Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Marie Hermansson’

Har läst lite spritt sen sist, gemensamt för allt är att det inte var vad jag trodde. Först tog jag med Marie Hermanssons Himmelsdalen på resa, eftersom den hamnat hos mig med en som kom resande på besök, och som i sin tur fått den av en som kommit resande på besök. Lite kul. Och jag har gillat de Hermansson jag läst förut, lite krypande obehag, lite skevt, lite oberäkneligt så där, men den här boken föll jag inte alls för. Trots tvillingar och en mystisk sektliknande dal i Schweiz. Romanen hade mått bra av att kortas med 150 sidor så vi sluppit en massa tomgång. Kanske kunde det rent av blivit en lysande novell?

slayertalesSå passade jag på att läsa ett stort fint album som jag trodde skulle handla om Buffy… men det visade sig vara om en massa olika slayers, och ganska blandade skurar. Lite småkul läsning, men inte vad jag väntat mig.

Även min tredje bok, som jag läste på läsplatta, blev något annat än jag trott. Jag köpte den i en strävan att hitta israeliska böcker, som en sån där halvambitiös plan inför en resa. Men Anna Vedeers Blå strimmor handlade så ytterst lite om Jerusalem… Istället var det hennes egen berättelse om hur hon upptäckte en knöl vid näsan när hon väntade barn nummer två, och det blev en fruktansvärd torktumlare av diagnoser, läkarbehandlingar, framtvingad födsel, cellgifter, you name it. En sån historia som man förstår är helt förjävlig för den som drabbas, och jag förstår också behovet av att skriva om den, men skildringen lyckas inte ta steget upp till att bli litteratur.

Nu blir det oerhört pinsamt. Jag skrev nyss här att jag provade min första Inger Edelfeldt, men fick en konstig deja vu-känsla och kollade bloggen. Jodå, redan i november 2008 läste jag minsann min första Edelfeldt, Finns det liv på Mars?, som jag dessutom tyckte om. Dessutom har jag läst Namnbrunnen. Varför tror jag då igen att jag inte läst henne?
Jag har alltid associerat Edelfeldt med en viss sorts deppighet, existensiellt grubbel och framför allt att det ska handla om unga kvinnor. Inte heller Samtal med djävulen handlar om unga kvinnor, men däremot om existentiellt grubbel när två äldre män, kusiner uppvuxna i samma lilla stränga församling möts igen efter många år. Den ene lämnade församlingen, den andre blev kvar och allt strängare. Bra, kort berättelse. Även den på ebok. Praktiskt det där!
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »