Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kate Morton’

i-det-forflutnaDen här har ungefär samma beståndsdelar som den förra som jag tyckte så mycket om; gamla hemligheter, drömmerier, London/England under andra världskriget, mor-dotter-relation, systrar, mystiska slott, kärlek till litteraturen. Och Morton är bra på att skildra stämningar, så man kan förlåta någon fånighet här och ologiskhet där. Ändå blir jag inte lika fängslad av Edie och hennes sökande efter mamma Merediths förflutna som evakuerat krigsbarn på det gamla slottet M där tvillingsystrarna Persephone och Seraphina bor tillsammans med lillasyster Juniper, charmerande och tokig. Faktum är att jag tycker att Edie är ganska fjantig.
Men kanske är det bara för att jag läste dem för tätt inpå varandra.
Bokomslaget har absolut ingenting med innehållet att göra, vilket jag störde mig lite på. En som störde sig ännu mer var Boktanken.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

mortonJo, men det blev den här. Ibland är dolda sanningar, gömda hemligheter, berättelser som hoppar i tid och rum och koncentrerar sig på kvinnor i olika generationer helt oemotståndliga. Och är det dessutom London under blitzen så är jag såld.
I inledningen ser 16-åriga Laurel sin mor döda en man. Många år senare, när modern ligger på sin dödsbädd och blandar ihop dåtid med nutid, försöker Laurel ta reda på varför. Är modern, glada, påhittiga, fantasifulla Dorothy, en helt annan person än vad hennes fem barn (systrar igen! och en bror) tror? Vem var Jimmy? Och framför allt, vem var Vivien?
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

julbokScore igen! Jag har berättat förut att Kulturen lägger fram alla recensionsböcker de fått sig tillskickade men inte recenserat på stora bord så att alla anställda får plocka. I regel med start klockan 15, för att även nattredaktionen ska hinna på plats. Förra året fann jag dessa fina.
I år blev jag själaglad över att hitta scenografen Gunilla Palmstierna-Weiss självbiografi, jag hörde ett radioprogram om denna för mig okända konstnär och blev fascinerad av hennes liv, hon verkar ha träffat alla. Som en Mitford-syster, ungefär. (Just när jag var som mest belåten fick jag se att min rival FQ korpat åt sig Carl-Johan Malmbergs Stjärnan i foten om William Blake, men det är smällar man får ta.)
Till detta en Kate Morton, som jag tänkte som mysläsning, och så en kanadensisk deckare som jag inte läst förut. Louise Penny jämförs med Agatha Christie och P D James, men dessa damer är ju helt olika så jag begriper inte det. Hoppas egentligen på att den ska påminna om Giles Blunt. Kyla, snö, vidder…
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Haha! På sidan 289 berättas att Mrs Hodgson Burnett ska komma på den stora trädgårdsfesten. (Om henne skvallras att en skilsmässa kan vara otur, men två, det är nästan gudlöst.) Den glömda trädgården är full av blinkningar till Den hemliga trädgården, inklusive en rödhakesångare. Men den myllrar också av hemliga släktband, sagor, spökskepp, hemliga smuggelvägar, tvillingar, dramatiska olyckor, lyckosamma resor, stor kärlek, våldsam död, elaka kärringar, föräldralösa barn, och naturligtvis en hemlig övervuxen trädgård. Den utspelar sig i Marybourouh 1913, Brisbane 2005, London 1900 … och långt innan handlingen anländer till Cornwall har jag hunnit tänka ”Daphne du Maurier”.
När man är på rätt humör för sånt här så är det underbart.
Sen kanske jag inte kommer att komma ihåg alla människor: Nell, Cassandra, Rose, Nathaniel, Eliza, Sammy, Adeline… men känslan finns kvar.
—————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »


De börjar likadant: med en liten övergiven flicka. Och så småningom dyker det upp en trädgårdsmästare.
Frances Hodgson Burnetts barnboksklassiker Den hemliga trädgården och Kate Mortons vuxenroman(tik) Den glömda trädgården funkar finfint att parallelläsa. Hittills tycker jag om båda.
—————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Holly Hocks bild var så rolig att jag också fick lust att hitta på knäppa ställen för böcker. Oväntat svårt, eftersom böcker känns naturliga på de flesta ställen där jag rör mig, men håll till godo här med de senaste inköpen: The little girl and the cigarette av Benoît Duteurtre som jag äntligen fått fatt i, plus Kate Mortons Den glömda trädgården. Både tipsen kommer från Fru E.

———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »