Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘journalist’

dawitDet är mäktigt att kolla Svenskan och DN och Expressen och Aftonbladet och ÖVERALLT mötas av Dawit Isaaks ansikte! Det ansikte som suttit på Expressens kultursida i evigheter, och en uppräkning av antalet dagar han suttit fängslad. Idag är det ofattbara 2742 dagar. Sen september 2001. Dyrt pris för att tro på demokrati.
Är det möjligt att detta kan leda nån vart? Kanske kanske hoppas hoppas. Jag blir så rädd att han ska hinna dö, för ett par månader sen fördes han till ett sjukhus dit bara de verkligt sjuka hamnar. Men man måste hoppas.
I Dn finns en fin bakgrundsartikel om Dawit. Han var poet och dramatiker också, utöver journalist.
Men som sagt, Expressen är de som ska hedras för att de drivit Isaaks sak längst. Journalistförbundet har också kämpat och det finns en sida där artiklar samlas: dawit.se
Mymlan har också skrivit. Och många andra förstås.
Bilden på Dawit Isaak är tagen av Kalle Ahlsén. Den är gratis för dem som stödjer kampanjen för Dawits frigivning. Namnlistor att skriva på finns på alla de fyra stora tidningarna.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Det dröjer till in emot halva boken innan jag kommer på hur jag ska läsa den. Tills dess har jag kämpat mot de alltför korta meningarna, som tar slut hela tiden innan jag hinner få något flyt, och mot huvudpersonens totala oförmåga att utföra sitt arbete; som journalist på en lokalredaktion. Han avskyr sin egen yrkeskår, som också beter sig från sin vidrigaste sida när ett mord inträffar i småstaden och alla storstadsjournalister invaderar och tränger sig på offrets familj, fejkar bilder, och försöker lägga skulden på några asylsökande serber.
Som protest ger huvudpersonen Robert Bell fan i att svara i telefon, undviker att göra intervjuer, skriver fejkade låtsasåsikter från ring-in-et. Däremellan ligger han med sin brors fru och bråkar med folk.

Men si, när jag först kom på att jag måste skumläsa så att de korta meningarna liksom glider över i varandra, och två: betrakta Robert Bell inte som en oduglig person utan som en människa i kris som är på väg att gå sönder, så gick det mycket bättre. Det bränner till, handlingen stegras, och jag börjar engagera mig i människorna. Plötsligt är ”Sommaren är inte att lita på” en riktigt bra hårdkokt deckare från norska glesbygden.

Read Full Post »