Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘London Review of Books’

Sent omsider har även jag förälskat mig i magasinet Filter. Intressanta berättelser och annorlunda grepp, gedigen kvalitetsjournalistik. Jag köpte den trots att det längsta reportaget handlade om en jockey — jag är helt ointresserad av hästsport — men den artikeln visade sig vara den allra bästa. Plötsligt är jag väldigt intresserad av just denna jockey, Inez Karlsson. Jag hoppas så att hon ska bli med barn, lindra sin sjukdom, vinna fler lopp och vara allmänt lycklig. Det är hon värd.
Det blev två prenumerationer på Filter, en till mig och en till en som fyller år.

Ett annat födelsedagsbarn får Allt om vetenskap. Hoppas att den är bra, det är så svårt att veta nu när det finns flera att välja på. Förr i världen fanns ju bara Forskning och framsteg.
Här hemma så struntar jag från och med i år i London review of books. Jag orkar ändå aldrig läsa mer än enstaka artiklar. Synd på den fina almanackan man fick, men det kan inte hjälpas.
Agent X9 behåller jag, och troligen Nemi.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

P G Woodhouse var inget fan av W Somerset Maugham. Det får jag veta i en intressant artikel i senaste London Review of Books. Början kan läsas här. Men jag älskar ju Maugham! Och nu känns det mycket, mycket mer lockande att börja på Of human bondage än att läsa klart nån av de tråkiga böcker jag just nu håller på med.
(En av dem handlar om svenskt nutida vardagsliv. Hur tänkte jag där? Jag avskyr svenskt nutida vardagsliv. Det räcker väl med att man måste diska och plocka sockar från golvet själv utan att man ska måsta läsa om det också.)
Filmen vill jag också se. Bette Davis och Leslie Howard.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

I en lång* artikel i London Review of Books skriver Mark Greif om den intellektuella giganten Susan Sontags tidiga dagböcker. Det är intressant läsning, om hennes utvecklingsgång och attityd och hur hon slog igenom med en artikel om ”camp”. Hur hon gav fullständigt f-n i att vara omtyckt och tvärtom var rejält snobbig. Dessutom mycket fokus på hennes sexuella liv. Sontag upptäckte tidigt sina känslor för flickor/kvinnor, men gifte sig ändå som 17-åring och fick en son. (Efter skilsmässan var hon väldigt rädd att mista vårdnaden om det kom fram att hon var lesbisk.)
Vid tiden för youtube-klippet ovan är hon ung, på uppåtgående. Långt senare i livet fick hon barn med Annie Leibowitz, den lika berömda fotografen (som började knarka när hon hängde med Rolling Stones men la av, och som tog de berömda fotona på John Lennon naken med Yoko Ono i svart, och Demi Moores stora mage, och Whoopi Goldberg i mjölkbadet… the list goes on, se en utställning med henne om ni får möjlighet!).
I varje fall, Sontag är en sån där som är så jädra smart att man blir lite knäsvag av blotta tanken på att läsa henne. Essäerna och kritiken i alla fall. Men skönlitteraturen vågade jag mig på, närmare bestämt I Amerika för några år sen. Tyckte om den väldigt mycket, inte minst för det judiska förstås. (Tydligen anklagades Sontag för plagiat i den boken, skriver wikipedia.) Sen läste jag Vulkanälskaren, men den gillade jag inget vidare.

* LRoB bjuder bara på ett smakprov av artikeln för icke-prenumeranter, men kanske släpper de hela senare för jag ser att man kan läsa äldre artiklar på deras sajt.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Just när jag bestämt mig för att inte förlänga min prenumeration på London Review of Books – tycker att de haft för många ganska tråkiga artiklar som jag ändå inte hinner läsa – så slår de till i nya numret som låg på hallgolvet när jag kom hem från jobbet.

Vad sägs om en lång artikel om fyra romaner av Philip K Dick, inklusive Do androids dream of electric sheep? som blev en av mina absoluta favoritfilmer Blade Runner?

Dagbok från Sydafrika av älsklingen Jenny Diski, tidigare omnämnd här.

Dessutom om McMafia och Marie Antoinettes dotter, det här numret är som gjort för mig.

Read Full Post »