Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Peter Hoeg’


På twitter diskuterar vi som sagt De kanske lämpade av Peter Hoeg. Vi försöker tagga tweetsen #dkl.

Read Full Post »


Vi är Vixxtoria, Bokmania och jag. Kanske Spectatia? Och kanske DU?
De kanske lämpade är en ruggigt stark bok, om några barn på danska barnhem/uppfostringsanstalter/hårda skolor. När jag läste den i mitten av 1990-talet blev jag alldeles tagen.
Nu blir det spännande att se hur väl den håller.

Idén till synkroniserad omläsning kläcktes på twitter, och jag gissar att vi kommer att tala om den där också, gärna med hashtaggen #PeterHoeg. Men åtminstone jag tycker om att ha nåt mer beständigt, alltså på bloggen/bloggarna.

Read Full Post »

h1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav, uppmanar Lyran.

Jag har inte mycket att berätta, men vill ta tillfället i akt att påminna mig själv om att jag vill läsa Halldór Laxness. Han både förvaltade och förnyade den isländska litteraturen, som ju är en enorm skatt av sagor och eddadiktning. I sitt nobeltal sa han:
”Jag frågade mig den kvällen på mitt skånska hotellrum: Vad kan framgång och berömmelse ge en diktare? En viss materiell lycka, det är klart, som en följd av pengar. Men om en isländsk skald glömmer sitt ursprung ur folkdjupet, där sagan bor; om han mister förbindelsen med och pliktkänslan mot det tillbakaträngda livet, som min gamla mormor lärde mig att vörda – då är berömmelse och välstånd ganska likgiltiga.”

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför ”din” författare borde få Nobelpriset.

Jag kan inte propagera för någon. Jag kan säga att det vore kul om danske Peter Hoeg fick det.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

temadanmarkLyrans tematrio handlar denna vecka om danska författare. Vilken tur att jag fick in Carsten Christian Jungersen i Krimalfabetet, för nu har jag plats för tre nya.

H C Andersen. Jag säger bara: Den fula ankungen, Tummelisa, Flickan med svavelstickorna, Prinsessan på ärten, den hemska Snödrottningen som jag var rädd för, Kejsarens nya kläder. Ofta sorgliga sagor, inte gulligt och tillrättalagt. Han skrev dem ju lika mycket för vuxna.

Peter Hoeg. Slog igenom internationellt med Fröken Smillas känsla för snö. Den var bra, men De kanske lämpade och Berättelser om natten är fan-tastiska. Läser man bara en bok av Hoeg ska man välja nån av dem. Filmen på Fröken Smilla har jag undvikit eftersom jag blir så irriterad när en satt och bred inuit förvandlas till en spröd liten älva i castingen.

Vita Andersen. Jag läste hennes Vilken hand vill du ha? för 20 år sen och blev väldigt gripen. Den handlar om en liten flicka som försöker få sin mors kärlek. Vid ett tillfälle tänker hon göra mamman glad, och bestämmer sig för att måla om hemma. För att få rosa färg häller hon rödbetsspad i den vita målarburken och börjar måla. Katastrof. Jag vet inte om Andersen fortfarande skriver, jag har inte sett till nåt på länge.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »