Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Philip Pullman’


Det är väldigt spännande. Will har just träffat sin pappa, men ingen av dem vet om det. De slåss. Mrs Coulter har fått veta om kniven, den skarpa eggen, och nu kommer det att bli jakt. (I nästa bok, gissar jag.)
Ballongföraren Lee Skårsby har sorgligt nog dött, det tycker jag inte om.
Just nu vet jag inte vad Lyra håller på med. Kommer hennes och Wills vägar att gå isär? Och den där forskaren, hon borde väl komma med mera sen igen? Tur att jag beställt den avslutande delen, även om det kommer att bli lite väntan på den.
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Eller: Pilates med Pullman. Väldigt skön morgonvana.
Den skarpa eggen är min andra ljudbok någonsin. Problemet är (igen) att jag har svårt att komma ihåg personer utan att se deras namn i skrift. Men det uppvägs med råge av att det är så härligt att höra Lena Nymans röst.
Det här är andra boken i trilogin om Den mörka materian, och religionskritiken är mycket tydlig.
Det turkosa är en yogamatta.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Pullman fångar mig från första sidan. Vilken kraft det finns i de enkla, kända, berättelserna! Men han gör förstås om dem här och där, för detta är Philip Pullmans bidrag till Mytserien.
Det föds två små pojkar den där natten i stallet. En stark och livskraftig, och en lite mer ynklig, som blir sin mors favorit. De får heta Jesus och Kristus.
Jesus är den lidelsefulle, orädd gör han det som faller honom in och drar på sig en del vrede som den vältalige men blyge Kristus ständigt försöker avleda. Kristus skyddar sin bror från bestraffningar, men det tar Jesus för självklart. Det är en ojämlik brödrarelation, där den ene älskar och den andre är ointresserad. Som vuxna är Jesus den som går ut i världen (men kommer hem en gång) och samlar lärjungar omkring sig med sina ord, liknelser och handlingar. Handlingarna är sällan riktiga underverk, men Kristus får i uppdrag av en främling att nedteckna Jesu liv och ord, och i Kristus versioner får det gärna bli lite bättre, kanske nästan riktiga underverk. Tycker främlingen, och så småningom även Kristus.
Den här boken är skriven på det där till synes enkla sättet som förmodligen är väldigt svårt. Men det finns flera bottnar. Kan en organisation, en kyrka, hjälpa människor att leva med Gud, eller är den tvärtom ett hinder? Är sanning viktigt, och vad är sanning? Är sanning och historia motsatser, som främlingen menar och Kristus börjar tro?
Jag läser den här boken med Lena Anderssons torra röst ringandes i bakhuvudet, från hennes sommarprogram för några år sen där hon med stöd av bibelcitat menade att Jesus var psykopat. Flera av de berättelser och liknelser Pullman skriver om är desamma. Kravet på att släppa allt och följa Jesus till exempel, och förnekandet av familjen. Men det finns ju bra saker också, som: ”Må den som är utan synd kasta första stenen”.
Det här blev min tredje bok i Mytserieläsningsprojektet. Tack Fiktiviteter för lånet!
Uppdatering: En utskrift av Lena Anderssons radioprogram finns här. Jag tror att hon och Pullman kunde ha intressanta samtal med varandra.

Uppdatering 2: Pullman står på barrikaderna för en annan sak också, just idag. Bibliotekens överlevnad.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

I radioprogrammet A good read talas det om Philip Pullmans bidrag till Mytserien: The good man Jesus and the scoundrel Christ, och om Evelyn Waughns klassiker Brideshead revisited. Lyssna här innan det försvinner.
Eller lyssna på Pullman som läser ett stycke här.

Och här försvarar han sin bok på ett lysande sätt:

——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »