Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sabinas bok’

1,2 kilo

Jag har läst den tredje boken snart, där det handlar mycket om Sabinas kärlek till, och senare sorg efter, sin mamma Callistrate. Hon ser sin mammas ögon framför sig. Hennes händer. Hennes utslitna kropp, efter alla trappor hon skurat i sexvåningshuset i Rom, och så de 15 åren i bordellens kök, som straff för att hon firat gudstjänst.
Mycket sorgligt, men samtidigt vackert med så mycket kärlek. Bitterljuvt.
Men det här med att samla alla fyra delarna i en volym… tungt.

Annonser

Read Full Post »

hedningarnasDen handlar om kärlek, den andra boken i Vibeke Olssons samlade Sabinas bok. Kärleken mellan Callistrate, 25 år och utsliten av nio graviditeter, torterad i fängelset tills hon avföll från sin kristna tro, och hennes Eunicius, slaven som flyttats från stenbrottet till kvarnen. Den nästan ordlösa kärleken, som de har svårt att formulera. Den trötta kärleken. Kärleken mellan värkande kroppar, hängande bröst och ömmande muskler. Bortglömd kärlek som väcks till liv av grova händers smekningar.
Det är så vackert skildrat, en av de allra vackraste äktenskapsskildringarna jag läst. Jag tycker väldigt mycket om den här andra delen. Om den första tyckte jag så här.

Read Full Post »

hedningarnasHedningarnas förgård börjar med en förlossning. Det är den sjuttonåriga slavinnan Callistrate som har det svårt, och den lilla som föds visar sig dessutom sakna en halv arm. ”Knäck nacken på henne”, säger en av de finare slavinnorna till Sabina som fungerat som barnmorska. Men det gör inte Sabina. Istället blir trycket stort på Callistrate att själv döda sitt barn, eller släppa det i kloaken, eller lägga det på gödselhögen. En slavunge med bara en fungerande arm kommer ju aldrig att kunna arbeta, göra sig nyttig, överleva.
Callistrate och hennes lilla flicka, som hon kallar Sabina efter barnmorskan, säljs på slavmarknaden. Köparen visar sig vara en kristen man, Isak. Det är väldigt svårt att vara kristen i 200-talets Rom, med hungersnöd som de kristna får skulden för. (De vägrar ju att offra till gudarna.) De kristna utsätts för repressalier, upplopp, tortyr. Callistrate slits mellan sin dragning till Kristus, den ende som tycker att lilla Sabinas liv har ett värde, och sin uppfostran där hon lärt sig vad som är rätt och riktigt. Slavar för sig, fria för sig. Och så börjar hon älska Eunicius, vattenbäraren, som inte är mottaglig för frälsningsförsök.
Det är lite väl mycket religiösa grubblerier i denna bok, jag hoppas det lugnar sig i delarna framöver. Men Vibeke Olsson är en underbar berättare, och jag älskar allt romerskt, så jag tycker om den. Tack Lyran för tipset.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »