Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stockholm’

sota_fredagDet stinker sopor i Stockholm, denna fredag i augusti när större delen av Ia Genbergs debut utspelar sig. Och är det inte denna fredag så är det en annan fredag, oftast i berättaren Max liv men ibland i Tobbes, Tess, Flemings eller kanske Bims. Jag tycker bäst om de två senare, polisen och tjuven. Tyvärr handlar det mest om de tre första.  Fotografen Max som försöker förklara för sin gamle vän Tobbe vad som egentligen hände den där dagen som började med att Tobbe snodde ett fotografi och slutade med att han ligger svårt skadad på sjukhus. Fotografiet föreställer den underbara tv-profilenTess under en semester på Kreta. Hon är där med sin älskare Max, men den som Tobbe ser i bakgrunden på fotot är sig själv. Mystiskt, men inte tillräckligt mystiskt för att jag ska fångas av denna gåta.

Istället intresserar jag mig alltså för Fleming, som spillt getost på uniformsjackan, hans kollegor maj och Nic, och hur de tar in trollkarlen och Flemings gamle reskamrat och vän Bim till stationen. Fleming letar igenom Bims jacka med ficka på ficka på ficka, till sist hittas amfetaminet men simsala-BIM försvinner det igen.

Även om jag alltså inte bryr mig om alla människor så är det en språklig njutning att läsa Söta fredag. Långa stycken utforskar saker som applådens inneboende rytm och dynamik och varför Torbjörn är ett avskyvärt namn (enligt Torbjörn).

Jag har även läst Sent farväl, som jag tyckte mycket om.

Read Full Post »

Siri Derkert Moderna museet: Vilken bredd! Akvareller, oljor, miniatyrer, modeteckningar och politiska collage… och så de där ristningarna på Östermalms tunnelbanestation. Jag tycker nästan mest om hennes kubistiska oljor. Och modeteckningarna. Vilket människoliv också, med ungdomsresor och kärlekar och bortadopterade barn som hon sen tar hem till sig. Och dottern, konstnären, som dog.
Mycket intressant utställning, men inte så lyckad hängning. Nånstans mitt i möttes min väninna och jag, båda helt förvirrade, och undrade om den andra hade sett åren si-och-så.


Luleå Art Biennal på Kulturens hus. Flera konstnärer, och därför en blandad kompott. Jag tyckte om de jättestora babybodiesarna, och framför allt den starka historien med kvinnan vars huvud/hals plötsligt en dag fastnade på snedden. Hela hennes liv förändrades, det var hemskt. Porträtt av Elli heter verket, Antti Haase heter konstnären.



Jag tyckte också om fotona från en brasiliansk strand, där lönnfeta skrynkliga tunnhåriga människor tycker att de är skitsnygga, medan det däremot krävdes information om att ett helt möblemang är gjort av insulinsprutor för att jag skulle uppskatta dessa:


Nina Hemmingssson i Ljusgården på stadsbiblioteket i Umeå. Liten och intensiv, överblickbar och man kan gå runt runt och garva åt hennes fula & överdrivna figurer, som ständigt visar upp våra minst önskvärda känslor och egenskaper.
Originalteckningar från Så jävla normal finns med på utställningen. Man kan handla också.

Robert Mapplethorpe på Fotografiska museet. Svartvita, vackra, en lek med ljus och mörker. Blommor och kukar och en kvinnlig bodybuilder som tydligen var extrem då, men idag känner jag flera stycken som är ungefär lika muskulösa. Bilderna är snygga på ett distanserat sätt, inte ens nakenbilderna blir intima. Bilderna på Pattis Smith är klart bäst, inte bara för att jag gillar henne utan för att där uppstår känslor. En extra dimension.

Eleanor Coppola också på Fotografiska museet har jag skrivit ett eget inlägg om. Mycket starkt.

Read Full Post »