Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘serier’

Kan ni historien? undrar Nattens bibliotek, och mitt svar blev långt som ett inlägg och kommer i repris här. Plus lite till.
Ja, jag kan historien. Utan och innan. Modesty har varit min följeslagare i över 30 år. Först serierna, men sen ett antal år tillbaka även böckerna. Ett tag var jag med på en mejlinglista, och där kom fantastiska historier om vad Modesty och Willie betytt i människors liv. I nästan alla andra länder var folk mest förtjusta i böckerna, medan Sverige skilde ut sig genom att favorisera serierna.
Om jag skulle plocka ut den viktigaste av alla Modestys egenskaper så är det hennes förmåga att aldrig ge upp, att kunna vända underläget till sin fördel. Att ständigt se vad som talar *för* henne, istället för allt som är emot.
Det kan man lära sig mycket av.

Jag har Peter O’Donnells signatur i en bok, den sista. Tyvärr var det inte jag som fick träffa honom. Men jag gratulerade honom på 80-årsdagen med ett kort från Lappland. Det finns ju ett äventyr som utspelar sig i Lappland.

Jag har skrivit om MB här förut, berättat historien om Weng, visat mina Modesty-grejer. Vad jag inte har gjort är att varna för denna vidriga film:

Jag vet inte vad som är värst; att de sjunger eller att de inleder nån sorts romans. Modesty och Wille är varandras halvor, sina mest betydelsefulla människor. Deras relation är djup, självklar, värd att gå i döden för men den är aldrig någonsin sexuell. Så jo, flörten är värst. *brr* Vidrigt.

Sen har Tarantino gjort en MB-film, som är inspelad på tre veckor eller nåt sånt, och det märks. Man kan slöse den. Förmodligen är det omöjligt att göra en Modesty Blaise-film som vi fans skulle acceptera. Fast man kan ju roa sig med att casta rollerna själv. Om Nathalie Portman kunde slåss som Uma Thurman och Carrie-Ann Moss, så kanske det vore nåt. Och om Rutger Hauer var 30 år yngre.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

blaisex9Jag gillar nya X9. De slår till med det klassiska äventyret The Gabriel set-up, där folk blir avlockade sina hemligheter med hypnos på ett hälsohem som driva av Gabriel. Modesty kollar upp det under-cover, blir avslöjad men hinner iväg. Skurkarna lurar i Willie att de dödat henne, och han kör in en långtradare i huset. Nytt är att Willie pratar cockney i översättningen också, antar jag att det ska föreställa. Lite svårt att vänja sig vid, men säkert närmare originalet. Jag blir påmind om att det är Jim Holdaways bild från detta äventyr som finns på framsidan på de stora albumen från Alvglans.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Modesty_BlaiseDet klagas över att jag inte fortsatt min Q&A om Modesty Blaise, men det är ju för att ingen frågar något. Men själv fick jag nu veta att det är nya översättningar av de gamla äventyren som ges ut på nytt i Agent X9. Jag såg en tidning på Pressbyrån för lite sen, och var på väg att köpa den, men lät bli för att jag redan har nästan alla äventyr i de stora albumen. Det var dumt, för det hade varit kul att jämföra. Bilderna ska vara bättre också.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Layout 1Häromdan blev jag uppringd av en kille från Galago, som undrade om jag ville fortsätta prenumerera. Jag förklarade att prenumerationen var en present till min dotter, och att jag ville kolla med henne först. Och så passade jag på att klaga – igen – på att den presentpremie jag skulle ha fått aldrig har kommit. Det har gått över ett år.
Ingen av oss mindes vad det var, så han räknade upp lite vad de hade just nu.
– Sara Granér?
– Den har jag redan. Nina Hemmingson?
– Ligger inte på vårt förlag. Marjane Satrapi?
– Ja!
– Vi har Persepolis i pocket…
– Men den har jag också redan.
– Kyckling med plommon, då?
– Ja!

Så nu väntar jag på att Kyckling med plommon ska dyka upp i brevlådan. (Jag tror det när jag ser det.)
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Jag har alltid haft en grej för bröderna Hernandez och deras graphic novels,
men det har alltid varit Gilbert som varit favoriten. Hans påhittade Palomar, med alla karaktärerna där. Men häromsistens beställde jag efter brorsan Jaimes ”Maggie the Mechanic” – och det är ju underbart! Vilka människor!

Maggie är den unga, rätt naiva, mekanikern som lever med sin bästa vän, den kaxiga Hopey (som egentligen gärna skulle vilja vara ihop med Maggie). Maggie reser iväg på konstiga äventyr som att laga störtade flygplan i djungeln med en dinosaurie som närmsta granne, träffar mästarinnan i brottning Rita Titanon som förlorade titeln mot Maggies moster, hänger med Penny Century som har en biljonär vid sina fötter och vill bli superhjälte, och en massa annat surrealististiskt och ibland även realistiskt. Albumet är tecknat och skrivet på 1980-talet, och jag förstår att den gode Jaime måste ha varit hög som ett hus när han fick vissa idéer. Jag föreställer mig nån sorts hippiekollektiv i Kalifornien.
Dessutom låter han huvudpersonerna klaga på honom själv, och önska sig en bättre tecknare så att Maggie slapp vara så olycklig jämt. 🙂

Men det håller. Jag älskar alla dessa utspejsade kvinnor, som gör precis vad som faller dem in. Om jag iddes skulle jag kunna skriva en harang om hur kraftfullt de bryter sig in på traditionellt manliga områden som just mekanik, brottning, livvakt med mera, men idag har jag inga genusglasögon på mig, så jag låter det bara vara som det är. Noterar från författarpresentationen att det var Jaimes mamma som var frälst på comics och lärde honom och hans syskon att läsa dem.

—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Eva Björkstrand heter en svensk serietecknare som jag nyss stiftade bekantskap med. Hon tecknar i svartvitt, lösryckta episoder, lite längre berättelser, enstaka bilder. Fragmentariskt. Det finns något där, särskilt när hon tar upp händelser från sin ungdomstid, men jag vill ha mer. Längre berättelser, mer sammanhängande. Nu spretar det för mycket för min smak, och varierar i intresse.

Men det här är debuten och jag skulle gärna läsa mer av Eva Björkstrand.

Read Full Post »

Antar utmaningen och väljer som författare: Sylvia Plath. Läs hennes roman Glaskupan/The Bell Jar om en ung kvinna som glider in i depression/sinnesjukdom. Hon skrev mest dikter och kortnoveller. Och dagböcker. Kolla in blicken på fotot här nedan, intensiv! Första gången hon träffade sin blivande man Ted Hughes bet hon honom i kinden så det blödde.

Som figur var det lite kul att läsa att Ett hem utan böcker valde lord Peter Wimsey, som jag önskade mig till W. Jag tvekar mellan Pippi och Harry Potter, båda är livsviktiga.

Trodde först inte att jag ens skulle komma på någon bok på P, men det lönar sig alltid att läsa andras tankar, för hos Avantgardet blev jag påmind om Persepolis som är en helt fantastisk grafisk självbiografi, som nu också finns på film och dvd. Båda är mycket bra.

Read Full Post »

Som att det inte skulle räcka med att jag håller på med tre böcker samtidigt, OCH väntar på min adlibrisbeställning OCH köpte en trave pocketdeckare så sent som igår, så går jag nu och inhandlar detta seriealbum för att sen sätta mig på en uteservering och börja bläddra… Det verkar jättebra men fyra på samma gång är två för många så nu känner jag mig helt lässtressad.

Read Full Post »