Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Molly Jong-Fast’

… på böcker som skulle kunna bli tv-spel. Jag tycker att Svenskans/Wireds var lite trista, nämligen.
* Parable of the Sower av Octavia E Butler. I ett sönderfallande USA försöker Lauren överleva plundringarna, våldet och miljöförstöringen.
* Den långa vägen hem av Cynthia Voight. Fyra syskon vars mamma övergivit dem på motorvägen börjar gå till en mormor de aldrig träffat.
* Tokyo av Mo Hayder. Grey reser till Japan och börjar jobba åt yakusan för att försöka förstå sig själv och massakern i Nanking .
* Nicola Griffiths Ammonite, Slow river eller Blue place. Vilken som helst går bra. Underbart välskriven science fiction.
* Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.
* The Yiddish policemen’s union av Michael Chabon. Hårdkokt deckarhistoria i ett fejkat framtida Alaska.
* The Sookie Stackhouse novels av Charlaine Harris är ju som gjorda för att bli tv-spel.
* Gomorra av Roberto Saviano. Undersökande journalist skriver om camorran i Neapel och försöker hålla sig vid liv. På riktigt.
* Normal girl av Molly Jong-Fast. Knark, ätstörningar, rehab för kändisar… ligger inte det i tiden? Fint skrivet av Erica Jongs dotter.
* Modesty Blaise (Peter O’Donnell). Så klart. Min favorithjältinna.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

lekablandvuxnaI den långa raden olästa böcker greppar jag först den som jag vet handlar om mitt favorittema: mor-dotterrelationen. Den störda mor-dotterrelationen. I Leka med vuxna av Sophie Dahl handlar det om Kitty, äldsta barnet till mamma Marina som var sexton år när hon fick henne. De bor med bestepapa och bestemama och två mostrar och två småsyskon i en småknäpp men trygg miljö. Visst är Marina excentrisk, som konstnärer ska vara, och lynnig & bortskämd, som vackra kvinnor får vara, men tillvaron är ändå bra. Tills Marina träffar en guru och plötsligt finner meningen med livet. Iväg till USA med småbarnen, och iväg med Kitty till internatskola.
Det är en rakt berättad historia, inte några onödiga utvikningar eller överflödiga ord. Vissa saker rör Sophie Dahl bara helt lätt vid, man får läsa mellan raderna. På det viset påminner stilen om morfar Roalds sätt att skriva. Kanske är det ett sätt att inte avslöja andra människor, för jag tror att den här berättelsen har rätt mycket verklighetsbakgrund. Jag tycker det är skönt, jag kan gärna sköta analyserandet själv. Den påminner också lite om Erica Jongs dotter, Molly Jong-Fasts Normal girl som handlar om hennes knarkande och inläggning på rehab. Och så om Vit oleander av Janet Fitch förstås.
Men tillbaka till Leka bland vuxna. Det händer en hel del, men grundtemat är att Kitty älskar sin mamma högst av allt och aldrig får tillräckligt mycket kärlek tillbaka. Istället försöker hon hänga med i svängarna i mammans kärleksaffärer och klara sig bäst hon kan på alla nya platser och skolor. Mamma Marina söker också hela tiden bekräftelse, hon vill att Kitty – och hennes kompisar – ska tycka ”åh vilken ung & vacker & cool mamma”.
En grej som jag gillar är böckerna som nämns: Pappa Långben, Lånarna, Glaskupan, Stolthet och fördom… Sånt går jag igång på, särskilt de två första.
Uppdatering: Förresten har Dahl valt ett citat av Saint de Exupérys Lille prinsen till försättsbladet.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »