Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘passion’

kristinlavransdotterEn av de saker jag tyckt allra mest om , förutom språket som är fantastiskt vackert och rikt på känslouttryck, är att Kristin och Erlend inte lever lyckliga resten av sina liv. Alltså att de grälar, blir osams, stundom nästan hatar varandra. De säger elaka och oförlåtliga saker, som ibland ändå blir förlåtna, ibland sitter kvar som ömt omhuldade taggar i hårda hjärtan. Kristin är mycket för att minnas oförätter. Erlend glömmer lättare, med stor hjälp av sitt oförstånd.
Det är en äktenskapsskildring som går på djupet.

Jag tycker också om att den kristna tron tar stor plats, och så tycker jag om miljöerna och det vardagliga, arbetet. Det storpolitiska hänger jag inte riktigt med på, mer än att många var missnöjda med en väldigt svenskorienterad kung.

Summa summarum en fantastisk bok, och det är roligt med en av de äldre nobelpristagarna (Sigrid Undset fick det 1928) som håller att läsa på riktigt. Passionen är tidlös. Best of-etikett.
(Den tog inte 43 dagar, bara 17–18. ;-))

Read Full Post »

Vad händer när en passionerad, genialisk konstnärssjäl möter en likadan? Därtill med samma födelsedag.
Det slår gnistor förstås, det tänds eldar, stora flammande bål, som slukar allt i sin väg. Nej, inte allt. Inte Konsten. Kärleken till Konsten är ändå starkare än den mest passionerade kärlekshistorien.
Käbi Laretei träffar Valentin Olsson i december 1958 och de börjar omedelbart brevväxla och avslöjar sina intima hemligheter för varandra. Hon ser så klart att här är det farligt, här är det något som kan komma emellan henne och hennes man, hennes familj med den lilla dottern. Ändå blir det så. Ett år senare är konsertpianisten Laretei omgift med den store regissören.
Ytterligare tio år senare är de skilda. Varför? På sin ålders höst sitter de i långa vänskapliga samtal och diskuterar varför det inte gick.
Den här boken består av Käbi Lareteis och regissörens brev till varandra, och hennes dagboksanteckningar. Båda kan formulera sig så vackert och levande, särskilt hon. Både hittar så väl i sina egna psyken, analyserar sina känslor, är besatta av ärlighet (igen, särskilt hon).
En mycket fin liten bok av en mycket spännande kvinna som tar sin konst på stort allvar. Ett citat från ett av de tidiga breven, där hon spelat in ett tv-program och var helt förbluffad av hur nöjda alla andra var efteråt:
”Hur fan kan det vara improviserat och otvunget när man inte noggrant har repeterat — kan _ni_ tro att det är möjligt?”
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »