Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svensk politik’

juholtLibyenuttalandet om svenska insatsen som det första klavertrampet och sen långt senare koppling till norrmännen; Sahlin–Stoltenberg.

Barnfattigdom. Kultur. Mycket bra och entusiasmerande talare, gillad ute bland folk i rörelsen. Ingen filmade på turnén? Är pressavdelningen oduglig eller visste de redan då att han inte skulle bli långvarig? Konstiga kulturträffen där Juholt babblar om kungen på utrikesnämnden men ingen förstår(?) att det är brott mot sekretessen.

Facebook: Suhonen kritiserar inte Juholts yviga statusuppdateringar, utan det faktum att ingen hindrat honom från att själv sköta sitt Facebookkonto.

Lägenhetsaffären, helt bidrag även fr sambons andel. Blanketter korrekt ifyllda etc, men jag minns min egen reaktion på detta: Tyckte de två verkligen att det var rimligt att skattebetalarna betalar hennes halva av hyran? Suhonen ägnar många sidor åt att grotta ner sig i detaljer om formalia och om hur en presschef slänger en stackars orutinerad hedersman till hundarna, men förklarar aldrig hur Juholt tänkte. Visst, han betalade tillbaka 160 000 i efterskott, men hur tänkte han , när de flyttade ihop? Jag tror att människor som vant sig vid att leva av det allmänna, av skattemedel, till slut ser det som så självklart att de inte ens reflekterar över att det ska vara annorlunda. Oavsett lönen, som idag är cirka 60 000 för en riksdagsledamot. Hyran var på cirka 7 500. Do the math.

Caremaskandalen som väckte folkopinion mot privat äldreomsorg (men inget om kritiken mot rapporteringen), lobbyisterna på Prime (intressant att Niklas Nordström (fd SSU-ordförande från Norrbotten) var så god vän med Tomas Idergard, fd MUF-ordförande från Västerbotten, född i Arvidsjaur som jag och numera Jesuitmunk)

Suhonen är invuxen i rörelsen, följde med sina föräldrar på förstamaj-demonstrationer. Han är romantiker, och det har sin charm. Det förlåter mycket av hans känslosamhet och drama, han skriver inifrån men ett hemligt inifrån eftersom ingen ska få veta att han är talskrivare till Juholt. Istället får han jobb på tidskriften Tiden som täckmantel.

Men detta att alla alltid skulle vara emot Juholt… hur är det möjligt? En anledning är att han aldrig får eget nytt folk omkring sig. Kanslichefen som beskrivs som inkompetent avskräcker alla sökande som är dugligare än han själv.
Carin Jämtins frånvaro? Hon är partisekreterare men sällan synlig i denna bok. Funkade de inte ihop? Istället framhålls ekonomiske talespersonen Waidelich som en hedersman. Jag minns bara hur rädd han alltid såg ut i talarstolen.

Vänster höger höger vänster den ständiga striden inom S.
Juholt mot vinster i välfärden, tar upp det i intervjuer, går längre vänsterut än partiet och får på moppo.

Läckor läckor Suhonen skriver mycket om läckorna inom S och hur de ofta är medveten taktik från olika falanger. Självklart är det så, men ibland låter det som att journalister inte ska låta sig tipsas alls för att det är ohederligt. Tro mig, det skulle inte stå mycket i tidningarna om vi inte fick tips.

Bästa citatet kommer från Suhonens gamla dagmamma, jag tror att hon heter Rut: ”Barn ska inte äta torrt”.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Hurra för mig! Inte för att det var jobbig eller tråkig läsning, tvärtom, det var mycket intressant och jag fastnade för små detaljer likaväl som de stora svepen. Det intryck som stannar kvar av denna sista bit i boken är att Olof Palme när han hamnade i opposition snarast förstärker sin närvaro på den globala scenen. Han och Willy Brandt och Bruno Kreisky ruskar liv i den sömniga Socialistinternationalen. Palme driver nedrustningsfrågor hårt i Palmekommissionen och blir FN:s generalsekreterares särskilda representant med det otacksamma jobbet att försöka medla mellan Irak och Iran. (Jan Eliasson får sedermera ta över.)
Henrik Berggren skriver övertygande om hur Palme älskade kontrasterna det internationella — det provinsiella, ringde hem från nånstans i världen och kommenterade Fälldins senaste utspel, och att de internationella uppdragen var existentiellt nödvändiga för honom.

1982 när Socialdemokraterna kom tillbaka i regeringsställning var Palme lycklig och tyckte det var härligt, men sen kommer ju en period när allt handlar om att hejda den ekonomiska krisen (som slagit mycket hårt) och devalvering och sånt, och jag undrar hur kul det egentligen var. Palme var ju en passionerad politiker, han behövde stora mål och stimulans, riktiga strider, hela tiden Framåt, Bättre, och att då sitta och grotta ner sig med Kjell-Olof Feldt… ja, jag vet inte.

En annan sak jag funderar på är varför Palme som (med Lisbeth i bakgrunden föreställer jag mig) möjliggör för svenska kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden och driver jämställdhetsfrågan så hårt, och plockar fram unga politiker som Anna-Greta Leijon, inte alls har några kvinnor i sin innersta krets. För han har ju alltid en innersta krets, och det är pojkar pojkar pojkar hela tiden.

Några stödord:
1973 Chilekuppen Harald Edelstam! svarta nejlikan
(svenska ambassaden i Moskva vägrade överlämpa NP till Solzjenitsyn — vad var DET?)
Sydafrika Zimbabwe Angola Mocambique Namibia Tanzania
1975 Kvinnokonferensen i Mexico
Castro
bistånd + lönsamma affärer för näringslivet
smån kompis Kissinger (!)
1976 Transportbasen (jag minns bilden!), Pomperipossa, Astrid Lindgren o grötmyndig Sträng, Ingmar Bergmans flykt, löntagarfonder, kärnkraft
1977 Doris Hopp prostitution Lennart Geijer (Bratt igen)
1978 sexualbrottsutredningen begravdes, thank God. Sträng narkotikapolitik.
Palme slutar röka. (30/dag)
Kucklet med FP intern kritik Dieter Strand M Thatcher Ingvar Carlsson
rätt ryss i Palmekommissionen Gro H-B Emma Rothschild (han pratar vääldigt mycket om ER sen, Berggren, hm?)
Greenham Common Fredsrörelser
Nyromantik: Ronja rövardotter, Öppna landskap, Star Wars, magisk realism, Garcia marquez får NP
Massor av Onda Män i kulturen: ormens väg på hälleberget, enfaldige mördaren.
U-137.
Dallas. Fame.

Vidriga hatkampanjer.
Början på Boforsskandalen. Harvard — Joakim tog hårt.
Verkar trött? Ändå pigga idédiskussioner enligt vissa.
november 1985 första barnbarnet
Glad igen 1986.

Ja, det här var en mycket bra biografi. Faktaspäckad och levande, Berggren skriver så att jag minns även sånt jag egentligen inte kan minnas. Titeln är ovanligt välfunnen också, den fångar essensen i hela Palmes väsen. Lyckan i utmaningar, framtidstro, allt. (Det är inte bara jag som tycker så.)
Tidigare bloggposter här och här.
Uppdatering: Som tröst för utebliven Augustnominering får Henrik Berggren Axel Hirsch pris.

——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Klämde ytterligare ett hundratal sidor i Henrik Berggrens biografi igår, och nu börjar det handla om tiden jag ”minns”, eller i alla fall under min levnad.
1968: Vietnamdemonstrationer; den kända där Nordvietnamesen dyker upp och de går i pälsmössor. 21 februari.
UKAS — universitetssystemet görs om. Kårhusockupationen, OP skakad av bristen på respekten för demokrati.
21 augusti: Tjeckoslovakien. 100 000 demonstranter över hela landet. OP jämför med 1950 (studentkongressen) då han ”för första gången såg den stalinistiska terrorn på nära håll”. Samma tal till form och innehåll som Vietnamtalet.
GRUVSTREJKEN. LKAB tidsstudiemän, att ta ett steg räknades som 17 TMU, en TMU var 1/100 000-dels timme. Helt groteskt, undra på att folk blev förbannade! Mönstersamhället Kiruna (Hjalmar Lundbohm insp av Robert Owen) jfrt Svappavaara (marginaliserat, Ralph Erskine ormen långe = lång dyster källargång. ) Sara Lidmans Gruva. Avtalsbrott//svenska modellen. Sympatier. Journalistinvasion. OP stoppades från att resa till Kiruna.
Usabesök, 15 min med utrikesministern blev flera timmar.
1970 Slut på tvåkammarriksdagen. Kall sommar, Mungo Jerry. Minikjolar. Prisökningar.

Informell, bolla idéer, nyfiken, intensiva samtal med vemsomhelst utom tråkiga. Svårt ta personlig kritik. Stort behob lojalitet innersta kretsen. Thage G peterson fick honom att (låtsas?) bry sig om riksdagsledamöterna.
Palmehatet. Ryktesspridningen.
Internationella arenan. Kvinnorna! Arbetslivet, jämställdhet.
1971. Skattereform: särbeskattning. hejdå hemmafruar.
1972 ”Sexuella revolutionen”, justitieminister Geijer sexualbrottsutredningen avskaffa nästan alla hinder, inklusive incest och pedofili.
23 december Massakertalet i radio. Kissinger frysta relationer. OP skrev till Nixon. (!)
1973 liberalisering skilsmässolagen. ”Alla” kollade på Scener ur ett äktenskap.

IB-affären. Mina första tv-minnen: Gustav VI Adolf & Norrmalmstorg.
Bohman. Fälldin hade regementets högsta intelligenskvot, spelat amatörteater.
1974 Föräldraförsäkring
1975–1985 Dagisutbyggnad 72 000>>330 000

Tidigare inlägg här.

Read Full Post »


Skolgången, yngst begåvad. USA.
Intressant om tiden i SFS, stridigheter om kommunism och med hemlig CIA-styrning/finansiering. Tjeckoslovakien. Giftermålet, jfr mamma, farmor. Reste kors och tvärs, tiden i Asien.
Mötte Lisbeth Beck-Fries, att det tände till i Klimpfjäll!
Orden — retoriken. Metaforer, färre annars döljer. Briljans aversion Ohlindebatten.
Det moderna. Utveckling. Teknik. Kärnvapen (inget om Inga Thorsson?). Vällingby.
Hävda individualiteten i starka kollektiv.
Erlander kärlek handplockad. Jönköping, snodde S-kvinna på platsen.
Kommunikationsminister. Vik utrikes — Vietnamtal hos Broderskaparna i Gävle. //
Russeltribunalen, stort ståhej Sthlm. BR 95 år då.

Förlåt, men det här är inget blogginlägg, bara för mig själv för att komma ihåg under läsningen. För att kompensera eventuella läsare som klickar sig in i hopp om att läsa nåt vettigt så bjuder jag på ett klipp ur Jag är nyfiken gul med Lena Nyman.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

En märklig grej som händer ganska ofta tycker jag, är när böckerna börjar prata med varandra. Som nu när jag parallelläser Philip Pullmans Den godhjärtade Jesu och Kristus bedragaren och Henrik Bergrens Underbara dagar framför oss.

Dag ett: PP sidan 40–41
Men snart fick Josef höra att det gick rykten i staden om att Jesus var på väg hem, och han befallde att det skulle hållas fest för att fira hans hemkomst. Kristus var i synagogan när han fick höra detta, och han skyndade ut och förebrådde fadern.
”Far, varför ska du hålla fest för Jesus? Jag har alltid varit hemma, jag har aldrig överträtt något av dina bud och ändå har du aldrig hållit fest för mig. Jesus gav sig iväg utan att ord och överlät allt arbete på dig, han bryr sig inte om sin familj eller någon annan än sig själv.”
”Visst, du är alltid hemma”, sa Josef. ”Allt mitt är ditt. Men när den som har varit borta kommer hem då är det rätt och riktigt att fira det med en fest.”

Dag två: HB sidan 69
Att fadern valde att testamentera Ånga till Nils skapade en närmast biblisk situation. Patriarken Sven hade slaktat gödkalven till den förlorade sonens ära och likt dennes försmådde broder kunde Gunnar ha sagt till fadern: ”Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med dina vänner.”

Jag vet att berättelserna ur Bibeln är urmyter, men ändå.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Niklas Orrenius är politisk reporter på Sydsvenskan och har skrivit en rad reportage och artiklar om Sverigedemokraterna. Till skillnad från många andra har han pratat med SD:arna själva. Han är mycket tydlig med att man som journalist måste lämna sin egen avsky hemma och anstränga sig för att behandla Sverigedemokraterna som ett parti.
Här hittar jag reportage jag läst förut; som den underbara historien från Färöarna där några ledande sverigedemokrater tror att en satir är på riktigt och hyllar en figur som sitter på kammarn och föraktar allt nytt. Men även reportaget om läraren som får sparken från jobb efter jobb när tidningarna skriver om att han är Sverigedemokrat. (Efter detta fick Orrenius många hatmejl.)
Sverigedemokraterna bildades av folk från organisationen Bevara Sverige svenskt, en ren nazistorganisation. Orrenius skriver om den mycket medvetna strategin att rensa ut nazister och renodlade rasister ur partiet, att bli rumsrena. Det är till exempel numera okej att vara svensk och mörkhyad, om man omfattar svenska värderingar. Det hindrar inte att en Sverigedemokrat med en dotter adopterad från Indien får utstå hård kritik. Och fernissan är inte tjockare än att rent rasististiska uttalanden poppar upp här och där, sånt som den ledande klicken försöker hyssja ner. (Gränsen för vad som anses vara rasistiskt är dock inte densamma som för de flesta av oss andra.)
Den ledande klicken består av Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof (läraren) och Mattias Karlsson. Flera av dem läste statskunskap i Lund. Den andra ytterligheten i partiet är förstås folk som i youtube-klippet jag antar att alla har sett. (Julafton.) Men alla är inte som den senare, vilket på ett sätt är synd, för det vore ju mycket lättare att avfärda SD då.
Sverigedemokraterna får sitt stora brejk i och med Åkessons debatt mot Mona Sahlin i tv. Dessutom äger de stora delar av nätet. (Nej, jag vill inte länka. Det går lätt att hitta för den som vill.)
Politiskt skriver Orrenius att SD blivit mer nationalistiska. Det handlar om Sverige, nationalstaten, ”det svenska”, ”svensk kultur”. Någon utrikespolitik har de inte, och skäms inte för det heller. Jämställdhetspolitik? Nej. Kulturpolitik? Centralstyrd, och ”svensk”, som sagt. Försvarspolitiken går ut på att stärka försvaret, vilket lockat en och annan bitter moderat till partiet. I kriminalpolitiken har de skippat kravet på att införa dödsstraff.
Orrenius bok är bra och tankeväckande, men jag hade velat ha mer. Om kriminalpolitik, och hur många sverigedemokrater som är dömda för brott. Om invandringspolitiken. Om inställningen till homosexuella.
Godmorgon världen ägnade sin första timme åt det svenska valet. Enligt O har tidigare läst denna bok. A fraction of the web vill gärna diskutera.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Jag tycker att Anita Kratz har gjort ett mycket bra jobb med sin bok om Fredrik Reinfeldt; Ensamvargen. Även om hon själv skriver att hon inte tycker riktigt att hon kommer honom inpå livet (framför allt inte de senare åren efter att han blivit statsminister och det kommit ut ett par andra böcker om honom, då knäpper han igen), så tycker jag att jag förstår mer än vad jag gjorde förut. Dessutom tycker jag att det är intressant att få veta mer om turerna bakom vissa saker. Som att det var Bo Lundgren som tog in Anders Borg, som i sin tur krävde att få med sig Sven Otto Littorin. På presskansliet fanns då Ulrika Schenström. När sen Reinfeldt blev vald fick han ärva dem, och de fann varandra väldigt fort. Framför allt Borg och Schenström blev viktiga för Reinfeldt.
Det där med hur alliansen blev alliansen och Maud Olofssons Högfors och rivaliteten med Leijonborg är också intressant. Mycket talande är den bortförklaringskultur som rådde under 1990–2000-talet, och som Reinfeldt var så oerhört irriterad på. Att valanalyserna gick ut på att det var nån annans fel att partiet fått för få röster. (Flera partier ägnar sig åt det.)
Jag tycker att jag fått bättre kläm på varifrån det här med ”nya arbetarpartiet” kommer ifrån, jag ser de ideologiska linjerna, och så tror jag att jag fattar varför ministrar + statssekreterare* får kicken direkt när de ertappas med något. Reinfeldt är väldigt moralisk. Och troligen ganska snarstucken, han tar det nog personligt när nån ljugit för honom. Annars verkar han vara en lugn och resonerande man, som lyckas hålla ihop stridiga viljor inte bara inom sitt parti utan också i alliansen. Och så tycker jag att det är lite kul att han verkar ha inspirerats av Gudrun Schyman i att resa flitigt och träffa vanliga människor och lyssna på deras vardagsbekymmer, det var det han ägnade sig åt när han var ute i kylan flera år för att ha kritiserat Carl Bildt.
Så här skrev jag om början av boken.
Ulrica Schenström = kyssen, Årets bild.
(The Universe is Speaking (again): Johan Rabaeus blurbar i samband med att han tydligen spelade FR i en pjäs.)
Vassa Lena Andersson har läst den här och två andra politiska biografier.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Older Posts »