Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Monika Fagerholm’

fagerholmlolaDet är flickornas värld hon utforskar Monika Fagerholm. Den magiska och vilda världen, med alla dessa egensinniga, fantasifulla, godhjärtade och elaka flickor, som lever sina liv i den lilla staden Flatnäs på finska sydkusten. Ganska nära havet, och när det pratas om havet i boken hör jag Monika Fagerholms röst säga just ”haavett” på sitt karaktäristiska sätt, precis som hon gjorde i de underbara radioprogrammen i somras.
Det finns ingen som liknar Monika Fagerholm i sitt sprängfyllda bubblande poetiska språk. Det vindlar och hoppar och bucklar ihop sig och slingrar fram likt bäckar, och ibland älvar, genom ett landskap, det Fagerholmska landskapet. Det finns inga gränser, hon spränger alla gränser. Historien berättas framifrån och bakifrån och från sidan. Alla som läst ”Den amerikanska flickan” och ”Glitterscenen” vet vad jag menar. Och vi känner igen den här småstadskänslan som Fagerholm är så skicklig på att utforska. Den självklara uppdelningen i de utvalda och de som inte räknas, det fina folket, konstnärliga eller rika, och de som gör konkurs och de som har det dåligt ställt från början till slut. Eller som en romanfigur säger: Skiljelinjen går mellan dem som tar det för självklart att just för dem finns och ska finnas plats i rymliga lägenheter med bästa läge. Och dem som får ta vad som står till buds och hålla till godo med det.
Det handlar om tvillingbröder, tvillingsjälar, kusiner lika som bär. Flickor som ägnar sig åt maktspel, dominans, underliga lojaliteter med bisarra undertoner. Som Anita Bäck, ”19 år och fucked up”, i sin rullstol högst uppe i Kvarnen. Hon utnyttjar och utnyttjas, samlar på andra människors hemligheter och drillar småungar till en Skelettarmé. Anita hade passat i ”Twin Peaks”.
Hennes lillasyster Ca Bäck springer boken igenom som ett jagat djur. Hon drömmer om en Jules & Jim-tillvaro med kusinerna Henrik och Flemming Pettersson, men det spricker när Flemming hittas mördad. Misstankarna är starka mot Ca, men hon skyddas till viss del av sin älskare, kommunpampen, och även av en polisman.
”Flickor, flickor, dessa flickor överallt.”
Jana Marton, Minnie Backlund, Anna Svanberg. Lila i den lila hatten, Missne med sin sjuka hamster.
Egentligen är jag inte mest intresserad av att få veta vem mördaren är. För mig är den starkaste scenen den när Anna Svanberg och Ca Bäck utmanar varandra i hopptornet; klättrar högre och högre medan de ömsom avskyr varandra, ömsom försöker närma sig och bli vänner. Två egensinniga flickor i halsbrytande manövrar. Fullständigt livsfarliga.

Andra som recenserat Fagerholm: Svenska Yle, Svenskan, UNT.

————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Hennes språk liknar ingen annans, Monika Fagerholm har en helt unik röst. Den enda jag möjligen kanske kan jämföra med är Toni Morrison, i sättet att liksom närma sig händelserna i cirklar, att smyga fram och nästan röra vid dem men sen springa tillbaka och prata om något helt annat innan hon återigen smyger framåt och kommer lite lite närmare. Då kan man få veta något om vad som faktiskt har hänt. Eller vad någon tror har hänt. Eller vad någon tror att någon annan tror har hänt.
Monika Fagerholm har också skapat ett helt eget universum, där vid Bule träsk. En småstad, nej mera landet, där tufsiga människor lever lite på måfå, de flesta starkt färgade av barndomen: barndomens lekar, vänner, ovänner, hemligheter och historier. Det är många hemligheter och ännu fler historier. Historien om Den amerikanska flickan återkommer, men det är inte alls så att man måste komma ihåg allt från den boken. Glitterscenen står för sig själv, i all sin vindlande storslagenhet.
Jag kommer att minnas Solveig, Syster Blå, som simmade med sin tvilling Syster Röd och räddade livet på Suzette. Kusinbarnen, kusinmamman, kusinpappan. Maj-Gun, Majjunn, den Glada Skökan med brodern Tom som skäms, men som vänder sitt liv till något helt annat. Tobias. Johanna. Ulla. Friherinnan. Doris Flinkenberg. Det myllrar av människor vars liv flätas in i och ut ur varandras, men de starkaste rösterna tillhör Maj-Gun och Solveig.

Och en detalj: referens till Patti Smith och Piss factory alldeles i början. Redan där vann hon mitt hjärta, Monika Fagerholm.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »