Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Konstfack’

LindbergDenna pärla till bok är full av aha-upplevelser (Va, var han från Umeå? Va, var det han som ritade Krakel Spektakel?) och den är även full med bilder, så att man faktiskt får se vad Stig Lindberg skapade. Det är spännande och roligt och informativt och jag lär mig saker hela tiden under läsningen.

Inte minst historiskt om vilket stort inflytande Svenska slöjdföreningen hade när folkhemmet skulle inredas. Det var tanken om att människan skulle bli god med skönhet omkring sig, och att det finns en god smak. Gustavsberg var kooperationens, ett eget litet samhälle med fabrik, ugnar, skapande konstnärer med stor frihet. Stig jobbade jämt jämt och steg fort i graderna, trots att han formellt inte hade någon utbildning att tala om. Han blev favorit och så småningom högste konstnärlig ledare.

Hustrun Gunnel, även hon från Umeå där de träffades som barn,  fick polio av vattnet i gårdsbrunnen kort efter att de flyttat till Gustavsberg. Båda benen totalförlamade. Han bar omkring henne för att visa saker, på utställningar och så. Ganska sent i livet fick de ändå tre barn, två flickor och en pojke.

Stig Lindberg gillade inte konkurrens, att någon befann sig på samma nivå. Formgivaren Karin Björquist har berättat hur hon visade honom ett mönster i brunt och svart. Då sa Stig att han hade ett sånt mönster hemma. Nästa dag kom han med det. Det var sista gången Karin Björquist visade något i förväg för honom. Mönstret var Spisa Ribb, som slog igenom på Helsingborgsutställningen 1955.  Ett par sådana tallrikar fick jag med mig när jag flyttade hemifrån, jag tyckte de var asfula. Slängde jag dem sen? Snälla säg att jag åtminstone hade vett om att ge dem till brorsan.

Och så kommer chocken! Det är inte Stig som ritat Berså! Lövet ritades i Lindbergs anda av Krister Karlmark. Men Stig har ritat såna löv i andra sammanhang, många gånger tidigare.

Det här är en riktigt rolig och intressant bok att läsa, jag rekommenderar den till alla som gillar porslin, form och design. Och konst.

Några saker till bara: fontänen på Renmarkstorget är gjord av Stig, han kapade av sig tummen som barn, när Gunnel dött 1975 gifte han så småningom om sig med skådespelerskan Ingrid Thulin, under åren på Konstfack hade han väldigt tydliga favoritelever, två av dem var Ulrica Hydman och Bertil Vallien. Stig Lindberg kunde inte dreja.

Och så lite bilder:

 

 

krakelspektakel

chamottecitruspressar

 

 

 

 

 

 

 

 

birka

uppslagverk lindberg

Många av hans saker har funnits i mitt liv genom åren utan att jag reflekterat över det. Som uppslagsverken här ovan. Flera av Stig Lindbergs mönster lever också kvar, och visst porslin nytillverkas. Kul!renmarkstorget Stig Lindberg

Annonser

Read Full Post »

odellskapSponsorerna vill inte förknippas med Konstfack, skriver Svenskan. Det är allt bråk kring Anna Odell och den där klottraren som avskräckt dem, säger Eric De Groat, chef för Konstfacks enhet för externa relationer, som är den som ska försöka dra in stålarna.
Erik Zsiga, presstalesman för Electrolux, säger att det inte handlar om skandalerna utan företagets budget. Zsiga skrev boken Popvänster som fick en hel del uppmärksamhet för några år sen. Nu har Zsiga gått från Timbro till Electrolux, och har inte längre till arbetsuppgift att driva opinion, annars hade han kanske haft mer att säga om Konstfack.
Jag känner mig kluven. Jag tycker att Anna Odell gjorde fel, om än hennes syfte kanske var ”gott”. Å andra sidan var årets utställning den första jag någonsin varit på, och det är förstås hennes förtjänst. Dels att jag var nyfiken på hennes grej, dels att jag läste om andra konstnärer i förväg och blev nyfiken på dem. Bilder här, här och här. Hur man än vänder och vrider på det, så är Anna Odell ett lysande pr-geni. Det är synd att Konsten och Kapitalet ska ha ett sådant ömsesidigt förakt för varandra.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

blodfot
Det här var ett av de allra starkaste verken, tycker jag. Väldigt bra. Min bild föreställer bara den nedersta bilden av sex, uppsatta som ett Kristus-kors. Klicka på Anna Tascha Larsson så får du se hela.

abortngo
abortkommentarer
Cristine Sundboms verk Abort’n’go väckte också starka känslor hos mig, och frågor av karaktären: ”Får man göra så?” Framställa abort som något man fixar fort och lätt själv, kyligt, mekaniskt. Som schamporeklamen Wash’n’go. Sundbom har med en rad kommentarer på golvet, som ingår i verket. Det balanserar upp det hela, tycker jag.
web
Ada Chirakranont har gjort en väv/hängmatta som påminner oss om Honspindeln i Sagan om ringen, men samtidigt ser skön ut.

Det fanns förstås många helt andra typer av konstverk än de få jag visat upp, jag märker att jag dragits till det som Konstfack sorterar in i ”Fine arts” och ”Story telling”. Det förvånar mig inte det minsta.

——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

rokpaus
Kristin Öquist har målat den här som jag gillar jättemycket och lovat visa. Hon är från Råneå, kanske talar landskapet till mig? Jag gillar det vardagliga, avslappnade. Att stå i solen en stund. Kanske tittar de på något, kanske har de nåt arbete på gång som de tar paus ifrån? (Personerna är ungefär i naturlig storlek, så det är en stor målning. Ryms inte på nån av mina väggar…)
samiskt2
Anders Sunna gestaltar samiska erfarenheter. Det syns dåligt på fotot, tyvärr, men den är fin.
hide2Ruijun Wang heter en kinesisk konstnär som jag gillade. Hon berättade att hon gått till sin farfar/morfar och frågat honom om han inte hade nån historia att berätta. Då berättade han om flykten undan japanerna. Det blev en tecknad bok och film.
——————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Förutom att hänga med min kära Mia* och lyssna på Siri Hustvedt funderar jag på att se Konstfacks elevutställning när jag besöker Stockholm ett par dagar. Det måste vara många fler besökare där i år jämfört med tidigare år, efter hela bråket kring Anna Odell. Hon blev också åtalad.
Men jag vill gärna se de andra också, det här låter spännande:
”Anders Sunna iscensätter ett skräpigt, mytologiserat samiskt landskap med hjälp av vägkoner, renhorn och sprejfärg, medan Anna-Karin Suh söker sina koreanska rötter i en lågmäld film och Aida Chehregosha gör upp med sin brutala uppväxt i en monumental, svartvit bataljscen.”
Svenskan pratar lite med Aida Chehregosha här.
Även detta verkar ju intressant: ”Ett av skolans master-program har rubriken ”storytelling”, och det är en tendens som spritt sig över fackgränserna. Åsa Elieson har byggt en gåtfull, poetisk installation i form av en enslig sommarstuga, medan Matilda Ruta gett sagan om Tummelisa en gotisk, blodig inramning.”
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »