Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kristendom’

markusevangeliet-for-allaDenna underbara bok har varit min följeslagare i flera veckor. Tom Wright, teolog, präst och professor, kommenterar och förklarar Markusevangeliet bit för bit, hur man kan tolka liknelserna, Markus sätt att lägga en liknelse inuti en annan liknelse (en Markussandwich), och de realpolitiska förutsättningarna som rådde just där och då där Jesus vandrade och verkade.

Ett exempel på Markussandwich är Markus 5:21–34, 5:35 — 43, som börjar med synagogförståndaren Jairos vars lilla dotter håller på att dö, fortsätter med kvinnan som länge lidit av blödningar, och sen kommer den lilla flickan tillbaka. Tom Wright skriver: Karaktären hos den yttre händelsen ger krydda åt den inre; smaken av den inre ska i sin tur genomsyra den yttre. (…) Båda berättelserna är historier om rädsla och tro och om Jesu makt att föra folk från den förra till den senare.

Det är som att ha en egen präst hemma att samtala med.

Read Full Post »

kristnaDen danska korrespondenten, Mellanösternkännaren och ateisten Klaus Wivel skriver till sin utrikesminister och undrar vad han tänker göra för att motverka fördrivningen av kristna från det område där kristendomen uppstod? Han får inget svar.
I stället besöker Wivel Västbanken och Gaza, Egypten, Libanon och Irak och träffar kristna som berättar om förföljelse, hot, våld och mord. Och mordbrand, mängder av kyrkor har bränts ner.
(Jag minns en kristen försäljare i Gamla stan i Jerusalem, som berättade att de bara var några få procent nu, att det inte fanns plats för dem eftersom den stora konflikten mellan judar och palestinier slukar all kraft och allt intresse. Men det är mer komplicerat än så.)
Klaus Wivel reser runt och samlar på berättelser. Flickor som kidnappas för att bli bortgifta med dubbelt så gamla män i Egypten. Lokala pogromer. Hedersmord när någon inlett (eller tros ha inlett)  en kärleksrelation med fel person. Kristna som flyr inom sina egna länder, och som fantiserar om att fly ut ur landet. Tjurskallar som vägrar att ge upp.

Wivel har en undersökande, lugn och saklig stil, där språket inte alls är alarmistiskt men där fakta talar för sig själva. Och där de människor han möter, såväl välutbildade människor som präster och politiker som ”vanligt folk” får göra analyser om vad som händer.
En röst från Egypten:
Att västvärlden inte är i uppror över det som pågår, beror på att många i väst betraktar de kristna som en del av den egna kulturen, som en stark majoritetsreligion, som en maktfaktor. Då krockar berättelserna om våld mot och fördrivning av kristna med västvärldens självbild, förklarar han: ”Kristna blir inte förföljda. Vi är de som förföljer.” (Samuel Tadros, koptisk kristen.)

En röst från Irak:
Det står nästan ingenting om oss i (historie)böckerna, och det som står är helt felaktigt. Det nämns inte att vi fanns i landet innan islam kom. De enda kristna som beskrivs är kristna i västvärlden. Många irakier tror att vi som folk kommer utifrån. Från väst. Att vi är gäster här i landet. (Sharara Yosif Zara, politiker, irakiska utbildningsministeriet.)

Det här är en mycket viktig bok. Den kan köpas här eller här.
Annika Borg skriver och tar frågan vidare på Det goda samhället, läs här. Merete Mazzarella skriver en understreckare här. Recensioner: Dagen

ps ”Inbördeskrig” heter tydligtvis ”borgarkrig” på danska. Liten miss av översättaren Melinda Hoelstad, men den förlåter jag så gärna för den här översättningen är rykande aktuell och jag är glad att jag fick läsa den så snabbt.

ps 2 Klaus Wivel träffar en ”kändis” också, vicar Andrew White i Bagdad. Och har en svensk guide ett tag, Amir.

Read Full Post »

lewis-c-s-kan-man-vara-kristenEn uppmärksam bloggläsare kan ha lagt märke till att det dyker upp kristna böcker här på bloggen nu för tiden, men att jag sällan skriver om dem. Anledningen är att det blir för privat. Och lite grann också för att jag liksom trevar mig fram och därför kanske tänker nån tanke som jag efter bara ett par månader kan tycka är helt fläng. Kanske ska man bjuda på sånt på en blogg, men jag känner inte för det.
Men jag vill skriva några ord om denna bok, Kan man vara kristen? av C S Lewis. Den bygger på en serie radioföredrag som Lewis höll på BBC mitt under brinnande krig under tidigt 1940-tal. Den har därför ett direkt tilltal och en förtrolig ton som jag tilltalas väldigt mycket av. Och innehållet är precis vad jag ville ha (bara det att jag inte visste att det var det jag ville ha).
Han talar om kristendomen som ett åtagande, att det faktiskt följer vissa saker med på köpet som man får lov att sträva efter. Han är samtidigt intellektuell och troende, som de bästa är.
Underbar bok. Fantastisk bok. För första gången på länge får jag när jag läst ut boken direkt en impuls att omedelbart börja om. Det här kan bli en sån där en-gång-om-året-bok för mig. Best of-etikett, lätt.
(Ja, det är Lewis med Narnia.)

Read Full Post »

Gud är ett verb

gudverb
Första boken jag lånat på nya hembiblioteket. Smidigt.Jag har saknat ett åtkomligt bibliotek.

Read Full Post »

om-jag-glommer-dig-jerusalemDet är Tomas Sjödin som i sin Det händer när du vilar berättar om syster Sofies möte med Jerusalem. Hon reser dit i ett läge när hon är fullständigt utmattad och helst bara vill sova dygnet runt. Men så småningom börjar hon hämta sig, och fascineras av det judiska andliga livet. Staden Jerusalem lever och andas i en särskild rytm, det talar ju även Tomas Sjödin om när han framhåller sabbaten och sabbatens tvärstopp. Och vi hann upptäcka det själva på de knappa två veckor vi var där.
Som katolsk nunna, alltså uppenbart synlig, står syster Sofie inte högt i kurs. Men hon finner sätt att närma sig gemenskapen.
—————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

mystiskbonDenna bok passar fint som sabbatsläsning tänker jag. Ännu en karmelitnunna, som Teresa av Avila, fast några decennier senare. De lever/levde väldigt isolerade och mestadels under tystnad. Det ger mycket tid till att tänka och skriva.
Det var Patricia Tudor-Sandahl som nämnde Ruth Burrows i radio på ett sätt som gjorde mig nyfiken. I sin orden är hon känd som Sister Rachel. Hon har skrivit flera böcker, och HÄR finns en intervju med henne.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

annashusDet är rätt slitsamt att läsa på norska faktiskt. Jag läser mycket långsammare än vanligt och efter flera veckor har jag bara hunnit halva boken.
Anna Spafford är nu 68 år, och man kan tycka att det borde gå fort att berätta om de sista åren. Men Odd Karsten Tveit vidgar perspektivet och berättar också om dramatiska historiska skeenden i Jerusalems historia. Nu är det förstadiet till Första världskriget, när turkarna kastar ut en massa människor som på minsta vis kan misstänkas för att vara spioner. De planerar en attack på Egypten över Suezkanalen, och vill inte att det ska bli känt. (Anfallet misslyckades.)
Men American Colony knogar på ungefär som förut, tar hand om fattiga och lyssnar på Anna Spaffords budskap från Gud.
Angående det berömda äktenskapsförbudet så började det med att Anna och Horatio slutade ha något sexuellt samliv med varandra. Och i ett samtal mellan Anna och en av de andra gifta kvinnorna visade det sig att den andra också levde i ett vitt äktenskap. Så då bestämde Anna att det var normalt och att alla skulle göra det.

Efter lång tid och flera personliga tragedier kom det till en omvändning och Annas egen dotter Bertha blev den första som fick gifta sig. När sedan Bertha och hennes make fick ett barn, en dotter, var alla överlyckliga.
Under förbudstiden och efter Horatios död gick det rykten om att Anna skulle ha flera yngre älskare. I samma veva spreds rykten, framför allt från amerikanska konsulns håll, om sexuell lössläppthet och nattliga orgier.

Många tragiska dödsfall utspelade sig som en följd av att Anna Spafford ansåg att man inte skulle söka hjälp hos läkare. Gud skulle ordna allt. Många dog i exempelvis kolera, men också mindre allvarliga sjukdomar. Kanske hade några dött även om de fått mediciner, men några hade nog klarat sig.

Man får komma ihåg att sekten trodde att Kristus skulle komma tillbaka mycket snart = nästa år, och sedan sköts det framåt lite i taget. Men år lades till år och ingen Kristus i sikte.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

bibel2
För första gången har jag en egen bibel. Den är väldigt fin. Förklaringar och apokryferna och säker fler dolda skatter som jag ännu inte upptäckt. Från år 2000.
Jag började på nyårsdagen med att läsa dagens bibelord (egentligen: tidningen Dagens bibelord för hela året) och det känns som en meningsfull morgonvana. Hittills har jag använd min sambos gamla exflickväns konfirmationsbibel som blivit kvar bland hans bohag sen sisådär 20 år tillbaka. Den var ganska ful och hon hade strukit under och kommenterat, till exempel det förbluffande faktum att Jesus hade syskon.
I hushållet finns också min sambos egen bibel, en tung kloss som är från 1700-talet tror jag, den håller på att falla sönder och har gotisk skrift som är i princip oläslig. Han brukar ta fram den när Jehovas vittnen ringer på. Då brukar de blekna.
Möjligen har jag ägt någon barnens bibel någon gång. Barnen har i alla fall det, såna man får vid en ceremoni i kyrkan när de är fem, sex år. Och äldste sonen fick en riktig, fin, av sin morfar ett år. Men nu är bibelantalet hemma alltså tre, varav min är vackrast. Det känns bra.

Jag fick även med mig en liten bok av C S Lewis som handlar om hans sorg efter sin hustrus bortgång. Läste lite i den där i bokhandeln och kände att jag måste ha den.
————————————–

Read Full Post »

annashusDet är Sofie Elkan som ser en artikel om de emigrerade Nåsbönderna i Gotlands allehanda en sommardag 1897. Elkan och Selma Lagerlöf semestrar på Gotland och Sofie visar Selma artikeln, som hon tycker är märklig.
”Det her kunne nok duge til et romanemne”* menar Selma, och går sen och grunnar på saken en tid. Men om man ska skriva om dalabönder som emigrerar till Det heliga landet och går med i en sekt, så bör man väl se hur de lever? Det anser Lagerlöf, och Elkan är ju alltid reslysten.
Så i mars 1900 anländer de till Jerusalem.
Nästa dag tar de en hästdroska från Jaffaporten längs stadsmuren och till vänster vid Damaskusporten och vidare in på Nablusveien till American Colony. (Vi åkte inte hästdroska utan spårvagn och gick sen en bit.) Selma och Sofie blir de första svenskarna som besöker kolonin på de fyra år som svenskarna varit där. De hade med sig vävmönster till sina landsmaninnor. Mötet blev mycket lyckat.
Dagen därpå kallade den amerikanske konsuln till sig Selma Lagerlöf och berättade förfärliga historier om sexuell lössläppthet och omoral hos Mrs Spafford och de andra. Lagerlöf visste inte vad hon skulle tro, men bedrev efterforskningar utan att hitta något som stödde konsulns sladder. Däremot många färgrika detaljer till sin roman.
Dessutom samlade hon detaljer om personer att basera karaktärer på.
Hon ansåg Anna Spafford mycket vacker men manipulativ, och att hon inte tålde opposition. Hon var också mycket kritisk till äktenskapsförbudet, som gjorde unga människor olyckliga. Det finns ju också väl beskrivet i Jerusalem.

* Norskan kommer sig av att jag läser Annas hus – En beretning fra Stavanger til Jerusalem av norrmannen Odd Karsten Tveit. Inköpt i American Colony. Jag hade först tänkt ta en annan, på engelska, men bokhandlaren sa att den här var mycket bättre. Och norskan känns tillräckligt lätt.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

teresaavavilaJag tycker om Teresa av Avilas lite pratiga, ödmjukt och vänligt instruerande stil. Hon har ett mycket levande bildspråk och ett gott syfte: att låta sina läsare, framför allt karmelitsystrarna i klostret, öppna sig för Gud. Teresa är övertygad om att vi alla redan bär Gud inombords, i den inre borgen, så vacker som vore den gjord av glas eller diamant.Genom bön och genom att öppna oss och inte låta oss förledas av Djävulen kan vi gå igenom alla rummen och nå längst in.
Teresa av Avila tar oss gärna vid handen och leder oss läsare genom boningarna. Hon hjälper oss att akta oss för snedsteg och ger praktiska exempel på hur man bör och inte bör göra.
”Jag känner en person” kan hon inleda ett exempel med, och då är det tydligen Teresa själv det handlar om. Exemplen är ofta hämtade från klosterlivet och det kan röra sig om osäkra biktfäder, baktaleri, tävlingar om vem som är frommast och andra saker.
Hon talar sig varm för meditation och att känna sig själv. Behandla andra väl, kärleken till nästan, att inte vara småskuren.
Dilatasti cor meum — hjärtat vidgar sig.
Hon jämför människan med en silkesmask och Jesus med kokongen. Och så berättar hon att om man skulle få nåden att möta Gud så varar mötet högst en halvtimme.
Nu låter hon kanske väl förnumstig på min beskrivning, men det handlar om smärta och ångest också. Hon hade ont rent fysiskt, och grubblade mycket över sin egen ovärdighet. Men mest tycker jag att hennes bok genomsyras av en stark vilja att hjälpa andra. Som sagt, jag gillar Teresa av Avila.
Jag inspirerades att läsa henne via Mitchell Grammaticus i En kärlekshandling.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

psychology-western-religion-g-jung-c-paperback-cover-art
Klar med Jung, äntligen. Intressant, lärorikt och givande, men mycket ansträngande också.
Många är kvällarna när jag läst en, två sidor och sen insett att jag är för trött för att förstå någonting.
Jag har strukit under flitigt och räknar med att gå tillbaka till den senare, men däremot kommer jag inte att skriva mer om den. Den som vill veta mer om det kollektiva undermedvetna, treenigheten och kopplingarna till gammel-egyptisk religion, nattvarden och människooffer, arketyper och mandalor, med mera, med mera måste läsa själv eller gå någon annanstans.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Jag var och lyssnade på författaren Maria Küchen i domkyrkan i Linköping idag. (Om det finns en enda plats i landet med sämre ljud än sagda kyrka så vill jag gärna veta det. Höll på att gå efter fem minuter av rundgång och eko, plågade mig igenom, nu har jag istället huvudvärk.)
Maria Küchen höll ett föredrag om sin ”frontalkrock med Gud”. Hon beskrev hur poeter ofta inte riktigt vet vad det är de skriver om. Att hon skrev om Gud, fastän hon inte förstod det själv. Hur irriterad hon blev på folk som påstod att hennes dikter handlade om Gud. Vaddå, det gör de ju inte!
En dag får Maria Küchen ett brev hem från Svenska kyrkan, som undrar om hon kan tänka sig att skriva psalmer? Hon svarar att hon är smickrad men inte troende så tyvärr, tyvärr. Kyrkan frågar då om hon inte i alla fall vill vara med på ett psalmskrivarläger, och komma med lite tips sådär? Maria Küchen tycker att hon kan väl hjälpa till att förhindra de värsta nödrimmen och sådär, så hon åker på lägret.
Och det är där det händer. En torsdag i september 2003. Gud.

Efteråt cyklar jag till bibblan för att låna nån av hennes diktsamlingar (och se efter om jag tycker att de handlar om Gud) men biblioteket är stängt. Jag har i alla fall bestämt att det blir Maria Küchen (Gummesson) och Kristian Lundberg som blir höstens poeter här på bloggen.

Read Full Post »