Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘systerskap’

Systerskap

Jag hade tänkt mig en senhöst med Israel-tema, men sen när Doris Lessing avled förstod jag att jag skulle läsa om henne en hel del. Men så där lite från sidan har ett annat lästema smugit sig fram: Systrar.
Min syster av Rosamund Lupton, Flickorna Owens som jag återsåg, Noah and her sisters (Genesis och Exodus med kvinnliga ögon).
Så jag antar att det börjar vara dags för Curtis Sittenfelds Sisterland nu?
(Ifall inte Kate Morton tränger sig före…)
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

flickornaJag återser Sally och Gillian Owens, efter att ha läst en recension hos Marikas bokdagbok. Marika var inte så förtjust, men jag mindes att jag tyckte om den och att det nog var min första Hoffman (utgiven 1996 på pocket), så jag passade på att läsa om den. Och jag gillar den!
Jag gillar magin, jag gillar det ödesmättade, jag gillar att det handlar om två väldigt olika systrar — Sally och Gillian — och att de har knäppa, trollkunniga mostrar. Jag gillar alla utvikningar och bipersoner, och så gillar jag att det är mycket kärlek.
Däremot hade jag glömt att det är så mycket våld och hot om våld i boken. Att Gillian blivit misshandlad av sin knarklangare till man (men jag mindes att han dog) och att Kylie, Sallys yngsta dotter, en dag blir förföljd av två män som tänker våldta henne. Båda dessa saker är viktiga i boken, men jag mindes liksom bara det allmänna magiska myset. Magin som också har sitt pris och inte alltid är så mysig, långt därifrån.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Timmen mellan hund och varg är timmen där det avgörs om Ines, alkoholisten, ska gå
från sitt vänliga hundjag och förvandlas till den aggressiva, farliga, oberäkneliga vargen.
Boken börjar med att jaget, lillasyster, är på badhuset och simmar när plötsligt hennes syster som hon inte sett på flera år dyker upp. När de återknyter kontakten visar det sig att den begåvade konstnärliga Ines som Jaget alltid varit avundsjuk på, dekat ner sig och blivit alkoholist. Det är en bok om systerskap, hatkärlek, kärlek. Om privata lögner och professionella lögner.
Jag tycker om Silke Scheuermanns sätt att beskiva händelser, miljöer och stämningar på ett avskalat sätt. Det blir tydligare så. Boken är kort men rymmer mycket av teman som intresserar mig; framförallt komplicerade starka relationer som inte är romantiska, människor som tappar taget, lite journalistik, film. Och så gillar jag att berättarjaget förmår betrakta sig själv så objektivt, trots att boken alltså är skriven i jag-form.

Bokbabbel var inte särskilt förtjust, men jag lärde mig av henne att inte strölösa här och där, utan ta den i två sittningar. Kult med en tysk författare också, det läser jag väldigt sällan.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »