Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lucy Grealy’

truthbeautySå läser jag då Ann Patchetts bok om vänskapen med Lucy Grealy, poet/författare vars ansikte deformerades efter en svår cancer som barn. Jag har skrivit lite om Grealys Skärvor av ett ansikte här.

Jag mindes att Ingrid förvarnat om att Lucy var mycket krävande, och OJ, det var hon verkligen. Klängde i famnen, ville ha ständig bekräftelse: ”Do you love me most?”, ville ständigt vara speciell och älskad och mest talangfull.
Men Ann älskade henne. Det här är i all sin sorglighet — för Lucys levnadsöde är fruktansvärt med all smärta och en oändlig räcka av plågsamma operationer — det här är en kärlekshistoria. Så mycket kärlek.

Lucys ansikte faller hela tiden in, smälter bort. De plockar ben från andra delar av hennes kropp och försöker bygga upp en käke, men det misslyckas om och om igen. Lucy saknar tänder i underkäken, kan inte stänga munnen, äter ytterst lite väl mosad mat ”Lucy-food” och är vid gemensamma måltider alltid rädd att ha halva ansiktet fullt av mat utan att märka det själv. Hon är liten och tunn, vilket gör att Ann kan bära runt henne efter operationer när Lucy inte kan gå själv. (Cynismen hos kirurgerna!)
I deras relation, som börjar med att de delar rum på universitetet i Iowa, är Ann den ansvarstagande ordentliga och Lucy den sexuellt utlevande och gränslösa. De kompletterar varandra finfint. När Lucy inte betalar sina räkningar så gör Ann det.

Jag tycker också att det är roligt att få läsa om de där hundåren innan Patchett blir publicerad, hur hon tar de tristaste sysslorna på restaurangjobbet för att kunna fantisera fram personerna i sin debut Patron Saints of Liars, som jag skrivit om här. Efter den kom Taft (som jag nu beställt) och sen The Magicians assistent (här) och så Bel Canto (här). Men i början där när de har gemensamma framträdanden så är det Lucy som är stjärnan med sin bok och Ann som har en kort kö till signeringen.

Det här är den fjärde boken i rad som jag ger Best of-etikett. Året avslutas storstilat.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

skarvoravettansikteJag beställde Lucy Grealys bok Skärvor av ett ansikte för att jag ville läsa om hur det är att ha ett väldigt avvikande utseende. Ett sånt utseende som det inte går att bortse ifrån, ett sånt utseende som alla, inklusive ägaren, på något vis måste förhålla sig till. Som hindrar eller begränsar sin ägare eller tvingar henne att bli på ett visst sätt för att leva upp till det.
Människor hejdade sig för att stirra på mig. En eftermiddag hann en tiggare ifatt mig och bad om pengar. Jag stannade, vände mig om och såg på honom. Han hejdade sig mitt i meningen, såg på mig och bad sedan artigt om ursäkt och gav mig en dollar innan han muttrande vände sig om. Min självkänsla nådde den absoluta botten.
Lucy Grealy fick cancer som barn. Halva käken opererades bort. Boken beskriver rakt på sak hur Lucy, nio år, får en smäll på hakan i gympan, åker till tandläkaren, och så småningom kommer in på sjukhus. Där blir hon opererad flera gånger om och får sen börja med cytostatika, som hon hatar. Hon försöker dra på sig lunginflammation för att slippa. Lucy åker in och ut inom sjukvården i flera år, tappar håret och hennes ansikte faller in. Trots detta förstår hon inte förrän flera år senare att hon hade cancer. Lucy är märkligt naiv och aningslös som barn.
Som författare skriver hon fint om sina upplevelser och sin knasiga familj. Boken är en osentimental och bra skildring av ett barns kamp mot en svår sjukdom, och senare en ung kvinnas kamp för att stå ut inte bara med andras elakheter utan också sina egna depressioner. Den är rätt rolig också mitt i allt elände. På engelska heter Grealys bok Autobiography of a face.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »