Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vänner för livet’

Oj. Jag sugs in direkt i början av Per Hagmans Vänner för livet. Vilket språk, vilka insikter i vad som driver oss människor, vår längtan, våra liv.
Det handlar om Sophie, som växer upp i den berömda jockeyfamiljen Wilding där allting kretsar kring hästar och galopp. De är mycket rika, och bor mestadels i England även om de gör ett halvhjärtat försök att flytta tillbaka till moderns hemland Sverige. Sophie har en nära och kärleksfull relation sin far ända tills hon får se något som förstör allt.
Erik kommer från småstadslivet, där pappan är en kommunal politiker av den där sorten som ska vara ”präktig revolutionär” men tycker det är pinsamt att vara bror med Eddie Meduza som Erik älskar. Efter skilsmässan flyttar Erik till Stockholm med sin mamma, och börjar som mycket ung jobba som croupier på en nattklubb.
Det är mycket nattklubbar och uteliv i Vänner för livet. Från Stockholm till Nice, Cannes, Paris, Dubai. Sjaskiga barer. Hårt drickande, en del knarkande. Men också den kärleksfulla barkulturen, tryggheten i att ha ett stamställe, att vara känd. (Lite Tender bar-vibbar.) Men det går inte så bra för Erik och Sofie.
Jag har haft fördomar mot Per Hagman, trott att han var en sån där Stockholmsk kändisförfattare som mest intresserar sig för vad som är inne och kreddigt, mer intresserad av författar-ROLLEN än författar-skapet. Jag hade fel. (Tack till dig som skickade mig boken! Jag hade inte läst den annars.)
Nu tycker jag att Hagman har en glasklar iakttagelseförmåga, sinne för detaljer, och troligtvis är han en mycket bra lyssnare — för alla dessa trasiga bipersoners öden måste han väl ha inspirerats till genom att själv hänga på barer och lyssna?
Vänner för livet är en läsupplevelse. Jag låter mig sköljas över av liv. Planlösa och solkiga, målmedvetenhet som upplöses i intet, hårda smällar… men de lever på ändå.

… Jag har sett att andra som läst har stört sig på dialogen. Det gjorde inte jag. Jag tycker att dialogen är fint fångad, både i sin svamliga otillräcklighet och när orden inte vågar sig ut. Utom i slutet när Erik är med i nån sorts innegäng. Där staplas plattityderna och självförhärligandet. Men då är jag ju redan så fast i både Eriks och Sofies liv, jag vill dem så väl och önskar så att det ska gå bra för dem.
Nu ska jag läsa de sista 50 sidorna ute i solen.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »