Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Shakespeare’

Det är förstås helt fel ordning att börja med att se den fjärde och sista filmen med karaktärerna från Next Generation, innan vi sett serien. Men nu blev det så.
Historien handlar på en filosofisk nivå om var gränserna går mellan ett jag — och ett på dna-nivå identiskt jag, när Jean-Luc Picard möter sin klon. Dessutom plockar NG-gänget ihop en tidigare prototyp till Data, som ligger utslängd med armar, ben och huvud på en planet. Androiden lystrar till namnet B-4 (before) och är en tydligt taffligare version, som Data försöker hjälpa med att överföra sina minnen.

Sättet att berätta en historia inuti en likadan historia påminner mycket om vad Jesus gör i Markusevangeliet. Jag läser Markusevangeliet för alla nu i påsktid, med väldigt spännande och intressanta förklaringar av Tom Wright, men den skriver jag mer om sen.

Detta med gränserna mellan Jaget och Den Andre var också anledningen till att jag lånade hem den franske filosofen Emmanuel Levinas, men hans lilla föreläsningsbok Tiden och den Andre var tyvärr inte vad jag hoppats på. Alltför färgad av sin tid, fransk efterkrigstid med existentialismen och marxismen, och mycket om Döden och det Kvinnliga som det Annorlunda, vilket förstås får mig att förstå Simone de Beauvoirs val av titel på Det andra könet bättre. De umgicks uppenbart i samma kretsar. Men Levinas har sina poänger, det har han.
”Ni får förlåta mig att jag än en gång återvänder till Shakespeare som jag tidigare rådbråkat under dessa föreläsningar. Men det verkar ibland på mig som om hela filosofin inte är något annat än en meditation över Shakespeare.”

Jag ser fram emot att börja se Star Trek: Next Generation.

Read Full Post »

Otello på Norrlandsoperan i slutet av mars var detta års kulturella höjdpunkt hittills och den bästa opera jag sett. Äntligen nådde jag det där transtillståndet där allting annat försvinner och man bara rycks med av alla starka känslor, förmedlade i sång och musik. Så otroligt härligt.
De flesta recensenter uppskattar Jago mest, men herregud, vilken svartsjuka & vånda och kärlek & smärta Ronald Samm och Maria Fontosh förmedlar som Otello och Desdemona. Lyckorysningar.
Jag hittar inga inspelningar från själva föreställningen, men Kosma Rauner (Jago) har också sjungit på Umeå universitet tillsammans med symfoniorkestern.

En sympatisk grej på Norrlandsoperan är att de säljer platserna på sista raden för en hundralapp. De släpps på föreställningsdagen klockan 11 och man måste hämta dem själv.
En tristare sak med NO är att lokalen är så minimalistiskt ful. Svartmålat, naket. Jag tycker att det ska vara guld och kristallkronor och sammet och sånt.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »