Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjuksköterska’

Danske Kim Leines debut ”Kalak” drabbade mig med full kraft i magen, en oerhört stark självbiografisk berättelse som jag bar med mig länge. ”Valdemarsdag” som kom därnäst byggde också på Leines egen släkthistoria, men hade större distans och var inte lika kraftfull.
Nu, i ”Tunu”, handlar det återigen om Grönland – och som jag älskar berättelserna från detta karga land, där människorna lever i och med det hårda, vackra, landskapet.

Vädret är viktigt. Det stormar, det blåser, kylan biter sig fast och in i de otäta husen som ständigt riskerar att blåsa omkull eller välta omkull. Varje vinter tar stormarna ett par hus. Och vintrarna är långa.
”Allting är på något vis så verkligt här”, skriver den danska sjuksköterskan Jesper i mejl till sin syster. ”Det är svårt att förklara. När jag väl flyttar hem kommer jag att ha massvis med bra historier med i bagaget.”
Och ”Tunu” är full av historier. I början känns det mest som fristående noveller, om de olika människor som bor i den lilla byn, en av cirka 60 i landet.

Vissa fäster jag mig mer vid: Den hiv-positiva Justine, som spelar fotboll och kort med samma brutalitet.
De två åldriga kusinerna, gammpojkar, som ligger och hostar i kapp säng vid säng nätterna igenom. Dvärgen Eleonora, som hunsas av sin elaka mormor och utnyttjas som piga. Och tolken på sjukstugan, Amalie, förtvivlad över att inte få en helikopter till en akut sjuktransport när hon ringer.

Så småningom flätas berättelserna allt mer ihop, för i en sådan här liten by kan man inte hålla något hemligt. Alla har en relation till varandra, den må vara enkel som att man möts i affären, eller på ”diskuteket” för att dricka öl. Eller så är den mer komplicerad, kanske rent av hatisk.
Ofta är relationerna sexuella, men det finns en märkligt lugn inställning till otroheter. Kvinnorna bestämmer och tar vad de vill ha.

Sjuksköterskan blir ett slags nav, en utböling men som man ändå oftast har förtroende för. Han får plåstra om sår, amputera fingrar, göra gynundersökningar, lyssna på lungor och skriva ut medicin. Om det är arbetstid eller ej spelar ingen roll, Jesper är den som finns där. Under vintern kan han vara skillnaden mellan liv och död. Framåt vårkanten kommer en lång rad av byns kvinnor i alla åldrar som gäster till hans soffa, med sina blessyrer och sin parningslust.

Jesper ställer upp, sen är det inte mer med det. Eller? Han har en hemlighet, en fruktansvärd. Kim Leine berättar återhållsamt, i små stötar och fragment. Stramt och vackert, utan överflöd. Ett språk som passar det grönländska temperamentet.

Publicerad i Corren. Jag har tidigare skrivit om debuten Kalak här.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »


Tredje filmen i Douglas Sirk-boxen är från 1954 och baseras uppenbarligen på en bästsäljande bok. En kärlekshistoria med mycket snyft — på ett bra sätt.
Det är härligt att se Rock Hudson glänsa i sitt yrke. Hans död har överskuggat hans gärning, tycker jag, så att han blivit ”Hollywoodskådisen som dog i aids”. Rock Hudson är med i flera Sirk-filmer och det är ett nöje. Stor och maskulin är han också, sin tids Liam Neeson. (Minns en grafik i Svenskan för några år sen, som visade hur manliga Hollywoodskådisar bara blir kortare och kortare för varje år, medan de kvinnliga stjärnorna bara blir längre och längre. Nicole Kidman. Uma Thurman.)
Jane Wyman och alla andra runt omkring är bra. Vad man inte ser på trailern är blindglasögonen, vilket är lite synd. Det är ett par kattformade med mörka glas och vita bågar. Mycket tjusiga.
Jag skulle också vilja veta mer om den rödhåriga sköterskan Nancy. Hon finns alltid på plats, ställer upp, kan och vet och fixar. Hon lämnar dödsbesked istället för doktorn, hon kör med Hudsons rollkaraktär medan han fortfarande är en odrägligt självupptagen brat, och sen offrar hon en lång period av sitt eget liv för att följa med en annan människa. Ständigt Sjuksköterskan med stort S. Varför?
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »