Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ruth Rendell’

odesdigerDet är några dagar sedan jag läste den här, men fortfarande har jag kvar obehagskänslorna. Det handlar om ett litet barn som dör, egentligen är det inget våld inblandat men jag blir ändå så tagen av det och jag tänker på de stackars föräldrarna och… nej, usch.

Barbara Vine är pseudonym för den lysande brittiska deckarförfattaren Ruth Rendell, som dog alldeles häromdagen, och hon skrev väl aldrig en dålig bok. Just nu känner jag mig dum för jag tycker att jag borde skriva en hyllningstext om hennes stora betydelse istället för att gnälla om just den här boken, men jag hade redan förberett så nu blir det så här.
Ödesdiger vändning (hopplös titel) handlar om en magisk sommar för länge sen där en grupp ungdomar bodde i ett vackert hus på landsbygden, drack vin och förälskade sig och mediterade och sålde kökssilvret för att ha råd med mer vin. Tills katastrofen inträffar.
I nutid, som är 1990-tal när den här gavs ut, hittas två skelett nedgrävda på en djurkyrkogård och polisen intresserar sig förstås. Adam, Rufus och Shiva som svurit att aldrig tala om det som hände blir nu rädda för att åka fast.

Antingen har jag läst den här förut eller så har jag bara tur när jag gissar att det inte är det typiska predisponerade offret, den galna Zosie, som ligger död och begraven utan den godhjärtade, andligt sökande Vivien, men det förtar chockeffekten som jag gissar att Vine har tänkt sig. Därför får jag inte heller någon tröst av att Zosie uppenbarligen klarat upp sitt liv och är den enda som uppnått lycka. Jag känner mig mest bara beklämd. Och så är det bebisen… Åh, stackars, stackars föräldrarna! Zosie förtjänar att vara olycklig varenda dag av sitt liv.

Ni vet det där med att detektivromaner egentligen är moraliska, en sanning från förr som byggde på att skurken alltid fick sitt straff? Jag tror det är därför Rendell skriver som Vine, för att tillåta sig att skriva om de där som kommer undan trots att de förtjänar straff. Hennes Vine-böcker är nästan alltid mörkare och obehagligare, mer psykologiskt bråte. Jag längtar lite efter den hederlige kommissarie Wexford nu och ångrar att jag inte köpte den jag såg på Pocketshop på Centralstationen.
Helena på Dark places har skrivit om Ruth Rendell, och jag hittar också ett fint gammalt inlägg hos Bokmoster. Och här är min egen bloggpost om Astas bok, där jag också lärde mig att Vine ska uttalas på danska.

Read Full Post »


Jag älskar att avsnitten ur Astas dagböcker alltid börjar med ett avsnitt på danska. Jag stakar mig igenom det först, innan översättningen kommer. Undrar hur engelsmännen som läste originalet gjorde? Hoppade över, säkert. Om de inte, som Ruth Rendell, har danskt påbrå.
Det är lätt att glömma bort Ruth Rendell mellan varven, liksom hennes pseudonym Barbara Vine. Sen blir man desto gladare när man läser henne igen. För hon är alltid bra.
Astas bok är en släkthistoria i tre generationer, med hemligheter, fattigdom, berömmelse och en mordgåta. Asta kom till England tillsammans med sin make Rasmus och två små barn. Ett tredje barn dog, och nu väntar hon igen. Hon är tung och otymplig och längtar efter en flicka. Och efter danskt rågbröd.
Det kommer en flicka, Swanhild. Men exakt hur kommer hon? På Astas födelsedag långt senare, får Swanny ett elakt anonymt brev som berättar att hon inte är Astas och Rasmus dotter. Swanny är då 58 år och hamnar i djup kris. Hon lyckas inte få några ordentliga besked från sin självupptagna mor, utan är utlämnad till sitt eget grubblande.
Så dör Asta. Och när Swanny röjer upp i huset hittar hon massor av anteckningsböcker, där Asta i hemlighet skrivit dagbok. Astas dagböcker blir utgivna och en stor försäljningssuccé både i England och Danmark. Det blev tv-serie också, och där hade Anthony Andrews en roll. 😉 Men får Swanny veta vem hon är?
När boken börjar är även Swanny död, och det är systerdottern Ann som fått ärva såväl huset som dagboksrättigheterna som nyfikenheten på hur allt hänger ihop. Så hon läser och forskar om vartannat. Det kommer twist på twist i denna bok, och historierna vävs in i och runt om varandra. Tänk De besatta (A S Byatt) möter Alias Grace (Margaret Atwood) med ett stänk av det lilla jag minns av Mary Swann (Carol Shields). Mycket fin bok.
***
På fliken läser jag att Ruth Rendell hade en dansk mormor, och att namnet Vine ska uttalas på danska. Den här boken köpte jag för tio kronor på en liten turistinformation vid Höga kusten förra sommaren, det får man kalla ett fynd.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »


Årets besök på den stora loppisen i Fornåsa blev kort, då vi hade bråttom och en tid att passa. Men jag hittade i alla fall en Halldór Laxness, Elin Wägners Åsa-Hanna som jag inte har läst, tre Craig Rice, en H-K Rönnblom och så Robert Graves självbiografiska krigsskildring Farväl till alltihop. Robert Graves är författaren till I, Claudius, som blev tv-serien med samma namn, och alltså direkt ansvarig för min livslånga kärlek till det romerska.

Utanför den frestande butiken i Göteborgs konstmuseum finns ett bokbord på rea. Där ligger Claes Bäckströms En förtjusande ung man, som jag aldrig hört talas om men denna text på insidesfliken griper tag:
”Men så händer det att man för ett ögonblick brister i vaksamhet, ger efter, får en impuls och låter handen vila lite för länge på en axel och han känner att det inte är den vanliga grabbnäven som ligger där och han gör sig fri. När han vänder sig om ser du föraktet, hånet i hans ansikte, det obehag du inger honom, och du har bara att retirera och hoppas att det stannar vid det.
Om detta kan du inte tala, du blir instängd i dig själv, ensam, och du vet att tiden går, att du var dag går miste om det om vilket de säger att utan det är livet ingenting värt.”

Eftersom jag har nån löjlig idé om att inte impulsköpa böcker låter jag En förtjusande man ligga kvar medan jag går en runda i museet och konsthallen.
När jag kommer tillbaka ligger inte boken där och jag svär över mig själv innan jag hittar den på en annan plats på bordet. Köper fort och tar med mig in på fiket och börjar läsa.

Senare på vägen till Centralstationen får jag för mig att gå en lite annan väg, och titta där! En kär gammal vän: SF-bokhandeln.

Här handlar jag Patricia Briggs fjärde bok om coyotemekanikern Mercy Thompson, och den åttonde om Sookie Stackhouse. I rätt design. På vägen ut ser jag en frestande rad med Philip K Dick, men då har jag redan betalat så det blir inget med det.
Tillsammans med en gammal Ruth Rendell, Astas bok, för tio spänn på turistinformationen i Nordingrå är detta sommarens skörd av köpta böcker. Jag är mycket nöjd.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Mariella Frostrup på Open book (BBC) har gjort två specialprogram om bortglömda verk som förtjänar att bli lästa igen. Det är tio författare som valt ut varsin kandidat. Den enda bok jag känner till lite svagt sen förut är Carol av Patricia Highsmith, som Val McDermid rekommenderar på en underbar skotska. Även Ruth Rendell är med och rekommenderar en bok. Hon låter väldigt gammal på rösten, Rutan. Men skärpt.
Här kan man gå in och titta på listan och klicka sig vidare för att lyssna på programmen (två stycken). Så är ni som jag och tycker att det är härligt att höra författare med talets gåva beskriva böcker de tycker mycket om, och har två lediga halvtimmar, så är detta inte så dumt.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

Paperback Lover har kommit till bokstaven s.
En bok: Förlåt att jag tjatar, men det är så att Stenarna skola ropa av Ruth Rendell är en av de absolut bästa deckarna jag läst. Eunice Parchmans skamliga hemlighet är att hon varken kan läsa eller skriva. Hon försörjer sig på lite utpressning i blygsam skala. Så tar hon tjänst som hembiträde i den mycket kulturella och intellektuella familjen Coverdale. Eunice blir också god vän med en före detta prostituerad, numera frälst kvinna vid namn Joan. Läs boken, säger jag bara. (Strunta i den där franska filmen där Eunice och hennes prilliga kompis är unga, smala och vackra.)

En författare: Stephen Booth. Jag har vacklat lite fram och åter om huruvida jag gillar honom eller ej, men jag tror att jag bestämt mig för att gilla honom. Booths polispar heter Ben Cooper (lokal, lite lantlig, snäll) och Diane Fry (kylig, ambitiös, otålig). Debuten heter Svarta hunden, vilket jag tycker är ett mycket bra namn. Var det Churchill som var först med att kalla sina depressioner för ”The Black Dog”? Manic Street Preachers har en låt om det också.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
——————————–

Read Full Post »

RuthRendellFörfattare:Att välja författare på R är mycket lätt: Ruth Rendell står i en klass för sig. Hon är alltid bra; oavsett om hon skriver sina psykologiska thrillers under pseudonymen Barbara Vine, sina traditionella polisromaner om kommissarie Wexford, eller sina fristående kriminalromaner. Rendells Stenarna skola ropa är troligen den bästa roman om ett brott som någonsin skrivits.
Bok:Reggie Nadelsons Rött spår var den andra av henne jag läste. Jag gillade.
Bok jag blev lite besviken på: Räven av Michael Connelly som jag tyckte så här om.
Krimalfabetet hittar du hos Paperback Lover.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Lite läsning har jag lyckats pressa in denna intensiva helg. ”Till vägs ände” av Ruth Rendell, en av de mest stabila och duktiga brittiska deckardrottningarna. Hon har en förmåga att ta in samhällsförändringar i sina intriger – miljöaktivister, asylsökande, jobb centers. Hennes kommissarie Wexford har hängt med i decennier och i den här är det hans dotter Sylvia som åtagit sig att bli surrogatmamma för sin före detta make och hans nya. (I en tidigare bok blev hon misshandlad, men det måste ha varit en annan karl?) Men det är absolut inte så att Rendell låter privatlivet ta över polisarbetet, det bara finns där och skänker en psykologisk botten.

”Till vägs ände” är bra och spännande, men inte vansinnigt bra som jag tyckt om vissa av Rendells tidigare. (”Stenarna skola ropa” är hittills oöverträffad förstås.)

Read Full Post »