Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tove Jansson’

muminsnusTwitter påminner om att det är 100 år sedan Tove Jansson föddes idag, och jag minns henne genom att plocka fram mina Muminböcker och välja Kometen kommer. Jag hoppas på lagom farligheter, något som är hanterbart och kanske lite tröstande, när den verkliga världen är så ond och förfärlig som den är just nu. Och det får jag.
En morgon är hela trakten grå och en bisamråtta som är kall om magen skrämmer upp Mumintrollet och Sniff med att jordens undergång är nära. Det har med världsrymden att göra. Muminmamman och Muminpappan tycker att barnen kan ge sig iväg till Observatoriet och titta på stjärnorna för att själva se efter, och så blir det en spännande resa av det hela. Här dyker Snusmumriken upp för första gången! Han förklarar vad en komet är, och äventyret blir allt farligare och mer ödesmättat…
Uppdatering: Det är även första gången Snorkfröken uppenbarar sig. Hon har en bror och de ändrar färg efter sinnesstämning.
janssonbocker
Jag minns att det fanns åtta böcker i den här serien, men jag hade bara råd att köpa fem. 1984. Först då var jag tillräckligt gammal (19) för att våga läsa dessa böcker, så underbart kloka och fulla av filosof.
—————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

En enkät med drömtema kan jag inte motstå.
Drömrelaterad titel i bokhyllan: Fosfor i Drömlandet av Rikki Ducornet, som jag skrivit om här.
En minnesvärd litterär drömskildring: På andra sidan drömmen av Ursula K LeGuin. Såklart!! Handlar om George Orr som inte vågar somna eftersom hans drömmar förändrar verkligheten. Hans psykiatriker försöker använda detta till att förbättra världen.
En bok som gav mig mardrömmar som barn: Jag minns inga mardrömmar, men däremot att jag var rädd för Tove Janssons Mumin-böcker. De var så sorgliga och hemska.
En bok som ger mig mardrömmar idag: Igen, inga mardömmar, men Patricia Highsmiths djurnoveller var läbbiga. Mycket läbbiga.

Originalenkäten finns på Glory box.

Read Full Post »

muminstorFörst blir jag så bekymrad över att Mumintrollet inte har någon mamma eller pappa, bara den girige Sniff till kamrat och en massa snyltgäster. Men så hittar Muminmamman och Muminpappan igen sitt eget Mumintroll, och allt blir bra. Snorkfröken dyker upp i handlingen, och Snusmumriken, och Mymlan. Det är så roligt att läsa alltihop från början! Och fullt av äventyr, galna påhitt och udda infall, som på något mirakulöst vis slutar lyckligt.
I efterordet läser jag att Tove Jansson använde människor från sitt excentriska barndomshem som förebilder för sina figurer, hon måtte ha haft en underbar uppväxt.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »