Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvinnomisshandel’

Tova fattar beslutet när hon ligger i en blodpöl på köksgolvet med utslagna tänder och hör sin dotters rädsla. Det här går inte längre. Hon måste ta barnen med sig och fly.
Med hjälp av en vän som kör dem genom natten och Österbotten tänker sig Tova att börja ett nytt liv i Sverige. Där ska hon bli den mamma hon egentligen vill vara, den som kan skydda sina barn från det onda.
Parallellt med Tovas färd i den långa natten berättas också Tovas mamma Maris historia. Hon har en mycket hård uppväxt på en liten ö. Som yngsta barnet får hon arbeta och slita, äta sist av alla, ofta gå hungrig. Ett askungeliv men med sin riktiga mamma i rollen som den elaka styvmodern, och någon prins kommer det inte heller. Bara en av broderns fyllekompisar som tvingar sig på henne.

Josefine Sundström har skrivit en mycket stark debutroman. Jag omväxlande sträckläser och blir alldeles matt så att jag måste pausa. Bli inte avskräckta snälla ni, för att ämnena är hemska. Den är så bra! Och det finns ljusa partier. En snäll lärare, vänner, tröst. Orden. Mari lär sig aldrig att läsa riktigt, men hon samlar på vackra trösteord: kanel, sjöbris, barnskratt.

Tankar som stannar kvar hos mig är hur hemskt och svårt det måste vara att se sitt barn leva i ett misshandelsförhållande. Det gör Mari. Samtidigt som hon själv har valt att leva med sin egen plågoande, Mamma Susanna. Susanna är ett verkligt hår av hin, jag gråter när jag läser hur hon behandlar Mari när hon förstår att hon väntar barn. Ofattbar grymhet.
Sa jag att den är spännande också? Den där långa färden genom natten. Ska mannen hinna upp dem? Kommer de att klara sig?

Josefine Sundström är den där söta blonda tjejen som har varit programledare för pop-program och liknande på tv. Jag har hört flera som trott att hennes bok skulle vara chicklit. Det är den inte. Det är en fullvärdig roman på alla nivåer, språkligt och innehållsmässigt. Vacker, sorglig, kraftfull. Och miljöerna! Kappkörningen med spark över isen. Att lära sig bemästra en båt. Och så säger de ”int” hela tiden, jag älskar det.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 084 andra följare