Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lars Gustafsson’

I sin Meditationer skriver Lars Gustafsson mestadels om filosofi och fysik och tidsparadoxer och när någon/något övergår i att bli någon/något annan/annat . Och om science fiction. H G Wells är en stor favorit, och filmen The Body Snatchers som han fick recensera för Vestmanlands Läns Tidning i sin ungdom.
Och så:

transporterrummet

Men jag tror att han har fel. Originalet beamas ner, cell för cell.

Read Full Post »

sällsammaI Det sällsamma djuret från norr ger sig Lars Gustafsson ut i det fantastiken, när han låter en artificiell intelligens skapa sig åtta olika aspekter, kallade lorder, som samlas för att berätta historier för varandra. Bocaccio möter Borges ute i rymden om 40 000 år, ungefär. Vissa historier/noveller tycker jag mycket om, andra är nästan lite tråkiga även om jag ser intelligensen i dem. (Det är ungefär så jag upplevde Borges också. )
Gustafsson låter Förste Lorden citera Henry James kritik av H G Wells för att bara skriva om maskiner och ingen romantik eller människokunskap, och lite så tycker jag nog att vissa av Lars Gustafssons egna historier är. Mycket teori, lite känsla. Andra är däremot så där äskvärt outgrundligt finurliga så att jag småler för mig själv. De utforskar samma tema: Att möta sig själv. Ibland går det bra, ibland hinner man bara nätt och jämt få syn på sin egen rygg och börja följa efter, och vid ett tillfälle dubbleras tre personer av misstag och börjar hata sina respektive dubletter intensivt.

Read Full Post »

Jag skulle bara kika lite grann på den där Lars Gustafsson som jag laddade ner till min läsplatta för ett bra tag sen, men åh! Det är ju hopplöst att sluta läsa.
Jag vet inte vad det är som drar mig in i berättelsen. Det är Texas, det är hettan, det är den akademiska världen med lite planlösa intriger och kärleksförhållanden (som tyvärr inte känns särskilt trovärdiga vad de unga kvinnorna anbelangar), det är vetenskapliga utvikningar och hågkomster från barndomen och så ett underligt underliggande hot av något slag. Ett mystiskt dödsfall. Svartsjuka, kanske hat.
Egentligen är det nog mest språket som är så … jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag fångas, helt enkelt. Han är skicklig. Och intelligent. Och så skriver han inte så jädrans långt. På dryga 200 sidor hinner Lars Gustafsson ge många inblickar i den mänskliga naturen.
Dekanen är del tre i en lös trilogi som började med Historien med hunden och fortsatte med Windy berättar (varför har jag inte skrivit om den?)
————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Smyger mig till att se på Fråga kultureliten på lunchen, och efter första avsnittet måste jag säga att jag blir mer och mer förtjust i Lars Gustafsson. Vilken underfundig och kunnig man!
Även Sven-David Sandström imponerar på mig. Dessutom inser jag nu att jag hört honom i ett radioprogram (Den andra världen?) som jag tyckte så mycket om. Fast jag hade fått för mig att han var yngre.
Nu inser jag att jag verkligen längtar efter fler äldre röster, människor som har levat länge, tänkt känt upplevt dragit slutsatser. Som kan dra paralleller genom decennierna och knyta ihop tankegångar.
Dessutom är de i regel mer bildade.

Read Full Post »