Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Maïssa Bey’


Innan året tar slut och allt försvinner ner i flyttkartonger vill jag passa på att dokumentera vilka böcker som flyttat in i de senaste veckorna. Från jobbet, recensionsex, moochade och köpta. Jag är särskilt glad över Bang-biografin här ovan. Och glasfötterna har jag läst att många tyckt om.

Av Dagerman har jag bara läst den där fruktansvärda novellen, så det vore kul med något längre. Maïssa Bey vill jag undersöka lite till.

Egentligen är det sorgligt att två Nobelpristagare kan ligga kvar oplockade på ett bokbord. Men men, desto bättre för mig.

En skräckklassiker som jag är rädd att jag kanske fnissar åt, och Maugham-pjäser moochade från Israel. Det känns så exotiskt och spännande att få långväga paket med annorlunda frimärken.

Två recex som jag blev nyfiken på och tackade ja till. En i realistisk stil (Roger Rosenblatt) och en skräck (Johannes Källström).

Persisk poesi, som sagt

… och så kände jag starkt att mitt liv krävde en Lehmann. Det får inte gå för lång tid utan Rosamond. Orkanpartyt blir nästa i Mytprojektet.
Nu ska jag bara få tid och ro att läsa också. Nästa år.

Read Full Post »

Algeriska Maïssa Bey är inte så lik Azar Nafizi som jag lite grann hoppades, men hon är bra på sitt sätt. En arg röst från ett mentalsjukhus, där de oönskade kvinnorna samlats ihop. Fler än en röst är det egentligen, flera av kvinnorna berättar sin historia, men de är intill förväxling lika. Så fort någon känner sig glad eller ännu värre börjar bli förälskad så blir jag orolig. Att så mycket som titta på en pojke eller man resulterar ofrånkomligen i katastrof, då börjar skvallertungorna löpa och familjens ”heder” ifrågasättas, och följden blir förskjutning, mordförsök, misshandel och flykt.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Tack till JM som tipsade om att bokförlaget Tranan har butik på Wollmar Yxkullsgatan! Det var väldigt lätthittat, jag upptäckte att jag tidigare gått förbi där flera gånger och druckit öl på the Scottish Pub precis i korsningen.
Tranan har en skönt stökig och trång liten lokal, med travar av ouppackade böcker men ändå sittplatser där man kunde bläddra. Jag bestämde mig till slut för Sefi Atta (Nigeria), Kopano Matlwa (Sydafrika), Ama Ata Aidoo (Ghana), Maïssa Bey (Algeriet) — som jag varit nyfiken på länge — och haikuns fader Basho som jag läst tidigare och som hade så fint omslag. En liten 1600-talsjapan bland alla nu levande afrikaner.
Planen var att välja författare från olika afrikanska länder för att få bredd, men den mycket trevlige mannen som arbetade där och som vi pratade rätt mycket med, tyckte att jag borde läsa Chinua Achebe också (Nigeria igen) så han gav mig en pocket. Tack! Då gjorde det inget att de inte tar kort så jag fick knalla bort till Hornsgatan för att hämta ut pengar. Sånt kan få mig att strunta i alltihop. (Varför är idealister nästan alltid så opraktiska?) Och så tycker jag att bokförlaget Tranan borde skaffa några fina designade kassar, så man slipper bära sina klenoder i en Willys-kasse.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Jag fattar inte hur jag ska göra för att beställa böcker från bokförlaget Tranan. Kanske ska jag vara tacksam för det, jag sparar ju pengar, men det irriterar mig. Är sugen på Sefi Atta och Maissa Bey. På mina vanliga nätbokhandlar är det mycket magert, och där finns de inte på svenska. Har inte Tranan nåt samarbete med de stora nätbokhandlarna?
Petina Gappah kommer på pocket i december i alla fall.
Nuruddin Farahs nyare böcker verkar inte finnas översatta… tror ni han får Nobelpriset så att man kan vänta på det?
(Ja, jag såg Babel.)

Read Full Post »

Mycket intressant artikel i Svenskan om den algeriska författaren Maïssa Bey. Det är en pseudonym, egentligen heter hon Samia Benameur. Under inbördeskriget deltog hon i en hemlig läs- och skrivcirkel för kvinnor, jämför Azar Nafizis Reading Lolita in Tehran. Efter kriget startade cirkeln trots misstänksamhet och motstånd ett bibliotek. Det första i staden Sidi-Bel-Abbès.

Maïssa Bey berättar om glädjen att se barn, som aldrig hållit i något annat än en skolbok, gå hem för att lustläsa en spännande bok de själva valt att låna.
– Det är så rörande. I början hade de svårt att förstå att de fick ta med böckerna hem till sig själva.

Jag hittar en bok på svenska av Maïssa Bey, De utsatta. Den skriver jag upp. Och passar på att införa en ny kategori: Nyfiken på.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »