Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lyrik’

Jag var och lyssnade på författaren Maria Küchen i domkyrkan i Linköping idag. (Om det finns en enda plats i landet med sämre ljud än sagda kyrka så vill jag gärna veta det. Höll på att gå efter fem minuter av rundgång och eko, plågade mig igenom, nu har jag istället huvudvärk.)
Maria Küchen höll ett föredrag om sin ”frontalkrock med Gud”. Hon beskrev hur poeter ofta inte riktigt vet vad det är de skriver om. Att hon skrev om Gud, fastän hon inte förstod det själv. Hur irriterad hon blev på folk som påstod att hennes dikter handlade om Gud. Vaddå, det gör de ju inte!
En dag får Maria Küchen ett brev hem från Svenska kyrkan, som undrar om hon kan tänka sig att skriva psalmer? Hon svarar att hon är smickrad men inte troende så tyvärr, tyvärr. Kyrkan frågar då om hon inte i alla fall vill vara med på ett psalmskrivarläger, och komma med lite tips sådär? Maria Küchen tycker att hon kan väl hjälpa till att förhindra de värsta nödrimmen och sådär, så hon åker på lägret.
Och det är där det händer. En torsdag i september 2003. Gud.

Efteråt cyklar jag till bibblan för att låna nån av hennes diktsamlingar (och se efter om jag tycker att de handlar om Gud) men biblioteket är stängt. Jag har i alla fall bestämt att det blir Maria Küchen (Gummesson) och Kristian Lundberg som blir höstens poeter här på bloggen.

Read Full Post »

Först triggade jag Ingrid att läsa, sen triggade hon mig. Så går det till här i bokbloggosfären.
sachsBokstäverna jag färdas i är en bok av och mycket om Nelly Sachs, en helt vit, lite oansenlig bok där en rad av hennes vänner skrivit eller berättat. Här finns brevväxling mellan Nelly Sachs och Gunnar Ekelöf, och mellan Sachs och Paul Celan. Katarina Frostenson skriver om handen/händerna, i Sachs dikting. Flera tar upp en bit bark av ett träd som Paul Celan skickade till Nelly Sachs när hon mådde dåligt. (Hon tillbringade perioder på Beckomberga*.) Gunnar Ekelöf skickade henne en Madonne-ikon som blev en livlina.
Det är så vackert och sorgligt om vartannat, Nelly Sachs öde. Hon flydde nazi-Tyskland med sin mor, och skrev i deras lilla Stockholmsetta på nätterna när moderns sov, vid skenet av ett stearinljus. ”Hon tyckte om rosa”, sa vännen Lenke Rothman. Svenska författare som Ekelöf, Erik Lindegren, Johannes Edfeldt och andra uppmuntrade henne, så att hon debuterade som poet vid 55 års ålder. Hon fick Nobelpriset 1966, på sin födelsedag (75 år). Dessutom översatte hon flera svenska diktare till tyska, Ekelöf, Boye…
nellyngaioTidigare i sommar köpte och läste jag Än hyllar döden livet. Det är vackra, ganska märkliga men tunga dikter. Döden är närvarande hela tiden. När jag läser om Nelly Sachs, så blir det också lättare att läsa dikterna. Och breven är underbara! En kort dramatisk text ryms också.
En rolig grej jag får veta i Bokstäverna jag färdas i är att Nelly Sachs brevväxlade med Selma Lagerlöf. Tyvärr dog Selma Lagerlöf i mars 1940, och Nelly kom i maj, så de hann aldrig träffas.

* Kan man fortfarande skriva Beckomberga och alla förstår?
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

mircea_cartarescu_by_cosmin_bumbutzNån gång i begynnelsen måste det ha varit en recension som gjorde mig intresserad av den rumänske författaren Mircea Cărtărescu, tillräckligt intresserad för att köpa en av Orbitor-delarna på bokrean förra året. Närmare bestämt Kroppen. Orbitor består av tre delar, Höger vinge, Vänster vinge och Kroppen. Det ska föreställa en fjäril, eftersom Cărtărescu tycker så mycket om fjärilar.
Sen har jag aldrig kommit mig för att läsa boken, delvis beroende på alla hyllande recensioner jag sett som nästan bara består av en massa adjektiv i rad på rad, och där recensenten närmast slår knut på sig själv för att framstå som så intellektuell och medvetet svår som möjligt. Eller, om jag ska vara snäll, äntligen tycker att hon/han får vara så svår som h*n vill. Och ingenting får man veta om vad böckerna egentligen handlar om, bara att verket är kongenialt.
Jag har alltså haft lite svårt för att komma igång med Cărtărescu.
Men si! Då dyker det upp en fin liten tunn bok, svart med de rumänska färgerna som dekor, på bara 61 sidor. En lycklig dag i mitt liv heter boken, bara en sån sak. Ett urval dikter som ellerströms givit ut. Och som jag tycker om jättemycket! Han skriver om hur han var kär i Nathalie Woods, hur allt rasade när han kom till Väst, om kvinnor och kärlek och bussar och tidiga morgnar i staden. Fjärilsbilden finns med också, i en dikt om när hans mor mötte hans far:

men mor var ännu ovanför
var ännu osårbar
hon navigerade i regnbågens valv ovanför den svarta världen
och hennes bäckenben växte ut till två gula vingar, som på en fjäril,
och mor tog till flykten och styrde med bäckenbenen
ovanför tak och åskledare
och till sist nådde hon månen.

Fotot är taget av Cosmin Bumbut som finns på http://www.bumbutz.com.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »