Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Neil Gaiman’

gaimanFlera människor med gott omdöme har talat väl om den brittiske författaren Neil Gaiman. Många verkar ha honom som husgud. Dessutom är han god vän med den kanadensiska singer/songwritern Tori Amos, som jag lyssnat väldigt mycket på, och han skriver i fantasyregionerna, som jag ofta gillar. Så det kändes som att jag borde gilla Neil Gaiman, jag var nästan säker på det. Men nej.
Anansi Boys som jag läste 2011 var bara sådär, tycker jag. För några veckor sen gjorde jag ett nytt försök och läste Coraline, som jämförts med Alice i Underlandet och hyllats och älskats av läsare i alla åldrar, men jag undrar bara varför? Så märkvärdig var den väl inte?
Så jag kan bara konstatera: Neil Gaiman är ingenting för mig. Jag tänker lägga Coraline på något lämpligt ställe och hoppas att den kommer till ett bättre hem.
——————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Jag verkar ha mer tid till läsning än till bloggande… nu ligger jag efter med hela tre böcker.
Min första Neil Gaiman lånade jag av svärsonen. En bra börja-bok, enligt honom.
Anansi boys handlar om Fat Charlie, vars pinsamma pappa med den gröna hatten och de gula handskarna dör på en karaokescen. Då visar det sig att pappan var en gud, och att Fat Charlie har en bror: Spider.
Det här är en galen saga, med grymma djur, magi, gamla tanter som kan frammana krafter, en kärlekshistoria — nej, två!, och en elak chef som försnillat sina klienters pengar. Historien hoppar mellan London och USA och en uråldrig magisk dimension där Tiger försöker ta tillbaka historierna som Anansi lagt beslag på.
Vilda gröna ögon är en av Joyce Carol Oates ungdomsböcker, och skulle egentligen behöva ett eget inlägg och kanske rent av en best of-etikett.
Francesca berättar historien om hur hennes familj faller sönder.
Hennes far är den mycket kände och populäre, charmerande sportkommentatorn Reid Pierson. Alla älskar honom, till och med hans egen familj som lever under det ständiga hotet om våld och vredesutbrott. Alla anpassar sig till Reid, ingen vågar sticka upp.
Så börjar modern Krista försöka mejsla ut sitt eget liv. Hon söer sig till konstnärliga kretsar, börjar måla, och får då flytta ut till sin egen lilla stuga några dagar i taget men barnen får inte följa med. Alla anpassar sig till detta, alla förstår att det är pappan som bestämmer, men ingen låtsas om det.
Det här är en hemskt och våldsam bok (det är ju Oates!) och det som är extra hemskt är hur Francesca tar sin fars parti och anklagar både mor och lillasyster för att provocera honom, det är deras eget fel att de får blåmärken, de vet ju hur han är. Men Francesca har också Vilda Gröna Ögon i sig, en annan person som vågar helt andra saker…
Mycket bra bok!
Benoi Duteutre har skrivit en satirisk bok om (tror jag) saker han retar upp sig på. Det börjar med en dödsdömd fånge vars sista önskan är att få röka en cigarett. Tyvärr är det omöjligt, eftersom fängelset har rökförbud överallt. Å andra sidan: den sista önskan… Ett tobaksbolag ser sin chans till lite goodwill.
Den egentlige huvudpersonen är en bitter man som inte alls trivs med den rådande tidsandan. Han arbetar åt kommunen, där borgmästaren gör sig populär genom att satsa på bilfria miljöer och att plocka in dagisbarn i kommunhuset. Men när huvudpersonen smyger sig till en cigarett på toaletten blir han påkommen av en liten flicka, och sen börjar en Kafkaartad händelseutveckling där Den bittre anklagas för brott mot barn och hamnar inför rätta, dels en barndomstol där domaren har tutte, dels den vanliga.
Det är många absurditeter i den här boken, och hårda slag mot tänkande av typen ”Han tycker om blommor, då måste han vara oskyldig”. Jag gillar särskilt ”Martyr Idol” som är några stackars människor som kidnappats av en terrorgrupp och får tävla mot varandra i sång- och dansnummer om vem som får behålla huvudet längst. Men jag har lite svårt för det där med att Den bittre anklagas för pedofili så lättvindigt, om det ska vara kritik mot falska anklagelser så fungerar det inte för mig som vet att de flesta förövare aldrig ens blir anmälda, långt mindre dömda.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »



Tolkning av låten Caught a light sneeze.

Det här är från The Beekeeper:

Och det här är Silent all these years:




Hela boken är en hyllning till musikern och kompositören Tori Amos. Serierna är tecknade av olika tecknare, som inspirerats av hennes texter och musik. Förordet är skrivet av Amos gode vän Neil Gaiman.
Detta är tolkningen av Crucify:


———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »