Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Left hand of darkness’

Jag tycker att ordet ”hen” är en fin uppfinning. Så otroligt praktiskt att kunna skriva det istället för hon/han eller krångliga abstrakta konstruktioner. ”Rånaren försvann från platsen. Hen fick med sig 10.000 kronor” eller ”I medborgarförslaget menar hen att det behövs en ny lekplats”.
När man inte vet vilket kön det handlar om, alltså. Och ja, ifall det handlar om en av de ytterligt få personer som inte vill tillhöra något specifikt kön. Men när det handlar om någon som uppenbart är kvinna eller man, så tycker jag att det är oerhört fånigt att kalla henne eller honom för hen.
Jag påminns om den här korta diskussionen om Ursula K Le Guin hemma hos Elin och Siska när jag läser en tidskrift som heter Ful. Där skriver de genomgående ”hen” på alla. Det är ett ideologiskt statement. Som jag fått förklarat för mig flera gånger, men som jag inte håller med om.
Först och främst är det en djupt känslomässig reaktion. Jag är kvinna, har alltid varit kvinna, är stolt över att vara kvinna och har inte alls nån lust att reduceras till nåt neutrum. För jag känner mig reducerad. Stympad. Utslätad.
För det andra, och vad som naturligtvis är viktigare än min lilla privata känsla, så tror jag att alla kvinnliga erfarenheter, kvinnors historia och tankar, som under så stor möda har tagit sig en plats inom litteraturen, konsten, på universiteten, i det allmänna medvetandet och äntligen börjat räknas som viktiga riskeras att osynliggöras och försvinna IGEN när allt ska samlas under nåt neutralt begrepp som påstås representera ”alla”. (Det gör ju aldrig det. Det är alltid nån som inte räknas in i ”alla”, alltid någons version som försvinner.)

Just nu läser jag Ursula K Le Guins essäsamling Dancing at The Edge of the World. Thoughts on Word, Women, Places. Den är så där härligt tankevrickande, trots att texterna är från sent 1970-, tidigt 1980-tal. Vissa saker har hunnit bli inaktuella, och vissa har både hunnit bli inaktuella och sen aktuella igen (kärnvapenhotet till exempel). Hon rör sig i ämnesområden som hon markerar med symboler: en kvinnosymbol för feminism, en cirkel för social responsibility, en ruta för literature och en framåtpil för travel. Och hon är så klok! För att inte nämna en fantastisk historieberättare, en som verkligen tror på litteraturens kraft.
I alla fall. När jag läser Le Guin kommer jag ihåg diskussionen borta hos Elin och Siska, och tänker att Le Guin inte skulle ha gillat att bli kallad ”hen”. Det framgår utmärkt tydligt när hon skriver om vem hon skulle skicka iväg i rymdskeppet för att lära utomjordingarna om Jorden (en obemärkt mormor/farmor) och på många andra ställen. Men, och detta är ett viktigt men, hon ångrar att hon använde ”man” och ”he” om de androgyna människorna på planeten Gethen i Left Hand of Darkness. I efterhand inser hon att hon behövt neutrala pronomen där, för nu gick det alltför lätt att föreställa sig Gethenerna som män. (Dessutom ångrar hon att hon lät alla vara heterosexuella.)
Så det känns väldigt fint att kloka Ursula K Le Guin tycker som jag i hen-frågan. (Ifall hon inte hunnit ändra sig, ibland gör hon det och då redovisar hon både de gamla och de nya tankarna i sina essäer.) Men i denna fråga har åtminstone jag inga planer på att ändra mig.

Read Full Post »