Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skotska deckarförfattare’

twoforsorrowFrån Tey till Tey… alltså jag byter den riktiga författaren till den i fiktiv form, som jag läst tidigare och skrivit om här och här.

I Nicola Upsons tredje bok Two for Sorrow finns många likheter med Kamratfesten, som att den mestadels utspelar sig i helkvinnliga miljöer — en klubb för sjuksköterskor, ett kvinnofängelse, en syateljé — och att det förs många resonemang kring kvinnors livsval och arbetsmöjligheter. Det gillar jag mycket. Möjligen känns tonträffen i värderingar inte helt tidsenlig; var verkligen folk så bekymrade över villkoren i fängelserna under det tidiga 1900-talet? Och var det så himla lätt att leva i ett lesbiskt förhållande? Josephine Tey vacklar själv mellan en man, detektiven Archie Pemrose, och en kvinna, Martha. Däremellan forskar hon och skriver på en bok om avrättningen av två kvinnor som dömdes för att ha dödat nyfödda barn istället för att adoptera bort dem, som de lovat mödrarna. Så kallade baby farmers.
Det är en ovanlig bok för att vara Josephine, som annars skriver drama och detektivhistorier. Där håller sig Nicola Upson till verkligheten. Men så inträffar ett tortyrmord i syateljén, och misstankar uppstår snart att motivet finns att söka i det förgångna.

I efterordet berättar Upson att den riktiga Tey tillhörde Cowdray Club, just för sjuksköterskor och andra yrkeskvinnor, och brukade bo där när hon var i London. Annars bodde hon i Inverness, Skottland. Många av namnen till personer i sina böcker plockade hon från klubben, det fanns en Grant, en Ashby, en Blair, en Farrar och en Marion Sharpe i medlemsmatrikeln.

Extremt tjusiga omslag!

Read Full Post »

oskuldenbedrar
Det har tydligen gått fem år sen sist, men nu läser jag om Josephine Teys fina Oskulden bedrar. Jag har skrivit om handlingen här. Denna gång njuter jag mycket av miljöbeskrivningarna och blir återigen tårögd när bilmekanikern Stanley drar upp overallen igen och konstaterar att han fick nog av väggklotter i Italien innan han drar ut för att tvätta bort ”fascister” på Franchise husmur.
Framför allt slås jag av hur lika nutidens hatkampanjer och drev är det som drabbar Marion Sharpe och hennes mor. Boken The Franchise affair gavs ut 1948.
oskuld2
Den filmatiserades också.

Read Full Post »

Paperback Lover som håller i Krimalfabetet är idag framme vid V.

ValMcDermidFörfattare: Jag har en av-och-på-relation med Val McDermid. Ibland tycker jag att hon är så bra att man nästan svimmar, som i de två första böckerna om Carol Jordan och Tony Hill*: Sjöjungfrun sjöng sin sång och Under ingrodda ärr, och i den fristående Dödsdomen. Och sen ibland blir det bara platt fall, som i The Last temptation (tredje Jordan/Hill-boken). Val McDermid skriver också en lättare serie, om privatdeckaren Kate Brannigan. Där är det mer enkelspårigt, mer pulp, men då vet man ju vad man får så det gör inget tycker jag. McDermid hör till de skotska deckarförfattare man bör läsa. Här grälar hon med Ian Rankin.

*Ni kanske känner igen namnen från tv-serien Mord i sinnet/Wire in the Blood. Den är jag inte heller förtjust i; för mycket splatter och för många ”gå ensam ut i natten för att undersöka konstiga ljud precis där man vet att en seriemördare går lös — nejmen hoppsan, nu dog jag”.

Bok: Vinterdrottningen av Boris Akunin är den första i en serie om Erast Fandorin, som på baksidan kallas gentlemannadetektiv. Miljön är Ryssland i slutet av 1800-talet, med droskor och fotogenlyktor. Jag minns inte mycket, men har för mig att jag tyckte den var rätt kul att läsa.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »