Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Rom’

Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som tjusar mig så, men på sommaren måste jag läsa om Romarriket. Conn Igguldens bok/böcker är inga mästerverk, men de har alla de där ingredienserna jag vill ha. Striderna, maktspelet, ”äran”, kärleken, lojaliteten. Trånga smutsiga gränder i Rom, svärdskamper i torn, intrigerande senatsmedlemmar i togor, vackra kvinnor som kan dra en kniv, kamratskapet och rivaliteten. I andra sammanhang tycker jag nästan alltid att snack om att ”vara en man”, ”slåss som en man”, ”dö som en man” är fjantigt och förlegat, men sätt det idealet innanför en bröstsköld och så ett par sandaler till det så kan jag inte motstå.
Den här historien handlar om pojkarna Gajus och Marcus, som växer upp till män. Gajus är förstås Julius Caesar, och Marcus är… ja, det avslöjas först på sista sidan.
Plus till Iggulden för att han i efterorden berättar var han hållit sig till historiska fakta och var han fabulerat fritt.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

augustusAnthony Everitt har skrivit en biografi över Augustus, Roms förste kejsare. Den är välskriven och spännande, och för mig som är rätt så inläst och intittad på den romerska kejsarlängden är det lätt att hänga med. Augustus hette Gajus Octavius från början. (Han hann kalla sig Gajus Caesar och Octavianus också innan han blev Augustus.) Han var ganska sjuklig och kanske lite bortklemad av sin mor, Atia. Först som ung vuxen fick han börja följa med Julius Caesar i fält, och först efter mordet* upptäcktes det i Caesars testamente att han adopterat Octavius.
Sen följer intriger och maktkamp och krig. Erövrarkrig och inbördeskrig mot Sextus, Pompejus son, och mot Markus Antonius. Octavius har en tendens att bli sjuk när det drar ihop sig till strid. Psykosomatiskt? Dessutom är det tydligt att det är gode vännen Agrippa som är den verklige befälhavaren och strategen när det gäller det militära.
Octavius andre gode vän, Maecenas samlade diktare som Vergilius och Horatius omkring sig och har givit upphov till ordet mecenat.

Annat intressant i denna biografi är att den:
– bekräftar att hustrun Livia ska ha smort in fikonfrukterna på träden med gift (men menar att det ska ha varit med A:s goda minne(!)) Däremot menar Everitt att ryktet om att Livia ska ha mördat den ene manlige släktingen efter den andre för att bana väg för sin egen son Tiberius inte är så troligt.
– menar att Marcus Antonius ska ha varit medveten om attentatsplanerna mot Julius Caesar och medvetet dröjt med att gå in i senaten
– berättar om Markus Antonius första hustru Fulvia att hon bar svärd och gav order till soldater, mycket ovanligt för en romersk kvinna. MA gifte sig sedan med Octavia, Augustus syster, innan han flyttade in hos den egyptiska drottningen Kleopatra.
– nämner Servilia som Caesars favoritälskarinna. Hon var Brutus mamma också.
– berättar om blykulor som hittats av arkeologer efter en strid, med inristade texter som:”Jag är på väg mot Octavianus arsle”, ”Hej Octavianus, du suger kuk” och annat i samma stil.**
– berättar att Agrippa var den som städade upp i det stinkande Rom: fixade till akveduktsystemet, vatten och avlopp. Han delade ut salt och olivolja, och införde gratis badhus i ett års tid.
– beskriver Augustus mor Atia som omtänksam om sin son, sjuklig som han var. Och sen dog hon tidigt. Men jag föredrar Atia i Polly Walkers version: vacker, elak och dödlig.

* Det berömda mordet på Caesar i senaten. Brutus, Cassius och en hoper andra. 23 knivhugg, bara ett var dödligt.
** Jämför med Maja Lundgrens Pompeji, det är så bra att Lundgren använder slang och det grova språket där.
—————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »