Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stendagböckerna’

Det kommer ett paket till mormor Flett. En bäddkofta från hennes dotterdotter Judy i England.

Å kära nån! — man vet att man är sjuk när folk skickar bäddkoftor till en istället för badsalt eller en trevlig reseskildring. Bäddkoftor är nästan lika urmodiga som turnyrer eller ärmlappar. Bäddkoftor uttrycker desperation och vad de säger är adjöss. Hur som helst förstår mrs Flett att hennes dotterdotter har gjort sig stort besvär för att få tag på bäddkoftan. Bäddkoftor är riktiga rariteter nu för tiden. Större varuhus har kanske inte fler än ett halvdussin eller så på lager, om de nu har några alls, och expediteterna, kvinnor i fyrtio- eller femtioårsåldern, tittar förbluffade upp när man lutar sig över disken och säger: ”Jag tycks tyvärr inte kunna hitta bäddkoftorna.”
Var tillverkas bäddkoftor? I New York? San Francisco? Kanske har någon liten stad mitt i Iowa lagt marknaden under sig och blivit landets, ja hela världens, bäddkoftemetropol. Men vem designar dessa besynnerliga plagg? Med sina spetsbårder, sina små kviltade ärmar och grosgrainband som man knyter under hakan. Kanske är det ingen som designar dem. De förökar sig kanske bara som maskrosfjun längst bak på hyllorna i underklädsfabriken. Och en annan sak — varför och när bör man använda en bäddkofta? Är en bäddkofta ett privat eller offentligt plagg? Sover man i den eller tar man av sig den innan man går och lägger sig? Följer det med en bruksanvisning?

”Du tycks vara hundratals mil borta, mamma.”
”Jag tänkte bara på hur rart det var av Judy att tänka på mig.”
”Hon avgudar dig, det vet du ju.”
”Jag har aldrig haft nån bäddkofta förut.”

Ur Carol Shields: Stendagböckerna.

Read Full Post »

Men vart hon går traskar hennes livsöde före henne. Presenterar henne. Förklarar och utplånar hennes sanna jag. Å, så gärna hon ville vara lycklig, men vilket val hade hon, som marscherade i takt med sin brokiga bakgrund?
Vilket ljuvt återseende det blev, med Daisy Goodwill. En kvinna som jag lär känna genom andras ögon och berättelser (som i Woolfs Jacob’s room). Vid två, tre tillfällen dyker det plötsligt upp ett ”jag” och då blir det som ett skrik i texten. Men jag vet inte vad hon menar med det, Carol Shields, och inte kan jag fråga.
Det handlar om sten; kalksten, salemsten, stenbrott, byggsten, stentorn. Om att arbeta med sten och bygga monument. (Det är ganska ofta monument i Shields böcker, i Larrys gäster var det en labyrint, i den här är det ett mycket högt torn.) Och så handlar det om blommor: trädgårdar, sällsynta växter, planteringstips, blommor som glädje och blommor som arbete — Daisys yrkeskarriär blir som trädgårdsfrågespalt när hon är i 50-årsåldern. Och tanterna på seniorboendet som heter Lily, Myrtle, Glad, och så Daisy då, de kallar sig för Blommorna och spelar bridge varje dag.
Stendagböckerna är skriven som en fiktiv biografi, med fotografier och allt. Till exempel på min favorit den fräcka, vassa Fraidy, barndomsvännen. Ett av fotona som sägs föreställa en dotterdotter till Daisy ser ut som att det är Carol Shields själv som ung.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »


Stendagböckerna har jag läst förut, men ville läsa om för att jag glömt allting. När jag nu börjat om upptäcker jag att vissa saker som jag tänkt på genom åren kommer härifrån. Jag hade bara glömt var jag läst det.
Kärlekens republik är ny för mig.
Observera det underbara omslaget på Stendagböckerna: en målning av Mary Cassatt som föreställer hennes syster Lydia. Det finns en mycket fin liten bok, Lydia Cassatt läser morgontidningen, utgiven på svenska 2004. Jag får lite rysningar av att bara tänka på den, den är så liten och kärleksfull. Systrarna bor tillsammans i Paris, Lydia tynar bort mer och mer i en njursjukdom, Mary målar. Mycker mer händer inte.
Här sjunger Carole King till Mary Cassatts målningar:

Marys målningar av Lydia brukar förresten dyka upp när man googlar ”woman reading”, som jag kanske inte är ensam om att ha gjort. 😉
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »


Jag blev så glad häromdan när jag tog en liten tur bland de norska bokbloggarna, med start hos Anitas bokblogg och vidare till Knirk och så en tredje som jag nu inte hittar igen Jeg leser, och upptäckte att det pågår en Carol Shields-trend där i väster. Hurra! Carol Shields är en underbar författare och grattis till alla som upptäckt henne..
På bilden: The Stone Diaries som handlar om en vanlig kvinnas liv, Daisy Goodwill, skrivet på ett sätt så att man förstår hur viktigt ett helt vanligt liv faktiskt är. Stendagböckerna gavs ut som En bok för alla för några år sen. Så min absoluta favorit: Unless. Så bra så bra så bra! Temat är mor-dotter-relationen, som jag ju är fixerad vid. Modern Reta Winters är författare och har ett bra liv, tills dottern Norah plötsligt sätter sig på gatan med en skylt det står ”goodness” på. Hon bara sitter där, dag efter dag, och Reta försöker förstå varför. Dressing up for the carnival är en novellsamling, små glimrande pärlor. En av novellerna är också med i just Unless, den handlar om hur Reta letar igenom en hel stad efter den perfekta presenten till Norah, och sen… ja, jag kan inte förstöra den men det är en hjärtknipande historia. Och så Larrys gäster, som handlar om medelålders Larry som älskar labyrinter och som bjuder in till middag medan han minns sitt liv. Två exfruar är bjudna, Larry är en sån som vill hålla sams med folk.
Carol Shields har även skrivit om Jane Austen, fint om syskonrelationen med Cassandra. Bloggat här.

Apropå labyrinter så finns det en som växer till hennes minne, i Winnipeg Manitoba. Den ser ut att bli väldigt fin, med planerade små läsplatser och allt.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »