Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Luleå’

glupaDet är en fröjd att läsa Andrea Lundgrens Glupahungern, en frustande vild saga från norr med en farlig skog, en djup tjärn, ett uråldrigt träd och en lufsande björn. Inte minst för det fantasifulla språket, där slaskvattnet som sökt sig in i en stövel ”sluter sig runt stortån som en kall mun”.
Jag fullkomligt älskar dialekten, överluleåbondskan som författaren tackar sin morbror Alf för hjälpen med: ”He lönsch ånt”, ”kålgråda”, ”åål sörj opa sett vöijs”, ”dill bloomen”. Verkar det svårt? Hav tröst, det är bara när gammfolket pratar med varandra, och förstår du inte orden så förstår du i alla fall sammanhanget.
Historien utspelar sig vid Luleälven, i en liten by. Där bor Elina med sanndrömmande maken Erik och fyra barn. Dottern Ingrid är sin pappas ögonsten, den som får följa med in i skogen. Men en natt, när pappa Erik följer efter Sup-Linus in i skogen, slutar det med att Erik mister livet.
Åål sörj opa sett vöijs. Ingrids sorg tar sig uttryck i ett närmast maniskt planterande av träd, växter, blommor och buskar. Redan som tioåring är hon klar över att hon ska öppna handelsträdgård. Ingrid är inte som andra ungar. Hålls mest hos Anna i gulhuset eller på långa ensliga vandringar inne i skogen. Där lurar farligheter. Men värst är inte oknytten, vargarna eller trollen, om de ens finns. Värst är Glupahungern som kommer ur Bråddjupet. Det vet änkan Elina. Om en människa klarar sig kan Glupahungern istället drabba nästa generation. Ingrids dotter Baba föds med sällsynt stor mun och är alltid hungrig.
Andrea Lundgrens andra bok är ”för dykare och slukare”. Vill man analysera så kan man tolka in sexualiteten, döden, vuxenblivandet. Stråk från den europeiska sagoskatten (jodå, även den östeuropeiska häxan Baba Jaga i sin mortel). På slutet tycker jag att Lundgren trycker in för många sidospår, med en homosexuell morbror och nya personer som kommer in. Men det är små anmärkningar på en berättelse som flödar av detaljer och sprakar av liv och mörker.
Omslaget är så fint, gjort av Staffan Larsson, och på insidan av pärmen finns en lika fin karta, gjord av Olle Forsslöf. Det är alltid roligare att läsa en bok som är vacker också.

Översättning av bondskan: Det är ingen idé. Kallgrader. Alla sörjer på sitt vis. Till blommorna.

Först publicerad här.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Skrämt upp min sambo så att han aldrig mer vill åka till Luleå — bara för att han fick läsa mitt recex av din nya bok Fallvatten. Nu tror han
1) att älven kan svämma över och dränka allt i sin väg, och
2) att lulebor är psykopater.
När alla vet att lulebor är ovanligt fridsamma och trevliga människor!
Och jag har barnbarn i denna stad. Som kan gå på Kulturens hus, där biblioteket sorterar barnböcker på detta trevliga vis (jag gillar särskilt kategorin kiss & bajs) och så småningom kan få bada på anrika Pontusbadet, där bassängscenen i Låt den rätte komma in spelades in. Publicerar igen bara för att det är så fint.
Men Fallvatten var bra. Recension senare i Corren.

Read Full Post »


På Antivariat Viking centralt i Luleå fanns den största Agatha Christie-samling jag någonsin sett. Massor av AC, i olika serier, bland annat en svart-vitrandig pocketvariant som jag blev sugen på trots att jag inte är nåt större fan. Kanske borde jag köpt för att ge bort i julklapp till bokbloggarkollegor? Men jag var självisk och kompletteringsköpte till min egen Somerset Maugham- respektive Mitfordsamling. (Däri ingår att ge Evelyn Waugh en ny chans, jag tror att både han och Nancy Mitford är vidunderliga brevskrivare.)

Farbrorn som drev antikvariatet satt och drack kaffe med en kompis, och verkade lite lätt förvånad när vi kom in och ville handla. Priserna satte han i stundens ingivelse. Som synes på översta bilden har han massor av ouppackade böcker, och sorteringen var det lite si och så med. Han verkade gilla att ta det lugnt, helt enkelt.

I Umeå besökte jag Bokzon, butiken som dottern tipsat om. En butik med en helt annan energi.
Det finns mycket där, såna böcker som det skrivs och skrivits om i bokbloggosfären, det är lätt att hitta något man gillar. För dagen var jag inne på blodigt och makabert, och det blev tredje delen av Chelsea Cains Heart-serie, och så tänker jag prova Tess Gerritsen. Tror tyvärr att det är den tredje eller nåt sånt om samma detektiver, men hoppas att det går bra att hoppa in i den ändå.

—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Siri Derkert Moderna museet: Vilken bredd! Akvareller, oljor, miniatyrer, modeteckningar och politiska collage… och så de där ristningarna på Östermalms tunnelbanestation. Jag tycker nästan mest om hennes kubistiska oljor. Och modeteckningarna. Vilket människoliv också, med ungdomsresor och kärlekar och bortadopterade barn som hon sen tar hem till sig. Och dottern, konstnären, som dog.
Mycket intressant utställning, men inte så lyckad hängning. Nånstans mitt i möttes min väninna och jag, båda helt förvirrade, och undrade om den andra hade sett åren si-och-så.


Luleå Art Biennal på Kulturens hus. Flera konstnärer, och därför en blandad kompott. Jag tyckte om de jättestora babybodiesarna, och framför allt den starka historien med kvinnan vars huvud/hals plötsligt en dag fastnade på snedden. Hela hennes liv förändrades, det var hemskt. Porträtt av Elli heter verket, Antti Haase heter konstnären.



Jag tyckte också om fotona från en brasiliansk strand, där lönnfeta skrynkliga tunnhåriga människor tycker att de är skitsnygga, medan det däremot krävdes information om att ett helt möblemang är gjort av insulinsprutor för att jag skulle uppskatta dessa:


Nina Hemmingssson i Ljusgården på stadsbiblioteket i Umeå. Liten och intensiv, överblickbar och man kan gå runt runt och garva åt hennes fula & överdrivna figurer, som ständigt visar upp våra minst önskvärda känslor och egenskaper.
Originalteckningar från Så jävla normal finns med på utställningen. Man kan handla också.

Robert Mapplethorpe på Fotografiska museet. Svartvita, vackra, en lek med ljus och mörker. Blommor och kukar och en kvinnlig bodybuilder som tydligen var extrem då, men idag känner jag flera stycken som är ungefär lika muskulösa. Bilderna är snygga på ett distanserat sätt, inte ens nakenbilderna blir intima. Bilderna på Pattis Smith är klart bäst, inte bara för att jag gillar henne utan för att där uppstår känslor. En extra dimension.

Eleanor Coppola också på Fotografiska museet har jag skrivit ett eget inlägg om. Mycket starkt.

Read Full Post »


Jag tänker försöka få med de här till mormorsledigheten i Luleå. Plockade ihop dem på känsla och sugenhet, och tyckte först att det var britter och amerikaner allihop. Sen upptäckte jag en liten fransman — Benoît Duteurtre — inklämd där också.
I samråd med dottern är det bestämt att vi ska satsa på dessa tv-serier:

Sen råkade jag gå in i en bokhandel igår och kom ut med dessa,

varav Chelsea Cain har lovebombats av Feuerzeug. Om de inte ryms så får sambon ta med sig en liten hög när han kommer upp.
Så nu är jag redo! Det ska bli underbart på alla sätt och vis.

Read Full Post »

UPPSTIGEN

Spår av regn
på en dammig fönsterruta
och morgonsolen
Jag har blivit en ny sorts varelse
Jag är fruktansvärt stark
Jag har inte längre någon spegelbild
Jag är hungrig
men det är inte blod jag vill ha
nej inte ditt blod.

Margareta Renberg. Ur Tröst för ett tigerhjärta, ömsint redigerad av Gunnar Harding och postumt utgiven 2009.
Jag tycker mycket om den. Därför blev jag glad över att få tala lite om den med Tekoppens tankar som läste den nyligen. Det är en av de bästa sakerna med internet, samtalen tar aldrig slut. Flera år gamla inlägg kan hitta en läsare som tillför något.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »