Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stenarna skola ropa’

Paperback Lover har kommit till bokstaven s.
En bok: Förlåt att jag tjatar, men det är så att Stenarna skola ropa av Ruth Rendell är en av de absolut bästa deckarna jag läst. Eunice Parchmans skamliga hemlighet är att hon varken kan läsa eller skriva. Hon försörjer sig på lite utpressning i blygsam skala. Så tar hon tjänst som hembiträde i den mycket kulturella och intellektuella familjen Coverdale. Eunice blir också god vän med en före detta prostituerad, numera frälst kvinna vid namn Joan. Läs boken, säger jag bara. (Strunta i den där franska filmen där Eunice och hennes prilliga kompis är unga, smala och vackra.)

En författare: Stephen Booth. Jag har vacklat lite fram och åter om huruvida jag gillar honom eller ej, men jag tror att jag bestämt mig för att gilla honom. Booths polispar heter Ben Cooper (lokal, lite lantlig, snäll) och Diane Fry (kylig, ambitiös, otålig). Debuten heter Svarta hunden, vilket jag tycker är ett mycket bra namn. Var det Churchill som var först med att kalla sina depressioner för ”The Black Dog”? Manic Street Preachers har en låt om det också.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
——————————–

Read Full Post »

RuthRendellFörfattare:Att välja författare på R är mycket lätt: Ruth Rendell står i en klass för sig. Hon är alltid bra; oavsett om hon skriver sina psykologiska thrillers under pseudonymen Barbara Vine, sina traditionella polisromaner om kommissarie Wexford, eller sina fristående kriminalromaner. Rendells Stenarna skola ropa är troligen den bästa roman om ett brott som någonsin skrivits.
Bok:Reggie Nadelsons Rött spår var den andra av henne jag läste. Jag gillade.
Bok jag blev lite besviken på: Räven av Michael Connelly som jag tyckte så här om.
Krimalfabetet hittar du hos Paperback Lover.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Lite läsning har jag lyckats pressa in denna intensiva helg. ”Till vägs ände” av Ruth Rendell, en av de mest stabila och duktiga brittiska deckardrottningarna. Hon har en förmåga att ta in samhällsförändringar i sina intriger – miljöaktivister, asylsökande, jobb centers. Hennes kommissarie Wexford har hängt med i decennier och i den här är det hans dotter Sylvia som åtagit sig att bli surrogatmamma för sin före detta make och hans nya. (I en tidigare bok blev hon misshandlad, men det måste ha varit en annan karl?) Men det är absolut inte så att Rendell låter privatlivet ta över polisarbetet, det bara finns där och skänker en psykologisk botten.

”Till vägs ände” är bra och spännande, men inte vansinnigt bra som jag tyckt om vissa av Rendells tidigare. (”Stenarna skola ropa” är hittills oöverträffad förstås.)

Read Full Post »