Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kungliga operan’

På långfredagen såg jag Parsifal på Kungliga operan i Stockholm. Jag var inte påläst, förutom att jag visste att den tredje akten utspelar sig på just långfredagen. Jag hade väntat mig Wagner med extra allt, praktfullt och mäktigt och dramatiskt — och ja, Parsifal är allt det där, men också innerlig och avskalad och allvarsam på ett sätt som var oväntat men som jag tyckte väldigt mycket om.  Det kristna temat är starkt.
Katarina Dalayman som Kundry imponerade.

När första akten var slut började några tveksamt att applådera. Då började andra hyssja! Några fler applåderade, ännu fler hyssjade… i pausen fick jag veta att Wagner själv bestämt att det inte skulle applåderas där, stämningen krävde tystnad.

Read Full Post »


Vi hade en fantastisk upplevelse igår på Kungliga operan igår! Det var min första Wagner och jag var lite förberedd på att det kanske skulle bli vissa sega partier med träsmak och sådär, men istället blev det bättre och bättre hela tiden och jag fullkomligt älskade det storslagna, mäktiga, när de bara vräker på med känslosamhet och sin underbara sång.
Valkyrian är del två i en kvartett operor som utgör Nibelungens ring. Richard Wagner blandar gammal nordisk mytologi — Sigurd Fafnesbane — med germansk romantik och eget hittepå. Musikalisk fantasy, helt enkelt. (Sen snodde J R R Tolkien friskt ur samma skatt/er.)

I youtubeklippet är det helt andra sångare än de vi hörde igår, tyvärr. Det beror på att den här uppsättningen hade premiär 2006 och sångarna har hunnit bytas ut. Jag tyckte mest om gårdagens Brynhilde, Ann-Louice Lögdlund.
Kändiskänning: Kerstin Dellert på toaletten. Stilig kvinna.

Hela besöket var utlöst av en akut operalängtan efter att ha läst Ann Patchetts Bel Canto.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »


5 februari 1911 föddes Johan Jonatan Björling. Av många ansedd som den störste tenoren någonsin.

Bysten står på Kungliga operan i Stockholm, och fotot är taget under DHSH, aka den härliga Stockholms-helgen.
Radions P2 satsar hela veckan.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »


Alla som går förbi Margaretha Krooks staty utanför Dramaten klappar henne på magen, verkar det som. Den är alldeles blanksliten. Och varm. Riktigt varm.
I fredags kväll gick vi på generalrepetitionen av Shakespeares Stormen. Under de första 30 minuterna tappade Örjan Ramberg i rollen som Prospero bort sig och behövde suffleras 5–8 gånger. Då blir man som publik rätt nervös. Han var inte bra helt enkelt. Stina Ekblad som Ariel var däremot lysande. Och Jonas Karlsson som Caliban var också väldigt bra. Men när den bärande rollen liksom inte finns att luta sig mot, då blir det konstigt skevt.
Svd recenserar här.

Jag kan förresten rekommendera hotellet, Rival, som tidigare varit biograf. På Mariatorget. Man fick låna dvd:er gratis. Vi hann med Flickan och Revolutionary Road, båda ångestfyllda.

Kungliga operan blev en fantastisk upplevelse. Så vackert! Först själva byggnaden i sig, och sen föreställningen av Svansjön. Helt enkelt underbart och helgens höjdpunkt. Dottern kommenterade att det var den hon varit lite orolig för, att det skulle vara svårt att ”förstå”, men vi behövde aldrig förstå nånting, bara ta in alla känslor och njuta av allt det starka, vackra, levande. En fest för ögat, örat, alla sinnen.

På vägen till Fotografiska museet passerade vi den pyttelilla Cornelisparken.

Och på själva museet visade de Sandy Skoglund som jag tidigare varit nyfiken på. Hon var rätt äcklig och otäck ibland, alla djur blir på något vis så hotfulla när de är många. Men det var överdådiga färger och roligt att se.
Pieter ten Hoopens svartvita bilder utryckte ensamhet, isolering, och var i och för sig vackra men man blir ju lite deprimerad. Modefotografierna i utställningen Fashion varierade väldigt. Vissa tyckte jag mycket om, andra fick mig att rysa. Jag hade gärna haft lite mer text som satte in dem i sammanhang.Och medan jag ändå sitter här och tycker en massa så tycker jag att fiket, med sina stora fönster och den fantastiska utsikten över Mälaren skulle släppa den där minimalistiska fixeringen med kala väggar och fula obekväma stolar, och satsa på sköna soffor och kuddar och färger.
Den här helgen blev en vitamininjektion. Jag är mycket mycket glad och nöjd.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »