Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sorg’

försvinnande… och skrivit recension av den här. Publiceringen är jag lite osäker på när den är, början av juni tror jag? I Corren (+ Norrköpings Tidningar, Västervikstidningen och Motala-Vadstena tidning.) Sen lägger jag ut här.

.
Jag tyckte om boken, som är självbiografisk och intensiv. Malin Lagerlöfs make Daniel Lind Lagerlöf försvann när han en blåsig dag rekade för en Läckberg-filmning på några klippor vid Västkusten, tidigt i oktober 2011. Troligen ramlade, halkade eller blåstes han omkull på de hala klipporna och drunknade i havet.

Read Full Post »

strayedCheryl Strayed befinner sig på botten och i djup sorg. Hon är den allra sämsta tänkbara versionen av sig själv när hon bestämmer sig för att vandra Pacific Crest Trail. Hon har ingen erfarenhet, en alldeles för tung ryggsäck och för små kängor.

Vi såg filmen Wild för nån vecka sen, och jag tyckte att den var bra, men inte så bra som jag hade trott. Jag har bloggat  lite om författaren Cheryl Strayed här,  och jag visste en del av hur hon levt. Men jag hade önskat att filmen handlade mer om hur hon gick och gick, mer meditativt med inte fullt så många flashbacks. Samtidigt förstår jag ju att det inte är så där väldigt kommersiellt gångbart att göra en film med en kvinna som bara går och går…

1418533630_Dern1

Och så här i efterhand har jag märkt att jag tänkt en hel del på just hennes flashbacks. Framför allt de där mamman Bobbi är med, spelad av Laura Dern som är lysande. Bobbi är en positiv människa, som lyckas med konststycket att vara lycklig trots fattigdom och många år med en misshandlande man, fattigdom, och allt som följer med det. Detta skäller Cheryl på henne för.  Hon säger andra saker till sin mamma också, som är fruktansvärda och som hon skäms över. Alla flashbacks handlar om det allra värsta som Cheryl har gjort. En rad grisiga otroheter mot sin make också. Det hon skäms mest över. Hon möter sig själv på Pacific Crest Trail.

 

 

Read Full Post »

bibel2
För första gången har jag en egen bibel. Den är väldigt fin. Förklaringar och apokryferna och säker fler dolda skatter som jag ännu inte upptäckt. Från år 2000.
Jag började på nyårsdagen med att läsa dagens bibelord (egentligen: tidningen Dagens bibelord för hela året) och det känns som en meningsfull morgonvana. Hittills har jag använd min sambos gamla exflickväns konfirmationsbibel som blivit kvar bland hans bohag sen sisådär 20 år tillbaka. Den var ganska ful och hon hade strukit under och kommenterat, till exempel det förbluffande faktum att Jesus hade syskon.
I hushållet finns också min sambos egen bibel, en tung kloss som är från 1700-talet tror jag, den håller på att falla sönder och har gotisk skrift som är i princip oläslig. Han brukar ta fram den när Jehovas vittnen ringer på. Då brukar de blekna.
Möjligen har jag ägt någon barnens bibel någon gång. Barnen har i alla fall det, såna man får vid en ceremoni i kyrkan när de är fem, sex år. Och äldste sonen fick en riktig, fin, av sin morfar ett år. Men nu är bibelantalet hemma alltså tre, varav min är vackrast. Det känns bra.

Jag fick även med mig en liten bok av C S Lewis som handlar om hans sorg efter sin hustrus bortgång. Läste lite i den där i bokhandeln och kände att jag måste ha den.
————————————–

Read Full Post »

sammankomstenVeronica är ett av tolv syskon till en våldsam far och en diffus mor som dessutom fick sju missfall. Nu har den som stod Veronica närmast, brodern Liam, drunknat. Med stenar i fickorna.
”Det finns inget eländigare än en eländig irländsk barndom”, som en annan författare, Frank McCourt skrev, och jag tänker på det när jag följer Veronica på hennes vansinniga sorgefärd. Över till England för att hämta hem Liams lik. Irrandes hemma på nätterna för att slippa makens sexuella inviter — vid fem, halv sex-hugget brukar hon korka upp vinaren hon hinner dra i sig innan hon somnar framåt förmiddan. Framför allt går sorgefärderna bakåt i tiden med frågan VARFÖR?
Veronica fantiserar ihop scener från sin mormor Adas ungdom, hur hon möter en man som ska bli hennes make och en man som ska bli hennes hyresvärd. Det är hyresvärden som ska bli förövaren, den som förstör Liams liv men som Veronica aldrig berättar om. Vet Ada om det? Är barnen som passerar i hushållet del av hyresbetalningarna? Jag får det inte klart för mig, var gränserna för Veronicas fantasier, förvirrade minnen, och något som kan kallas verklighet går.
Det är nattsvart, det är sorgligt, det är hemskt. Och det är bra. Kanske slutar det med en glimma av hopp? Anne Enrights Sammankomsten vann Bookerpriset 2007.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Den handlar förstås om mer än det äktenskapliga grälet, Lazarusprojektet. Väldigt mycket mer. I upptakten går en utsvulten mager man av oklar anledning hem till polischefen i Chicago. Året är 1908 och hela staden darrar av rädsla inför hotet från anarkismen. Den magre ynglingen, Lazarus Averbuch, blir skjuten som misstänkt attentatsman. Av misstag? Kvar blir hans syster Olga. Att ha lyckats fly från våldsamma pogromer hjälper henne inte nu. Hon blir vidrigt grymt behandlad av polisen, går omkring förtvivlad och förvirrad, och skriver fiktiva brev till modern hemma i Ukraina.

Det är den ena historien, och det är den som Vladimir Brik blir helt besatt av. Själv märker jag mer och mer under läsningens gång att jag blir mest intresserad av Vladimir Brik. Han är bosnier, men missade kriget eftersom han befann sig i USA 1992. Det har han dåligt samvete för. Vladimir Brik mår också dåligt av att ha en vacker och begåvad hjärnkirurg till fru, amerikanskan Mary, medan han själv är arbetslös författare. En misslyckad invandrare. Men så lyckas han få ett stipendium för att resa i Lazarus fotspår, och tillsammans med vännen Rora, som är fotograf med galna historier som specialitet, ger sig Brik tillbaka till Europa.

Jag älskar hur Alexandar Hemon behandlar språket. Små blinkningar som ”drev jag ensam som ett moln”, som inte stör den som inte kan sin Wordsworth, men glädjer den som gör det. Meningen Väntar man tillräckligt länge så händer något — det har aldrig hänt att ingenting har hänt går in på min citatlista.
Och det här är så vackert:

En morgon i Chicago hade jag tassat ut i köket för att brygga lite kaffe. Medan jag i vanlig ordning spillde kaffepulver över hela köksbänken fick jag i hörnet syn på en burk med en röd etikett där det stod SADNESS. Fanns det så mycket sorg att man kunde lägga det på burk och sälja det? En stöt av smärta ilade igenom mina inälvor innan jag insåg att det inte stod SADNESS utan SARDINES. Men nu fanns det ingen återvändo: sorgen hade redan förvandlats till en mörk materia som genomsyrade hela det universum av livlösa föremål som omgav mig: salt- och pepparkaren, honungsburken, påsen med soltorkade tomater, den slöa kniven, den torra brödlimpan, de två väntande kaffekopparna. Mitt hemlands främsta exportvaror är stulna bilar och sorg.

Sardinerna som symbol för sorg återkommer sen genom boken. Jag ska läsa mer av Alexandar Hemon.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Giles Blunt är en av de bästa nu skrivande deckarförfattarna, en som alltid levererar. Han har djup, psykologisk skärpa, trovärdighet. Ibland skrämmer han vettet ur mig. Hans hjälte heter John Cardinal och är en av de där sympatiska kriminalkommissarierna som jag gillar så mycket. Han arbetar i Algonquin Bay, en kanadensisk småstad. Det är också så intressant att Cardinals fru Catherine är manodepressiv, men tyvärr dör hon i den här boken. Catherine efterlämnar ett självmordsbrev, John blir bottenlöst förtvivlad, men efter en tid börjar han tro att det är något som inte stämmer. Tog Catherine verkligen livet av sig?
Cardinals sorg, hans delvis hemliga undersökning, och relationen till dottern Kelly vävs ihop med en annan utredning om sexuella övergrepp på barn. Det är skickligt och spännande.
(Spoiler för Dorothy Sayers-fantaster) En bit in i boken får jag Julian Freke-vibbar och börjar misstänka att jag vet hur det hänger ihop. Men då avslöjar Blunt själva grundtemat, och sen vrider han det ett varv till så att det fortfarande är spännande hela tiden ända till slutet.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

paintitblackDet är 1980-tal i Los Angeles och punken är stor. Josies hår är blonderat som Debbie Harrys. Hon är 20 år, bor med sin pojkvän Michael, och arbetar som konstnärsmodell och som The Girl i några filmer. Michael säger att han behöver några dagar för sig själv för att måla. Efter några dagar får Josie ett samtal från polisen, som ber henne identifiera Michaels kropp. Han har skjutit sig på ett hotellrum.
Den här boken handlar om sorg och smärta och kärlek och hat och skuld. En maktkamp utspelar sig mellan Michaels mamma Meredith, den berömda konsertpianisten, och Josie, som kommer från en fattig, outbildad bakgrund.
The waiter came to take their drinks order. He confirmed that Meredith wanted ”the usual”, but when Josie ordered a Stoli on the rocks, he gave her a sceptical look, assuming her underage status. She got ready to show her ID, but instead of carding her, he just glanced at Meredith, who raised her eyebrows and gave a small nod. He shrugged, wrote down her order. Josie wanted to remember every detail, the sequence of these tiny gestures. Here was exactly the difference between the rich and the poor, in that one near-invisible interchange. There was a secret code, after all. It was the conspiracy her father always talked about, the line which the poor could not cross because they didn’t know the handshake. There was only a glimpse, you had to look fast, but there it was. You could sell information like that. It was the way the world really ran, in little signs and signals.
Välskrivet och sårigt, med mycket musikreferenser. Klassiskt som Brahms och Schubert, och rock som Patti Smith, Blondie, David Bowie. Och punk, som sagt. Naturligtvis citeras ett par rader ur Rolling Stones gamla hit Paint it black på försättsbladet.
Jag älskar slutet! Belöningen för all sorg och smärta.
Fitch har också skrivit Vit oleander.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Older Posts »