Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘livet’

flockdjur”Vad det är viktigt att leva i sin egen lilla värld för att orka leva i den stora överhuvudtaget.”

Jag älskar första meningen, den är som en programförklaring för hela Barbro Lindgrens nyaste bok. Nej, inte programförklaring, det låter för tråkigt och effektivt, mer som en ledstjärna, ett stillsamt ljus som glimtar till då och då och visar: Här är jag! Vi följs åt på den här knaggliga vägen, och jag lovar att påminna dig om vad som är viktigt. Det lilla. Det som grundar.

Korvskinn, till exempel. Hunden Mimmi. Att läsa filosofer som Pessoa och Montaigne. Att rädda en spindel, eller en fluga. Att ”odla det lilla vanvett man har”.

Det är sorgligt att läsa om Barbros pappa och hur ingen på hans arbete pratade om Kjellegubben som dog. Det är sorgligt när Mimmi dör. Det är inte särskilt sorgligt när Barbro själv funderar över var hon ska ligga när hon själv har dött. Under en bänk, gärna.

Barbro Lindgren summerar sitt liv, förstår jag. Hon tycker att hon vet så lite om allting. Inte har hon läst särskilt många böcker, eller sett särskilt många filmer, eller träffat så många människor.

Jag tycker att hon vet massor.

Det här är en av årets vackraste och mest tröstande böcker. Ge den till en vän som du tycker om. Vännen kan också vara du.

 

Först publicerad i Corren.

Read Full Post »

2000 inlägg!

2000

Det här det 2000:e inlägget på denna blogg. Det känns som att jag borde skriva något exceptionellt, något sprudlande intressant, eller åtminstone sätta ihop lite statistik. Men jag nöjer mig med att konstatera att den här bloggen har varit en del av mitt liv sedan sommaren 2008, och den har berikat det.
De första åren var det livat värre, många kommentarer och spännande diskussioner. Jag lärde känna folk. Sen kom Twitter.
Men även om jag numera har flera konton i olika sociala medier som jag försöker underhålla, så är snowflakesinrain något annat. Mitt hem, mitt bibliotek. Jag skriver om de allra flesta böcker jag läser, och det är väldigt roligt att gå tillbaka till gamla inlägg och se: Jaså, jag tyckte så?
Så jag siktar på 1000 inlägg till, minst.

Read Full Post »


Universum har goda nyheter för de ensamma, längtande och förvirrade själarna därute. Dear Sugar!
I min ständiga jakt på Ett Riktigt Bra Radioprogram, ni vet ett sånt där som får en att förundras, bli generad, och tänka nya tankar, har jag upptäckt Dear Sugar radio. Eller upptäckt och upptäckt, jag brukar lyssna på On Point med Tom Ashbrook som är ett samhällsprogram, och han brukar tjata om Dear Sugar i reklampauserna. Och till slut gav jag det ett chans. Och redan i första programmet var jag såld.
Bakgrundsstoryn är att Steve Almond jobbade som Agony Aunt, alltså hade en kolumn där folk fick höra av sig med sina livsproblem, ställa frågor och få goda råd. Han döpte sig till Sugar och tänkte sig själv som en kvinna tilltufsad av livet med ett språk som var rakt på sak. Och sen dök hon upp! Cheryl Strayed. Båda är numera författare, och Strayeds bok Wild om hur hon går och går har blivit film med Reese Witherspoon.

Men nu är det radioprogrammet vi pratar om. Hit skriver människor som kämpar med svåra förhållande och beslut. Mamman som är beroende av värktabletter, killen som inte vågar berätta att han gjort en surrogatmor gravid, tjejen som är oskuld och rädd för relationer… Alla får de svar, men svaren kanske inte alltid är vad de tänkt sig? Kloka svar är det. Svar som slingrar sig fram, tar sidospår, diskuteras fram. Ofta ringer Almond och Strayed upp någon de känner som de vet har erfarenheter som kan hjälpa till. Särskilt Strayed är väldigt öppenhjärtig med att referera till sitt eget liv, ibland nästan på gränsen till för öppen för min del.
Men det finns en charm, en äkta omsorg och nyfikenhet och respekt, som gör att jag vill lyssna på alla avsnitt nu. Prova!

UPPDATERING: Ann Patchett är med som gäst på telefonen när ämnet är vänskap. Knivskarpa analyser!

Read Full Post »

En liten flicka!

En stark och fin liten flicka med mycket hår föddes igår kväll! Jag har den stora lyckan att få vara mormor till henne. 🙂 Alla mår bra.
(Jag har gett henne en bok.)

Read Full Post »

Ojdå, en award…

Ingrid har tilldelat mig en blogg-award… Tack! Men hjälp, vad ska jag hitta på nu? (Alla kedjebrev och uppmaningar av olika slag brukar göra ett totalstopp hos mig…)
Detta är reglerna: Kopiera ”awarden” till din blogg. Länka till den person som gav dig ”awarden”. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.- Välj 7 andra bloggare som du skickar ”awarden” vidare till. Länka till deras bloggar. Skriv en kommentar i respektive blogg så att ”awarden” uppmärksammas.

Vad som är intressanta fakta om mig har jag ingen aning om, och de mest intressanta kanske jag inte vill berätta. 🙂 Men jag provar.
1. Jag fick mitt första barn när jag var 19 år och mitt tredje när jag var 25.
2. Jag avskyr gruppaktiviteter och alla typer av ”festligheter” där man bussas iväg på hemliga aktiviteter och inte kan fara hem när man vill.
3. Jag älskar att komma till en ny stad, ju större desto bättre, och gärna ensam. Då känner jag mig totalt fri.
4. Forest Whitaker har hälsat på mig.
5. Jag har en gång fått en erotisk novell publicerad. Under pseudonym. Tyvärr vann jag inte pengarna jag ville åt.
6. Jag har rökt inne i EU-parlamentet i Strasbourg, precis under rökning förbjuden-skylten.
7. Jag har ett svårartat auktoritetsproblem, en del av mig är fortfarande den där tonårstjejen som måste vara tvärtemot och uppkäftig även när hon/jag vet att det är väldigt väldigt korkat.

… och vilka ska då få en award, usch det är ju skitsvårt.
En går till Avantgardet för att hon skrev så fint om Octavia E Butler att jag var tvungen att läsa henne och därmed gjorde en av de Stora Upptäckterna.
En går till Fia Fia is reading för att hon är så härligt nördig med starka anglofila böjelser.
En vill jag ge till Jessica Ord och inga visor, för att hon rev den sista barriären mellan poesin och mig.
En går till Bokoffer bara för att jag gillar att läsa där (och är avundsjuk för att han bor i Berlin).
En vill jag ge till kontaktBoktipset ni na ni na ninanna för att hon såg till att det blev en bloggträff efter Winterson och för intressanta diskussioner.
En går till min lilla lillasyster Tea (19 år) som vågat lämna en pytteliten ort i Norrbotten för det stora äventyret i USA.
En går till min väninna Mia som fick igång mig med bloggandet vilket jag är väldigt tacksam för.
En är postum och går till David Gottlieb vars blogg jag följde med stort intresse och lika stor beundran. Det händer fortfarande att jag besöker den, där finns mycket.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Diskussionen under inlägget om Barbara Voors och Kathy Bates här nedan drog iväg till att bli en diskussion om bokbloggosfären och hur vi bemöter varandra, med mera. Intressanta tankar där, tycker jag.
Och så undrar jag lite över hur ni andra betraktar era och andras bloggar?
Jag ser dem som rum, att jag kommer hem till nån. Och att ni kommer hem till mig här.
Det är därför jag inte gillar RSS-feed, då tappar jag hela hemma hos-känslan.
Jag saknar fortfarande den gamla konferenskänslan, på till exempel 35+, som jag tyckte var en fritidsgård för vuxna där man kunde hänga ett tag när man hade lust. Twitter och Facebook är inte alls samma sak. Men det hör väl åldern till att tycka att det var bättre förr.
———–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Allt jag vet om Tibet…

tintin_tibet
… har jag lärt mig av Tintin. Så jag föreställer mig att dottern med make har det så här. Bävar för att de ska reta upp yetin.

Read Full Post »

Post wedding euphoria

Favoritdottern är lyckligt bortgift och var så vacker, så vacker. Brudgummen var så fin han också. Allt var lyckat: solen sken, vigselförättaren klok och bra, ingen ring tappades bort och alla var glada. Det badades och dracks och åts (överdådig efterrättsbuffé!) och dansades och talades (äldste brodern gjorde succé) och sjöngs och pratades. Väldigt roligt att träffa människor jag inte träffat på flera år, helt nya människor, människor som man hört talas om men aldrig sett, och kära människor som jag träffar ofta men inte i lika fina kläder.
Mentalt har jag inte landat än, hjärtat och hjärnan är kvar på Brändön.

Read Full Post »

Det här med livet…

Jag har varit helt hysterisk den senaste veckan inför min älskade dotters bröllop på lördag. Mycket mer hysterisk än vad hon är. Förberedelser och planering sköter de mestadels själva, men det blir ju en massa saker att fixa och dona med ändå. Kläder, frisyrer, bil som ska klara 110 mil, ungdomar som behöver skjuts, lakan som ska tas med, mängder av samtal om bordsplacering och vilka som går ihop med vilka… Och så går jag runt och skriver tal i huvudet — vill ta upp några av alla hennes fina karaktärsdrag men inte för många så att hon blir generad, och brudgummen ska jag såklart nämna också — och listor på allt som jag ska komma ihåg. Talet börjar så sakteliga komma ner på papper, men förmodligen glömmer jag det nånstans och får improvisera i alla fall. Grina kommer jag förstås att göra. Men brudens mor får skämma ut sig, det står i lagen tror jag.
Så får jag detta i ett mejl från en gammal vän:
”Har du tänkt på att det nu är ett helt generationsbyte sedan ni var på vårt bröllop och (dottern) var brudnäbb? Våra barn gör det vi gjorde då (1991); studerar, sätter bo och blir förälskade. Det går inte att fatta hur sakta livet gick i början och hur fort det går nu, såsom alla gamlingar tjatade om när man var barn. Är det våra hjärnor eller känslor som inte hänger med i livets karusell eller både och?”
Så nu sitter jag och tänker på det. Herregud! Livet! Så tänkte man, så ville man, och så blev det inte. Jo, en del blev, men livet har ju för vana att komma och slå en hårt i huvudet när man minst anar det. Och sen är det bara att planera om.

Read Full Post »

Ett: Jag tål inte hettan. Det känns som att hjärnan kokar, jag blir sur och grinig och går inte att ha bland folk. Dricker massor av vatten plus det vanliga kaffet vilket gör att jag måste springa och kissa hela tiden, så när jag lämnar hemmet måste jag alltid veta var närmsta toa finns, herregud det är som att vara gravid!
Två: Jag är en knäppmagnet. Finns det en människa som lider av förföljelsemani, vanföreställningar eller mytomani inom en tre kilometers radie, så nog fan är det mig de söker sig upp. Och nej, jag är inte intresserad av att din gubbe är mordhotad och jag skiter i vad amerikanska ambassaden i Oslo har berättat för dig och vill inte veta vilken kaféägare som är maffiaboss. Jag vill läsa min bok i lugn och ro, tack!
Tre: Två gånger om har vi varit på Ikea för att köpa ny, välbehövlig bäddmadrass. Båda gångerna är den slut, trots att det står på deras hemsida att den finns i lager. På Ikea går vi förstås runt runt åt fel håll tillsammans med en miljon andra svettiga människor som dessutom släpat dit sina stackars ungar på årets varmaste dag. Ungarna gnäller och grinar och jag vill göra likadant.
Fyra: Jag verkar vara allergisk mot den supergoda nougatsåsen som vi skulle ha till glassen. Läpparna kliar och kliar och snart har jag bitit upp dem till dubbelt storlek.
Fem: … Äh, jag kommer inte på nån femma men det är väldigt synd om mig ändå, bara så att ni vet.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

… klickade jag hem Buffy – the vampire slayer på rea från discshop. Är det en barnserie?
”Det fånigaste som sänts” påstår sambon = samme man som tyckte att True blood var urlöjligt men ändå såg alla avsnitt med mig plus har ledmotivet som ringsignal på mobilen. Så vi får se.
Jag får lite ångest eftersom jag har beställt böcker för 850 spänn, och som vi alla vet är det en jul på väg här snart. Undrar om barnen blir glada för en kram och en teckning?
———–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »