Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Michael Cunningham’

”Det är inte Gatsbys hus, det är Daisy Buchanans, det är därifrån man kan se det gröna ljuset på andra sidan vattnet. Ifall Fitzgerald beskriver Daisys hus så kan Peter inte minnas det, men det är helt klart inte Gatsbys tornöversållade, murgröneklädda koloss. Huset som Tom köpte åt Daisy måste, vara sig det nu skapats av Fitzgeralds penna eller Peters fantasi, ha varit åtminstone en smula likt Potters hem — vilket är ett hus som Nathaniel Hawthorne skulle ha begripit: stort, förstås, men varken ett falskt slott eller ett monument i kalksten (tänk er alla dessa högdragna monster till mausoleer i Newport), utan mest av allt ett ofantligt, planlöst byggt hus, överallt rustik och gavlar, tre av fyra sidor omgärdade av verandor; på något sätt koncipierat med en känsla för absolut autencitet, för att se ut att ha byggts på lite varstans under åren, när det i själva verket är byggt på en gång, precis som det är, i mitten av 1920-talet. Där det står stadigt, men lätt (alla dessa spröjsade fönster, takskäggens breda, moderliga vingspann) på sin miniatyrö av perfekt skött gräs liknar det mest av allt ett sjukhem, som det ställe de skickar Bette Davis i … hm, var det Under nya stjärnor eller Seger i mörkret … i varje fall ser det ut som en mytisk, kollapsad miljonärs tillflykt, ett perfekt allraheligaste av ett slag som förvisso inte existerar nuförtiden och förmodligen inte heller då Bette Davis-filmen gjordes. Har det egentligen någonsin funnits ställen som alpkliniken i Bergtagen? (Det är antagligen därför som Peter tänker på sanatorier just nu.)”

Det var länge sen jag fyllde på i mitt Gatsby-förråd nu, så det känns bra med ett så här långt stycke. Börjar också fundera på det här med hus, deras utseende och deras betydelse. Hur de påverkar människorna i dem, lika mycket som tvärtom.

Min recension av När natten faller finns här.

—————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Medan jag skalade mina jordärtskockor igår pågick ett intressant radioprogram om mammor i litteraturen. En person stack ut i diskussionen, med lite annorlunda infallsvinklar och boktips på mammaskildringar: som Kristian Lundbergs Yarden (hej Vixxtoria!) och Michael Cunninghams Timmarna. Och en ny barnbok av Anna-Clara Tidholm. Personen i fråga heter Philip Teir och jobbar på finska Hufvudstadsbladet. Han har även skrivit poesi. Jädra otur att jag har nån sorts inofficiellt köpstopp då. 😉
Philip Teir finns även på twitter.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »


En underbar film, på en underbar bok av Michael Cunningham, som i sin tur leker med Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Nicole Kidman som Woolf är bra, Meryl Streep som Clarissa är bra, Ed Harris som döende vän är bra, John C Reilly som make är bra, alla birollerna är bra. Och Julianne Moore som Laura Brown är helt LYSANDE.
Jag har försökt hitta hotellrumsscenen med vattnet, men lyckas inte. Ni som sett filmen vet varför jag ville ha den, ni som inte sett har chansen ikväll klockan 21 på SVT2.
Lite bilder här. Och musiken från baka en kaka-scenen:

———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Tematrion handlar om film och jag gör det enkelt för mig genom att fokusera på filmer som är lika bra eller bättre än boken. Alltså där filmen är ett eget verk med konstnärligt värde.

1. Virgin suicides. Sofia Coppolas debutfilm, på Jeffrey Eugenides roman.

2. Harry Potter. JK Rowlings skrev, regissörerna har varit olika.

3. The Hours. Filmen med Nicole Kidman, Julianne Moore och Meryl Streep är fantastisk. Michael Cunningham skrev boken, Virginia Woolf skrev Mrs Dalloway.

———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »