Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tokyo’


Rensningen fortsätter. I helgen har jag lyckats skänka bort ett dussin böcker till folk som besökt oss i helt andra ärenden. De här är kvar i några timmar, sen blir det Stadsmissionen.
Det är märkligt vilken tillfredsställelse det ger att minska samlingen. En sån där skön, frisk känsla. Nästan så att jag funderar på att sparka igång den gamla urtråkiga köpstopps-bloggen.
Annars har livet varit stressigt den senaste tiden, och det kommer att fortsätta vara arbetstyngt de närmaste månaderna. Läsningen blir lidande och jag prioriterar böcker jag tagit på mig att recensera, som Majgull Axelssons Moderspassion — jättebra! — och Denise Minas Getingsommar — också bra.
Det är intressant hur dessa två böcker möter varandra, i sin klassmedvetenhet och sin strävan att behandla fattiga människor som lever i marginalerna med respekt. (Förra Minan, den första med nya huvudpersonen Alex Morrow, hade jag vissa invändningar emot, men de är på väg att försvinna med den här.)
Och så ska jag läsa en norska som heter Helene Uri. Det ska bli spännande!

På mitt nattduksbord ligger en novellsamling av Mavis Gallant, som är bra, och ett två månader gammalt nummer av Vanity Fair. That’s it.

I lördags natt såg jag säkert halva Fast & furious 3: Tokyo drift, bara för att få en glimt av korsningen i Shibuya

och lite andra Tokyomiljöer. *suktar*

Read Full Post »

Det finns ju filmer och tv-program att titta på under långa flygningar, upptäckte sonen och jag när vi reste till Tokyo. Så jag tar bara med en enda bok nu när sambon och jag reser till New York. Reborn, Susan Sontags dagböcker 1947– 1963, som börjar när hon är 14 år.
Sontag är född i New York och dog i New York så det passar fint.
Denna gång har jag ingen resfeber, och det beror på att jag har vanlig feber och är förkyld, och all energi går åt till att bli frisk frisk frisk.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Cosplay i Harajuku

I ett område som heter Harajuku finns en väldigt intensiv titta på- och tittas på-gata. Där kunde man se unga tjejer i helt fantastiskt ambitiösa utstyrslar; som små herdinnor eller direkt ur dockskåpet eller en animé. Det kallas cosplay, kort för costume play. Söndagar är bästa dagen för att få se många, och jag antar att anledningen är att det tar timmar att göra sig i ordning, timmar som inte finns en vanlig skoldag. Vi såg även en mamma med dotter i likadana kläder.

——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Från ett Starbuckscafé i en korsning i stadsdelen Shibuya utspelade sig detta skådespel. Medan bilarna kör byggs folksamlingarna upp i väntan på grön gubbe, fler och fler, för att slutligen få strömma över i ett hav av svarthåriga huvuden som guppar upp och ner. Så blir det rött, bilarnas tur igen, och så börjar det om. Igen. och igen. Och igen. Det tog aldrig slut, och jag slutade aldrig att fascineras.


Read Full Post »

Från fönstren i tre väderstreck i cocktail loungen Top of Akasaka som ligger på 40:e våningen i ett lyxhotell med en enorm foajé i marmor med en vit flygel nedsänkt i mitten ser det ut såhär. Jag började nästan gråta, så vackert är det. (Bilden gör det inte rättvisa, förstås.) Här drack vi drinkar och satt och pratade länge alla tre; dottern, sonen och jag.

En annan dag: Sonen och jag åkte upp i Mori Tower som ligger i Roppongi Hills. Våning 52, vi var tvungna att gäspa för att tryckutjämna i hissen. Sen var det fönster från golv till tak hela vägen runt, 360 grader. Det var läbbigt att titta ner, vi är höjdrädda båda två. Det var regnigt väder så taket var stängt, annars får man gå ut där. Men att stå inomhus räckte gott för oss.

Regnigt och disigt, som sagt. Men ändå vackert.

Read Full Post »

Vi kom hem i natt efter att ha varit vakna sådär en 26 timmar och rest från Tokyo via London till Stockholm. Känner mig lite groggy men inte i närheten av hur jag kände mig när vi varit vakna i dryga 30 timmar och åkte till en Dreamgala (=MMA, Mixed martial arts. Vuxna män slår och sparkar halvt ihjäl varandra. Det tycker mina barn är kul, och okej, man vänjer sig och nu tycker jag också det är kul.)
På galan blev plötsligt sagda barn (två av tre) helt extatiska för att någon som heter Fedor och är legendarisk inom MMA var där i publiken. ”Vi är i samma rum som Fedor!!”

Bah! säger jag bara, för några dagar senare hälsade ingen mindre än Forest Whitaker på mig!!! Han är en av mina stora favoriter, så jag var lycklig i flera timmar.
Det gick till så att jag satt på en uteservering i godan ro och drack kaffe. Eftersom det är rätt få västerlänningar i Tokyo (men desto fler japaner:-) ) så registrerar man dem när man ser dem. I min ålder kan vi nicka lite till varandra, bara som ”jag ser dig”, det hände flera gånger. Så när jag sitter där och ser en svart man komma gående tittar jag lite, och när jag inser vem jag tittar på så antar jag att ögonen blev ganska stora – och då nickade han till mig. Till mig! Sen började jag kanske dregla, jag vet inte. 🙂

———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Vi ska till Japan i höst, och min vana trogen läser jag skönlitteratur för att komma i stämning och förstå mer om samhället. (Murakami x 2: Ryo – Oändligt blå, Haruki – Kafka på stranden, Banana Yoshimoto – Kitchen, Taichi Yamada – Strangers, Natsuo Kirino – Out, Kobo Abé ). Dessutom har jag stora förväntningar på Japans historia.

Efter att ha läst denna artikel om knäppa temakaféer i Tokyo, inser jag att jag måste läsa upp mig på manga också. Men vad ska jag välja? Den enda jag har riktig koll på är en animéfigur – Naruto – kanske det finns såna kaféer?

Read Full Post »