Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘The Sweetest Dream’

Frances Lennox är lycklig. Hennes förre make Johnny har meddelat att han fått klartecken för att göra en film om Fidel Castro och nu ska betala underhållet för barnen, ja allt underhåll sedan åratal tillbaka,. Det betyder att Frances kan tacka ja till en liten teaterroll istället för ett jobberbjudande som ”Aunt Vera” på en tidning. Hon har till och med berättat det för sönerna, Andrew och Colin.

Tillsammans med kompisar, före detta kompisar, gamla flickvänner — en blandad samling som Frances tänker på som ”the kids”, sitter nu Andrew och Colin runt det mycket stora bordet i köket i det lennoxska huset när Johnny kommer in. Kamrat Johnny, kommunist in i benmärgen, beundrad av dem som låter sig bländas av slagorden och analyserna, men inte lika imponerande för dem som känner honom på nära håll. och naturligtvis blir det ingen film. Inget underhåll (Revolutionen är såklart viktigare!) och Frances kan glömma sin teaterroll. Dessutom har Johnny en begäran: Frances måste ta hand om Johnnys nya frus dotter.
Detta är så fullständigt absurt att det är omöjligt att förstå hur Frances kan gå med på det, men så blir det i alla fall. Tilly/Sylvia flyttar in i huset, och en oförutsedd kärlek uppstår mellan henne och Frances svärmor Julia, som äger huset men som dragit sig tillbaka till övervåningen för att lämna plats för barnbarnen som hon inte står ut att se i de eländiga kyffen Frances har råd med.

Det här är en rik och mångfacetterad roman, som spänner över decennier. Det är Doris Lessings summering av den galna period som kallas ”the Sixties”. En period när stalinismen fortfarande var stark och medlemskapet i The Party var kriteriet för om man var en god människa. En tid när ungdomar drev omkring utan mål och mening, drogade, stal (det kallades att ”befria” kläder och böcker, eftersom egendom är stöld), och skulle göra uppror.

Kanske är det själva huset som är huvudpersonen i The Sweetest Dream. Det är alltså Julia Lennox hus, som hon till Johnnys stora förtret inte låter honom överta. Julia är från en annan tid, uppvuxen i Tyskland där hon förälskade sig i en engelsman som hon sen fick vänta på eftersom det stora kriget kom emellan. Nu har det hunnit vara ännu ett stort krig, och Julia har mycket svårt att förstå sig på vad som hänt med London, England, hela världen. Framför allt tycker hon mycket illa om demonstrationerna, aktionerna, folksamlingarna, som hon associerar till när nazister och kommunister slogs på gatorna i hennes gamla hemland.

Frances är en helt annan sorts människa. Hon befinner sig mitt i tidsandan, och även om hon kanske nånstans inser att det är absurt att hon lagar mat till 15–20 personer varje kväll, och att nedervåningen i huset ständigt bebos av någon galning som hatar henne djupt och innerligt, så klarar hon inte av att sätta ner foten och säga ”nej”. I Frances liv är det nog köksbordet, som kan fällas ut och rymma över 20 personer, som är huvudperson. Under många år.

Alla dessa ungdomar som driver omkring eller ligger på sina rum och haschar utvecklas så småningom på olika vis. De politiskt intresserade flyttar så småningom över sin uppmärksamhet till Afrika, och gör karriärer där. Även Sylvia, som utbildat sig till läkare, reser till Zimlia (Zimbabwe, före detta Sydrhodesia) och jobbar mycket hårt för att få till stånd ett sjukhus och skaffa det allra nödvändigaste. En lång del av boken handlar om Zimlia, och är en svidande vidräkning med korruptionen och vanskötseln av Doris Lessings gamla hemland. Ledarkulten, flosklerna, blundandet för vad som händer på samma sätt som man blundade för vad som hände i Sovjetunionen, girigheten, inkompetensen, de falska löftena. Och så kommer aids.

Det är åtta år sedan jag läste The Sweetest Dream för första gången, och jag minns den som en stor aha-upplevelse. Doris Lessing hjälpte mig att förstå så många saker. Jag är glad att jag nu läst om den, den är fortfarande så väldigt bra. Så många urscener; som när Colin skrivit en debutroman och frågar sin far Johnny vad han tycker. Johnny kommer med en politisk analys, tycker att den är småborgerlig, och är helt oförmögen att känna igen sig själv i porträttet av den Svikande Fadern. Colin blir förkrossad.
Eller en scen jag minns såväl, men glömt att det var härifrån: Sylvia har bett Andrew att ta med sig böcker till hennes sjukhusstation i Zimlia. Han glömmer det, men ger sen sin sekreterare listan på klassiker som Animal Farm och Djungelboken och ber henne ordna det. Sekreteraren tappar bort listan, och går istället in i närmaste bokhandel och handlar på sig en trave bästsäljare och skickar dem. Men bästsäljare i London har mycket lite med verkligheten på landsbygden i Zimlia att göra… Det är så sorgligt så hjärtat kan brista.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 128 andra följare