Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mamma’

Jag har alltid haft en grej för bröderna Hernandez och deras graphic novels,
men det har alltid varit Gilbert som varit favoriten. Hans påhittade Palomar, med alla karaktärerna där. Men häromsistens beställde jag efter brorsan Jaimes ”Maggie the Mechanic” – och det är ju underbart! Vilka människor!

Maggie är den unga, rätt naiva, mekanikern som lever med sin bästa vän, den kaxiga Hopey (som egentligen gärna skulle vilja vara ihop med Maggie). Maggie reser iväg på konstiga äventyr som att laga störtade flygplan i djungeln med en dinosaurie som närmsta granne, träffar mästarinnan i brottning Rita Titanon som förlorade titeln mot Maggies moster, hänger med Penny Century som har en biljonär vid sina fötter och vill bli superhjälte, och en massa annat surrealististiskt och ibland även realistiskt. Albumet är tecknat och skrivet på 1980-talet, och jag förstår att den gode Jaime måste ha varit hög som ett hus när han fick vissa idéer. Jag föreställer mig nån sorts hippiekollektiv i Kalifornien.
Dessutom låter han huvudpersonerna klaga på honom själv, och önska sig en bättre tecknare så att Maggie slapp vara så olycklig jämt. 🙂

Men det håller. Jag älskar alla dessa utspejsade kvinnor, som gör precis vad som faller dem in. Om jag iddes skulle jag kunna skriva en harang om hur kraftfullt de bryter sig in på traditionellt manliga områden som just mekanik, brottning, livvakt med mera, men idag har jag inga genusglasögon på mig, så jag låter det bara vara som det är. Noterar från författarpresentationen att det var Jaimes mamma som var frälst på comics och lärde honom och hans syskon att läsa dem.

—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Vilken underbart sommarprogram med Maj-Brith Bergström-Walan – bäst hittills av de jag hunnit lyssna på. (Tack snälla SR för att det ligger på webben.)

Hon går ut starkt med sin första minnesbild av hur hon som treåring hoppar i sin mosters säng och frågar ”Får jag stanna här?”. Sen spelar hon John Lennons ”Mother”, och för första gången hör jag på allvar texten. Det är gripande.

Maj-Briths mamma tar inte hand om henne. Mostern och hennes man blir Maj-Briths nya föräldrar. Hon älskar dem, och de henne. Helt osentimentalt och utan bitterhet berättar hon detta, och fortsätter med sin tidiga pubertet, sina studier, sitt äktenskap, hur det kom sig att hon blev sexualupplysare (skolorna tyckte det var jättebra med en gift mor och Missionsförbundare) och så småningom spelade in världsberömda Kärlekens språk. Då ville mannen skiljas.

På en konferens träffade Maj-Brith sin stora kärlek – danskan Helle Høpfner Nielsen. Hon blev (såvitt jag förstår ) en av Sveriges första öppet bisexuella.

Försök stå ut med musiken, som varierar mellan bra och helt förfärlig, och lyssna på Maj-Briths liv. Det är så bra. En av de saker jag tar med mig, förutom hennes mod, är hur självklart det var att hon skulle utbilda sig. Hela hennes kontroversiella gärning vilar på en fast akademisk kunskapsgrund. Dessutom får man kysstips! 🙂

Read Full Post »

Lesley Sharp har stor show som mediet Alison Mundy i andra säsongen av brittiska Afterlife, som vi pressade fyra avsnitt av häromkvällen. Det är ännu svartare och otäckare nu, Alisons tokiga döda morsa vill ha uppmärksamhet och Alison själv är på väg att bli galen.

Den förståelse som Alison och psykologen/forskaren/skeptikern Robert Bridge (spelad av Andrew Lincoln från This Life/Livet kan börja) börjat känna för varandra äventyras av att han fått ett svårt sjukdomsbesked som han inte vill berätta om.

Det är väldigt bra och skräck och övernaturligheter passar perfekt på sommaren, tycker jag. En sak bara, jag borde inte ha sett avsnittet som heter ”Rat man”. Det var obeskrivligt korkat.

Och en sak till, jag minns första gången jag såg Lesley Sharp, i en biroll i I mördarens spår. Hon trängde genom rutan som mamma som föll för en pedofil.

Read Full Post »

”When all is said and done, killing my mother came easily.”

Så börjar boken jag längtade för mycket efter för att orka vänta på översättningen. Och den är så bra, så fruktansvärt bra. Jag älskar Sebolds språk, det exakta, inte ett överflödigt ord. Jag älskar temat, mor-dotter-relationen. Jag älskar intensiteten.

Handlingen då?

Helen och hennes psykiskt sjuka mor Clair har varit fastlåsta i en dödsdans i många år. Clair har inte vågat gå utanför huset på flera decennier. Helen har försökt lämna och leva ett normalt liv med man och barn och så småningom barnbarn, men när hennes älskade far dog sugs Helen återigen in i beroendeförhållandet. Och på flera sätt lever hon en variant av sin mors liv, där Clair hade en kort karriär som underklädesmodell försörjer sig Helen som nakenmodell. Hon kan visa upp varenda skrymsle av sin kropp, men aldrig något av sitt inre.

Boken utspelar sig inom ett tidsspann av ett par dygn, och det är som sagt intensivt. En av årets tre bästa böcker.

Läs också Flickan från ovan av samma författare, och den självbiografiska Efter våldtäkten.

—————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Ibland får jag för mig saker, som att Douglas Coupland skulle vara en sån där jobbig ironisk författare som alltid är kall och distanserad och bygger små ordslott som inte betyder ett endaste dugg. Bara för att hans första heter ”Generation X”. Men så hörde jag en förflugen kommentar från en arbetskamrat i trappan som gjorde mig nyfiken. Köpte och läste Eleanor Rigby och tyckte den var underbar. Sen Girlfriend in a Coma som jag också tyckte mycket om. Och nu idag läste jag ut Schampoo Planet, som är en sorts Catcher in the Rye för 1990-talet. Gillade den också, även om min identifikation med 20-åringar inte är lika stark som den var för… 20 år sen.

Men språket är så fint och jag gillar omsorgen om detaljerna med alla varumärkesnamn och sättet att ta ytliga saker på allvar utan att bli ytlig själv. Och där Holden Caulfield är helt alienerad från sina föräldrar, är Tyler bara avskärmad från den ene, medan han har en levande och stark relation till sin mamma. Som för övrigt är en gammal hippie, jag gillar när såna barn ska revoltera på sina olika sätt.

Read Full Post »