Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stephen Fry’

Vem kan få för sig att besöka alla USA:s delstater (ja, alla) och därtill åkandes i en London-taxi? Det finns bara en, och han heter Stephen Fry.
Han fiskar hummer i Maine, skapar sin egen glassmak i Ben & Jerrys fabrik i Vermont, träffar maffian och Hells angels och genuint tandlösa bluegrasspelare, följer med på ett politiskt kampanjmöte… allt på sitt oefterhärmeliga kvicka och nyfikna sätt. Stephen Fry njuter i fulla drag, även om han klagar en del på att hans stora kropp pressas in i de mest fåniga utstyrslar. Ett enda ställe tycker han är vämjeligt fult: Trump Taj Mahal i Atlanta.
(Hittills, måste jag säga, för jag har bara läst cirka en tredjedel än. Jag njuter boken i småportioner, på ett mycket o-Fryskt sätt.)
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »


Sherman Alexie-frossa, det är ju lätt hänt.

En maffig tjockis som alla andra redan har läst, och en liten liten tunnis av Shirley Jackson, hennes mest kända novell som tydligen ska vara oförglömlig. (Läskig, tror jag.)

För att jag vill göra en sån där tre månaders USA-rundresa nån gång, och Stephen Fry kanske kan lindra längtan. Och så Richard Yates som Ingrid hyllade hela sommaren i inlägg efter inlägg. Om jag lyckats tjata in Rosamond Lehmann till henne så är det väl inte mer än rätt att jag plockar hem en Yates, tänkte jag ungefär. ;-)

Read Full Post »

Det kom en tweet från Stephen Fry, som ledde till detta blogginlägg, där han berättar att han nu stänger av alla sociala kontakter och sätter sig att skriva skriva skriva. ”I must deliver a book to my publishers by the end of April or my soul and testicles will be forfeit.”
Boken blir en fortsättning på självbiografin Moab Is My Washpot. Jag trodde en stund att jag hade läst den, men det har jag inte. Däremot Lögnaren, som är ungefär samma historia i skönlitterär form. Den skrev jag om här.
Även DN har uppmärksammat Frys medietystnad.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

fryAidan Healey är en hyperbegåvad, odräglig och lögnaktig internatskolegosse/studerande/prostituerad/crickettränare/spion som ljuger sig genom livet. Vad är sant och vad är falskt? Historien i Lögnaren kastar sig halsbrytande mellan tider och miljöer, och det är bara att låta sig forslas med även om jag inte begriper allt. I det specialskrivna förordet till den svenska översättningen rekommenderar Stephen Fry himself att man hoppar över cricketmatchavsnittet om man inte förstår.
Mycket humor, mycket homosex, och ibland sammanfaller de förstås. Som när Aidans lärare Trefusis gjort en George Michael och fakultetsmötet (eller kollegium kanske?) ska besluta om hans vidare öde. Samtidigt är ett tv-team från BBC med för att göra en dokumentär. Aidan börjar plötsligt peppra sitt språk med svordomar, könsord, och en rad varumärken (som han hoppas inte får sändas i tv), samtidigt som han reser sig upp och sätter sig ner hela tiden för att mikrofonerna ska synas i bild. Det är svårt att inte tänka sig Frys egen imponerande långa kroppshydda i den scenen.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Idag kom bokpaketet jag beställt, plus att jag plockade på mig en roman med japanskt tema – Alan Spence: det rena landet – på Lila shopen, plus att jag lånade Stephen Frys Lögnaren av Mia*, och så har jag ju en trave sen förut… Vad ska jag välja? Kvällen kräver ett skumbad med vin och litteratur.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 125 andra följare