Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Klas Östergren’

orkanpartytDen var inte alls som jag trodde, Klas Östergrens bidrag till Mytprojektet. Jag hade förväntat mig en mustig skröna, istället får jag en fars tunga sorg i en grå postapokalyptisk regnperiod. Det är Klanen som har makten i en tillvaro som präglas av tristess, och där det högsta nöjet är att lyssna på Orgeln som spelar en ton i taget. Länge. Många har lyssnat ett helt liv utan att nåhonsin få höra en tonhöjning eller – sänkning. Huvudpersonen Hanck Orn har hört flera. Vid ett oerhört tillfälle två på varandra följande, En Stor Sekund. Strax därpå avlades ett barn, och med barnet kom kärleken in i Hanck Orns liv.

Däremot tar det ett par hundra sidor innan Loke kommer in i handlingen, och innan det visar sig att Klanen är asagudarna. De har samlats till sin årliga fyllefest ute i skärgården, och det har varit svinigare än någonsin. Idel uppgörelser, förolämpningar, hemligheter som dras fram ur solkiga vrår och ständigt med Loke i huvudrollen. Loke när han är som absolut värst och vidrigast.
Jag är hyfsat väl förtrogen med de nordiska gudasagorna och nickar igenkännande, men så här långt kommen i läsningen har jag egentligen gett upp själva mytdelen och vill nu bara läsa om far-son-relationen och sorgen. En bok att brottas med, men på sina ställen lysande.

Jag ser att det är över tre år sen jag läste nån bok i Mytserien, aj då. Men projektet verkar ha tacklat av också?
Bra Klas att du kom in i Svenska akademien så jag fick ändan ur med den här. Och grattis, förstås!
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »


Innan året tar slut och allt försvinner ner i flyttkartonger vill jag passa på att dokumentera vilka böcker som flyttat in i de senaste veckorna. Från jobbet, recensionsex, moochade och köpta. Jag är särskilt glad över Bang-biografin här ovan. Och glasfötterna har jag läst att många tyckt om.

Av Dagerman har jag bara läst den där fruktansvärda novellen, så det vore kul med något längre. Maïssa Bey vill jag undersöka lite till.

Egentligen är det sorgligt att två Nobelpristagare kan ligga kvar oplockade på ett bokbord. Men men, desto bättre för mig.

En skräckklassiker som jag är rädd att jag kanske fnissar åt, och Maugham-pjäser moochade från Israel. Det känns så exotiskt och spännande att få långväga paket med annorlunda frimärken.

Två recex som jag blev nyfiken på och tackade ja till. En i realistisk stil (Roger Rosenblatt) och en skräck (Johannes Källström).

Persisk poesi, som sagt

… och så kände jag starkt att mitt liv krävde en Lehmann. Det får inte gå för lång tid utan Rosamond. Orkanpartyt blir nästa i Mytprojektet.
Nu ska jag bara få tid och ro att läsa också. Nästa år.

Read Full Post »