Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘The Rehearsal’

En rad flickor har lektioner hos en märkvärdigt arrogant och otrevlig saxonfonlärare, som man aldrig får veta namnet på. Jag grubblar över hennes roll, eftersom hon först bara finns där för att lyssna på bitar av historien om en annan lärare, som inlett ett förhållande med en elev och gjort skandal. De saxofonspelande eleverna Julia, Bridget och Isolde, ger henne sina förtroenden och berättelser. Ibland verkar det vara fantasier. En av dem, Isolde, befinner sig mitt i händelsernas centrum eftersom det är hennes syster som blev förförd av läraren.
Det är skickligt berättat, på ett sånt där krypande sätt. Och sällan har jag upplevt saxofoner så sexuellt laddade. Berättelsen dröjer vid hur flickorna hanterar sina instrument, hur de bär dem, håller i dem, blåser i dem.

Sen dyker en annan historia upp, om unge Stanley som prövar in till en scenskola. Honom tycker jag fort om, och hoppas att det ska gå bra för honom. Men vad är det för fel på alla vuxna? I ett sånt där far–son-samtal tipsar Stanleys pappa honom om hur man kan tjäna pengar på att ta ut en livförsäkring på den klasskamrat man tror ska dö. ”Det är ju alltid en som dör, och man kan se tecknen.” Eeh…?

Ett citat från Stanleys intagningsprovhelg till scenskolan tycker jag mycket om:
The Head of Improvisation said, ”The stage is not real life, and the stage is not a copy of real life. Just like the statue, the stage is only a place where things are made present. Things that would not ordinarily happen are made to happen on stage. The stage is a site at which people can access things that would otherwise not be available to them. The stage is a place where we can witness things in such a way that it becomes unnecessary for us to feel or perform these things ourselves. What am I talking about here?”
/…/
”Catharsis.”

Det här är en creepy historia. Vissa scener är brännande och jag hade kunnat välja fler citat. Långa perioder förstår jag inte vart den är på väg. Men allteftersom förstår jag att Eleanor Catton har järnkoll på sin bok, allt har en mening på något plan. Eller flera. Jag blir inte lika stormförtjust som alla de engelska recensenterna, men det kan också ha att göra med att jag läste den under några dagar där jag upplevde och tänkte på en massa andra, privata, saker. Det här är en bok jag önskar att nån annan läste så att man kunde diskutera den sen. Om jag skulle ge den till en författare så skulle det bli Joyce Carol Oates eller Carina Rydberg.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »