Tentan gick bra

Han var snabb på att rätta, och det visar sig att jag fick VG. Kul! Det ska bli intressant att få tentan hemskickad, för jag vet inte var jag samlade in respektive tappade poäng.
Via Lilla blå bloggen hittar jag ett översättningsprogram där man kan skriva in sin bloggadress och få den översatt till olika språk. Deras engelska är sämre än min – ha! – men jag lärde mig i alla fall att gran heter spruce. När den inte heter Christmas tree, förstås.
Don’t try this at home, Mia* och andra språkfascister.

————————–
Läs även andra bloggares åsikter om tenta, science fictionkurs, översättning

Read Full Post »

Jodå, jag gick dit och skrev

Men det var svårt. Och så började jag förstås med den fråga som jag tyckte var intressantast, och flummade ut rejält på den, innan jag kom att tänka på att ”visstja, det finns sex frågor till”. Bra i alla fall att den första var en 10-poängsfråga. En av två, resten var 5-or. 25 är godkänt, 35 för VG. Bara jag får godkänt är jag nöjd, det här var ju en rolighetskurs. Och det var kul att skriva tentan också, när jag väl släpat mig dit. De har gjort om mycket sen sist det begav sig; nu var det anonymt och man fick ett eget nummer man fick fylla i på vartenda blad, och bara skriva på ena sida av bladen som förstås skulle numreras, och det ena med det andra. Inte fick jag röka heller.
Men jag har i alla fall bidragit till universitets ekonomi, och gjort ett ordentligt avslut.
OCH, sist men inte minst, så upptäckte jag att det var i ”Do androids dream of electric sheep? som Deckard kollar på Edvards Muchs Skriet. Så nu fick jag det utrett. Puh.

———————
Läs även andra bloggares åsikter om science fictionkurs, tenta, Skriet

Read Full Post »

Att tenta eller inte tenta

Frågan är vad som är dummast: att offra en kväll på att gå och skriva en examen för att få 7,5 poäng som jag absolut inte behöver (jag har mer än tillräckligt, vilket inbetalningarna till CSN månatligen påminner mig om, tack så mycket), eller att strunta i att skriva tenta för en kurs som jag ändå har läst? Fast jag läste inte (om) Brave new world, den är så tråkig och jag var bortrest och kunde inte gå på seminariet. Så om jag går och sen inte klarar skrivningen, då är det liksom dubbelfel. Suck.
En sak som talar för att gå är att universitetet ska få pengar för mig och hålla fler såna här roliga kurser.
En sak som talar emot är att jag inte har nån som helst lust. Men kanske kommer den. Jag släpar med mig böckerna till jobbet, så får vi se i eftermiddag.

————————-
Läs även andra bloggares åsikter om science fictionkurs, tenta

Read Full Post »

Drömmer androider om elektriska får?

Det vet jag inte. Men jag vet att boken är helt annorlunda än filmen och det har jag lite svårt att komma tillrätta med, eftersom jag älskar filmen och sett den – jag vet inte hur många gånger. Efter att ha läst ut Do androids… igår ville jag se om den igen men lyckades sen somna i soffan ungefär där Rachael spelar piano och sen vakna alldeles i slutet.
– Har Rutger dött redan?
– Ja, du har sovit.
(Man sover gott till musik av Vangelis.)

I varje fall, boken är bra. Den har fler vändningar, och fler okända androider (andys) som attackerar Deckard. J F Sebastian är inte med, utan istället en man med begåvningshandikapp som bor ensam i ett stort hyreshus dit Pris flyttar in. Roy är mongol. (Hur kom de då ens på idén att casta Rutger Hauer?! Men jag är glad att nån gjorde det.) Deckard köper en svart get. Religionen heter mercerism och alla kollar på tv dygnet runt, värden heter Buster Friendly. Men det blir svårt att diskutera imorgon eftersom jag framför allt är intresserad av hur boken och filmen förhåller sig till varandra, och det är ju inte det som kursen går ut på.

——————-
Läs även andra bloggares åsikter om science fiction, Philip K Dick, Do androids dream of electric sheep?, Blade runner, Rutger Hauer, bok blir film, Vangelis

Read Full Post »

Deckard har en fru!

Jag blir helt chockad när jag börjar läsa Do androids dream of electric sheep? och det visar sig att Deckard är gift. Dessutom är staden där han bor, ja hela jorden, underbefolkad. Men sen när jag kommer till när han testar Rachel känner jag mig som hemma, dialogen är närmast exakt som i filmen. (Blade runner.)
En grej som jag först nu förstår är det här med djuren, att det finns en helig allians mellan människor och djur, som skiljer androiderna från människorna. Och att det är status att äga ett djur, inte bara för ormtjuserskor.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Do androids dream of electric sheep?, Phlip K Dick, Blade runner, bok blir film, science fiction, science fictionkurs

Read Full Post »

A canticle for Leibowitz – Walter Miller

Det här var den enda boken på sf-kursen jag vare sig läst eller hört talas om, så jag var rätt förväntansfull. Det blev ingen stor upplevelse men ingen stor besvikelse heller. Den stora konflikten är mellan vetenskap/kunskap kontra tro/religion. Handlingen utspelar sig efter ett kärnvapenkrig. Boken är uppdelad i tre delar, ”varde människan”, ”varde ljus” och ”ske din vilja”. I den första är det en munk, en novis, Francis, som tack vare en vandrare hittar gamla skrifter efter Leibowitz, den man som hans kloster vill ha kanoniserad. Abboten tror honom först inte, ger honom en rituell spanking, och försluter sedan grottan där skrifterna finns. Kunskapen är farlig.(Alla böcker under kursen har behandlat samma tema: kunskap är farlig och ska förhindras.)
I andra delen börjar vetenskapen flytta fram sina positioner, och i den tredje dominerar den igen och människorna är på väg att förstöra jorden en gång till. Mänskligheten lär sig aldrig.
Leibowitz har drag av Jesus (martyrskap, dö för våra synder, enkel bakgrund). Vandrarkaraktären som Francis träffar anspelar på Lazarus (som uppstod från de döda), Den vandrande juden, kanske Johannes Döparen. Ett extra huvud som växer ut på en kvinnas kropp innebär någon sorts frälsning, oskuld, tröst.
Det här är en bok som återigen får mig att beklaga att jag inte läst bibeln. Det finns många fler referenser som går mig helt förbi. Jag började på bibeln för några år sen, men blev så fruktansvärt irriterad på uppräkningen av alla ”Abraham födde xx” (en rad mansnamn) att jag la ner. Barnens bibel har jag läst däremot. 😉
I slutet av boken är en kvinna och hennes barn svårt sjuka, döende. En läkare vill skicka dem till ett läger där de kan ta sina liv. En präst vill till varje pris hindra detta. Min yngre jag skulle tycka att prästen var dum i huvudet och grym som ville att mamman och barnet skulle lida. Som tur var höll hon käften, eftersom mitt medelåldersjag inser att prästen ville rädda dem från att begå en dödssynd och brinna i helvetet i evighet som straff. ”Det finns inget helvete, det är nåt som någon hittat på för att skrämma folk till lydnad”, säger MYJ. ”Men prästen är övertygad om att det finns”, säger MMJ, ”och förresten kan du inte veta”.

—————-

Läs även andra bloggares åsikter om A canticle for Leibowitz, Walter Miller, science fiction-kurs, science fiction, böcker, min inre tonårstjej, bibeln

Read Full Post »

Stressläsning är inte så kul

Jag har tyckt att det funkat bra att läsa den bok vi ska läsa till kursen helgen innan vi träffas, på måndagar. Då har jag den färsk i minnet, obefläckad av andra läsupplevelser, och behöver inte hålla på att anteckna och greja. Men den här gången känner jag mig stressad, A canticle for Leibowitz är på 350 sidor och jag har velat göra annat också.
(Plus att jag har fyra andra på gång samtidigt, hur dumt är det? Mycket dumt.)
——————
Läs även andra bloggares åsikter om science fictionkurs, science fiction, stressläsning, A canticle for Leibowitz

Read Full Post »

Science fiction-kurs: Orwell

Vi hade bra diskussioner igår kväll, tycker jag. Det var roligt!
Frågorna var exempelvis: ”How can we explain the slogan on P 37; ”Who controls the past controls the future: who controls the present controls the past”? What are the reasons for people not fighting back?”

Det de flesta vet om ”1984” är att människorna övervakas med en tv-monitor, och att stora affischer på Big Brother sitter överallt. Tankepolisen kontrollerar medborgarna, barnen drillas i egna organisationer och lärs att spionera på alla, inklusive sina egna föräldrar. Privatliv och personliga ägodelar förekommer knappt. Huvudpersonen Winston Smith jobbar på Ministry of Truth, som har till uppgift att skriva om historiens alla detaljer när till exempel någon blivit avrättad, då har h*n aldrig funnits och måste bort ur alla papper.  Så blir det en ny sanning.
Många har läst boken. Hör du till dem som inte läst den, och är det minsta intresserad av dystopier, science fiction, makt, grupptänkande, filosofi… så rekommenderar jag den varmt. Det finns mycket att fundera över, den är mest filosofisk och naturligtvis skriven som en uppgörelse med de europeiska diktaturerna, framför allt Sovjetunionen som Orwell var väldigt besviken på.

En intressant grej är hur de använder språket till att krympa folks förmåga att tänka (fritt), ord försvinner & kortas ner & ändrar betydelse i en mycket medveten strävan att fördumma. Och ännu en intressant grej är att samma dag jag började läsa ”1984” hörde jag ett radioprogram om hur forskningen tror att de snart ska kunna på riktigt läsa folks tankar, alltså via hjärnvågorna. Hu!
De pratade om hur det skulle bli jättebra för handikappade som inte kan tala, men när man läser Orwell är det inte den aspekten man tänker på precis. Fra-lagen blir ju onödig förstås…

—————–
Läs även andra bloggares åsikter om 1984, övervakning, George Orwell, Fra-lagen, science fiction, språk

Read Full Post »