Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lord Peters smekmånad’

smek”Mr Puffet håller just på att hala fram
den svarta metreven…”
Det lustiga är att jag också läst de inledande breven och änkehertiginnans dagboksanteckningar kvällen innan. Jag hade tänkt nöja mig så, ibland gör jag det, men nu blev det hela denna fantastiska kärleksroman med detektiva avbrott. Igen.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Läser om Lord Peters smekmånad för X:te gången, nu i den fina nyöversatta boxen med de fyra Vane-romanerna. Och si: ett efterord av Anna-Karin Palm där hon berättar att mr Puffett fanns på riktigt. Dorothy L Sayers hade en sotare hemma med alla dessa färgglada tröjor i lager på lager, och när hon berättade det för en vän sa hon att Dorothy borde ta med honom i en bok. Så det gjorde hon.
Eller, Lord Peters smekmånad började sitt liv som en pjäs, får jag också veta. Intressant. Det känns mycket logiskt eftersom nästan allt utspelar sig i själva huset, Talboys, och bygger på dialog.
Annars kan jag inte se så stora skillnader i själva översättningen, utom att det känns som att det är mycket mer franska. (Som jag inte orkar staka mig igenom.)
Däremot i nyöversättningen av Kamratfesten hittade jag fler partier som jag lurats på i decennier, eftersom den förra översättningen struntat i att ta med dem. Till exempel ett långt samtal som Harriet för med en olyckligt gift gammal studiekamrat.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »


Jag läser Carl-Johan Malmbergs underbara essä om Dorothy L Sayers i Svenskan idag, missa inte den. Där får man veta allt möjligt om hennes liv och verk, den hemliga utomäktenskaplige sonen, hennes kärlek till språket, hennes val att börja skriva deckare, religionen.
Man får också veta (känna!) Malmbergs egen kärlek till Sayers, och hur han — precis som jag — använder hennes böcker som trösteböcker. Två av dem är samma dessutom: Kamratfesten och Lord Peters smekmånad. Den senare kanske jag nöjer mig med att läsa änkehertiginnans brev i, denna underbart virriga associativa hjärna som fladdrar likt en fjäril från blomma till blomma, och efter att ha läst några blad i den kan man inte längre grubbla över skiten som livet behagar dela ut.

Här är mina böcker där Harriet Vane är med. I Oskuld och arsenik introduceras hon för första gången, när hon står anklagad för mord på sin tidigare älskare. I Kamratfesten reser hon tillbaka till sitt gamla älskade Oxford, där en anonym brevskrivare förpestar och hotar tillvaron. Och i Lord Peters smekmånad har de äntligen gift sig, och hittar sen ett lik hemma i källaren det första de gör.
Observera att det finns en bok till med HV, som jag saknar. Drama med ung dansör heter den, och är inte så jättebra, men detta motiverar i alla fall ett inköp av den där fina och säkert svindyra boxen som ges ut nu.

Malmbergs tredje bok är De nio målarna. Den har jag nog bara läst två gånger, en på svenska och en på engelska. Min egen tröstebok nummer tre är istället Mördande reklam, som utspelar sig på ett livligt reklamkontor där lord Peter Wimsey tar anställning, under cover. Den gröna här ovan är en novellsamling. Där ingår historien om vinprovningen som Malmberg refererar till, och flera andra pärlor med titlar som The Entertaining Episode of the Article in Question och The Piscatorial Farce of the Stolen Stomach.

De här är utgivna i Trumf-serien, och jag är mycket förtjust i omslagen. I Pinsamt intermezzo på Bellonaklubben och Naturlig död? finns flera scener från swinging London, och i En sky av vittnen en mäktig rättegångsscen med alla brittiska pärer i peruker.

Den gula boken är den allra första om PW, Lord Peters största affär. I De nio målarna spelar klockringningar i kyrkor stor roll, och Strong poison är samma som Oskuld och arsenik. Förutom att Harriet Vane är i fokus, så finns där också mycket av miss Climpson, lord Peters mångordiga sidekick som här är ute på farliga uppdrag.
Och till sist en bild i repris, på min frukost á la lord Peter.

Read Full Post »

Jag ligger efter och serverar därför två bokstäver på en gång. (Malins utmaning.)

Dessutom fuskar jag med två författare på L, eftersom Doris Lessing är min högt älskade husgudinna som följt med mig genom åren sen kanske 20-årsåldern och som jag dessutom träffat, medan Selma Lagerlöf var min mormors stora favorit som hon identifierade sig stenhårt med (låghalt lärarinna, med födelsedag 20 november). Jag kan helt enkelt inte välja mellan dem, det känns som ett personligt svek.

Bok: Lord Peters smekmånad av Dorothy L Sayers. Minst fem omläsningar, och Kamratfesten har jag läst ännu fler gånger.

Karaktär: Luna Lovegood.

På O är Joyce Carol Oates svår att gå förbi, även om den senaste jag läste var – det går inte att säga dålig för hon är aldrig dålig, men vissa tycker jag bara hjärtligt illa om. Å andra sidan har hon skrivit underbara böcker, så det måste bli hon. Bubblare: George Orwell.

Karaktär: Orm i Frans G Bengtssons Röde Orm. En härlig skröna som jag läste som barn och sen igen för några år sen när den kom på pocket.

Bok: Ord med historia är kul att bläddra i.

Read Full Post »