Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Odysséen’


Det är med flit jag väljer en omslagsbild där baksidan syns, med de tolv hängda unga kvinnorna. ”Jag har alltid plågats av tanken på de hängda pigorna, och i Penelopiaden plågas Penelope av den också”, skriver Atwood i förordet.
Det här är en underbar bok. Myten i sig är så stark, och Margaret Atwood klär den i så klar och ändå sällsamt poetisk prosa. Hon vänder på hela perspektivet när hon låter Penelope berätta sin egen historia: om modern, najaden, som trivs bäst i vattnet och fadern som försöker dränka henne när hon är liten. Om bortgiftet vid 15 års ålder, rivaliteten med kusinen Sköna Helena, ensamheten på Ithaka där hon inte känner någon under Odysseus långa bortovaro (som också är kusinens fel). Hur Penelope gör de yngsta pigorna till sina förtrogna, och försöker trösta dem när de blir våldtagna av friarna.
Penelope talar från Hades där hon tillbringat de senaste två, tre tusen åren, och lyssnat på skitsnacket och lögnerna om vad som egentligen hände. Atwood ger också pigorna röst i en grekisk kör som gycklar och anklagar. Det är så bra. Läs!

Förutom Odysséen så stöder sig Atwood på Robert Graves Greek Myths. Mitt nördhjärta klappar hårt. Att just hon skriver just om denna myt känns helt logiskt, som sagt.
Penelopiaden var den andra boken som gavs ut i Mytserien och det råkar vara den andra jag läser. Så nu känns det som att jag kommit igång lite med detta projekt, som jag tänkt på i flera år.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Idag tycker jag det känns lämpligt att skänka en tacksamhetens tanke till E V Rieu (”little-known classicist”) som på sina lediga stunder satt och översatte Homeros Odyssén, och läste högt ur densamma för frun Nelly. När han var klar tog han med sig översättningen till Allen Lane på förlaget Penguin, och 1946 publicerades Odysséen som den allra första boken i vad som blev Penguin Classics. Klassiker till överkomligt pris! Titta i din bokhylla, visst har du minst en?
Mina favvosar Dorothy L Sayers och Robert Graves anlitades som översättare under 1950-talet, då var Rieu chef. På 1960-talet infördes de svarta omslagen, och när Rieu gick i pension 1964 tyckte han själv att Penguin Classics var ”the greatest educative force of the 20th century”.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 999 andra följare