Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘persiskt’

Efter att ha hört roliga och sorgliga Zinat Pirzadeh på Bokens dag i Linköping spontanköpte jag hennes bok Fjäril i koppel och läste den direkt. Och tyckte om. Det är en fin och gripande historia, lika fylld av glädje och sorg som hennes framträdande. Jag har hela tiden tänkt att jag skulle skriva något fylligt om Fjäril i koppel, om min faiblesse för persiska kvinnliga författare/konstnärer, jämföra med Azar Nafisi och poeten Forough Farrokhzad och kanske även serietecknaren Marjane Satrapi, och spekulera i likheter mellan Pirzadeh och Nahid Persson Sarvestani vars memoar jag tänker läsa vid tillfälle. Men det blir visst aldrig något av dessa höga ambitioner.
jag vill i alla fall rekommendera boken.

Read Full Post »


Erövringen av trädgården

En kråka
som flög över våra huvuden
trängde in i ett kringdrivande molns förvirrade tankar
och dess skri löpte längs horisonten
som ett kort spjut
Den kommer att ta med sig nyheten om oss till staden

*

Alla vet
Alla vet att du och jag
genom den kalla dystra springan
såg trädgården
och från den lekfullt oåtkomliga grenen
plockade äpplet

Alla är rädda
Alla är rädda
men du och jag
förenade oss med vattnet, spegeln och ljuset
och blev aldrig rädda

Det är inte tal om
en lös förbindelse mellan två namn
eller om älskog i ett äktenskapsregisters gamla blad
utan om mitt lyckliga hår
smyckat med dina kyssars brinnande vallmor,
om våra kroppars uppriktiga lek,
och vår nakenhets glans
likt fiskars fjäll i vattnet
/…/

Forough Farrokhzad var en skandalartad, älskad, och betydelsefull poet i Iran. Jag har skrivit pyttelite om hennes öde här. Hennes fan page finns här. Och så gjorde hon en kort film om spetälska. Ett utdrag:

En annan iransk (och svensk) konstnär som jag gillar mycket är Nahid Sarvestani, som är ett av Svenskans exempel på att Whatever doesn’t kill you makes you stronger. Sarvestani har gjort filmen Drottningen och jag, om henne själv och Farah Diba som delar ödet att tvingas leva i exil men under väldigt olika omständigheter.
Farah Diba var alltså gift med shahen och är en fortfarande vansinnigt vacker kvinna som nu lever i Paris. Nahid Sarvestani tillhörde oppositionen mot shahen, och har sen dess hunnit reta upp mullorna också så att hon inte är välkommen tillbaka.
Se filmen!

Och för att alla goda ting är tre kan jag ju berätta att Shirin Neshats film Kvinnor utan män är mycket vacker och klart sevärd. Neshat hade en utställning på Kulturhuset häromåret, jag minns särskilt en kvinna med galen blick som sitter och stickar i en skog där marken är täckt av gula nystan.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

… närmare bestämt Forough Farrokhzad, som Azar Nafizi skrev fint om. Ett gripande människoöde. Forough Farrokhzad gifte sig mycket ung, fick ett barn, men hon stod inte ut i äktenskapet utan skilde sig och fick sen aldrig träffa sitt barn mer. Så fruktansvärt.
Skilsmässan blev en stor skandal, som inte blev lättare av hennes frispråkiga dikter.
Hon dog ung i en trafikolycka.
Uppdatering: Bokmania berättar här om en bok med både Farrokhzads och Karin Boyes dikter.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Så har jag läst ut Azar Nafisis memoar och det som kommer att stanna hos mig är framför allt porträttet av modern (och deras eviga krigföring), Irans våldsamma nutidshistoria, kvinnornas krympande värld och hur grupper av självutnämnda moralens väktare kan gripa och misshandla vem som helst på gatan. Men framför allt en innerlig kärlek till litteraturen. Jag tror inte att jag kan komma på nån annan författare som skriver om litteratur; sagor, berättelser, poesi… så gripande och på liv och död, som Nafizi. Så kärleksfullt. Så allvarligt. Så absolut livsnödvändigt.
Jag tycker också mycket om att det finns bilder.

Azar, Azi, som liten.

Azi med sin mamma.

Pappan, med Charles de Gaulle. Nafisis far var politiskt aktiv och blev borgmästare i Teheran. Sen satt han i fängelse efter revolutionen. Även mamman satt i parlamentet en period.

Nafisis rektor i grundskolan, som hon ofta kom ihop sig med. Rektorn blev mördad efter islamska revolutionen, det är oklart om hon blev hängd eller instoppad i en säck och stenad.
Efter grundskolan utbildade sig Nafizi i Europa och USA.

Azar Nafisi med sin andre make, Bijan. (Första äktenskapet var en flopp.)
En poet (som naturligtvis blev förbjuden) blir jag mycket nyfiken på: Forough Farrokhzad. Hon finns översatt till engelska. Och till svenska!

Ingrid har också läst.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 110 andra följare