Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘prosalyrik’

Detta är kvinnan som hänger från fönstret på
trettonde våningen. Hennes händer har vitnat
av trycket mot hyreshusets betonglist. Hon
hänger från fönstret på trettonde våningen i östra Chicago,
med en flock fåglar kretsande över huvudet. De kunde
vara en gloria, eller en glasstorm som strax ska krossa henne.

Hon tror att hon kommer att bli fri.

Joy-HarjoDet här är inledningen på Joy Harjos kanske mest kända dikt, Kvinnan som hänger från 13:e våningen. Den ingår i samlingen She had some horses från 1983. Översättningen är gjord av Stewe Claeson, och det är bokförlaget Tranan som ger ut ett urval av Joy Harjos poetiska och prosalyriska produktion under 20 års tid. Det är en kulturgärning, tack för den!
Ändå misstänker jag att det vore ännu starkare som läsare att följa Noni Daylight i She had som horses, eller att läsa hela den självbiografiska A map to the next world. ”Min far slog oss inte för att han hatade oss. Han slog oss för att han hatade sig själv.”
Joy Harjo räknar sig till Creekindianerna och deras historiska öde — SKAMMEN — bildar fond till Harjos författarskap. I likhet med Sherman Alexie väjer inte Harjo för våldet och alkoholismen, men det är vackert också. Kartan över nästa värld skriver hon till ett av sina barnbarn. Det är inte ovanligt med dikter till familjemedlemmar, vänner och en till Charlie Parker.
I Claesons fylliga förord får jag veta att Joy Harjo även är saxofonist och estradpoet. Det märks på rytmen i dikterna, upprepningarna, den orala traditionen. Vissa rester av Navajo och Hopi-myter känner jag igen från Hillermans böcker.
Den svenska bokutgåvan är väldigt vacker, men Tranan gör ett misstag som inte har med ett foto på Joy Harjo. Det är först när jag möter hennes blick (vilken blick!) som jag inser att jag självklart måste veta mer om och läsa (mer) av henne.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

sammahavSynopsis
För att sammanfatta historien hittills handlar det egentligen om fem eller sex personer, som för det mesta lever och som ofta bjuder varandra på något varmt eller kallt att dricka, vanligen kallt, eftersom det är sommar. Ibland dukar de också upp en bricka med ost och oliver, vin, vattenmelon i klyftor eller kanske något tillagat. Annars kan man uppfatta det som ett antal trianglar som skär varandra.

Att läsa Amos Oz prosalyriska berättelse Samma hav, där rösterna glider in och ut ur historien, avlöser varandra, vrider och vänder på det som händer, är en upplevelse. 200 sidor läser man i ett nafs, helst i en enda sittning, och jag blir inte alls förvånad och opponerar mig definitivt inte om Amos Oz får Nobelpriset.

Vad den handlar om? Livet, döden, kärleken, ensamheten… Oliver.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »