Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘John Rebus’

I november-numret av RES som jag läser hos frissan beskriver Ian Rankin Edinburgh, och hur man kan gå olika stadsvandringar som börjar på The Oxford Bar eller The Royal Oak och går i kriminalkommissarie John Rebus fiktiva fotspår. Det låter ju väldigt lockande, måste jag säga. Dessutom brukar J K Rowling sitta på ett café.
Sen berättar han att han skrivit in folk som betalar för sig i sina böcker: en rysk föredragshållare som heter som en tvåårig flicka (antar att hennes föräldrar betalat) och en barägare i Edinburgh. Rankin säger att han ger bort de pengarna till välgörenhet – men det intressanta frågan är ju: vad kostar det att bli en biperson i en Rebus-bok? Jag utgår från att det blir minst en till, med John Rebus som lägger sig i saker och ting trots sin pensionering. Jag vill vara en servitris på en pub som sett saker och känner mycket skumt folk. Jag ska vara bedagad och lite för glad i flaskan, cynisk och tuff men med ett hjärta av guld innanför min yppiga byst.
How much, Ian?

En annan fråga är hur jag missat Pauline Wolff? Verkar vara nåt jag vill kolla upp, inte den vanliga svenska grå vardagsproblematiken utan idel kvinnliga äventyrerskor.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

I ”När mörkret faller” är John Rebus rätt försupen. han kryssar mellan olika barer, lyssnar på sin älskade musik, och hoppar i säng med en modell han var kär i sin ung. Synd bara att hon är syster till ett mordoffer…
Det är en bra historia med ett gammalt skelett från 1970-talet, en mördad blivande skotsk parlamentsledamot, ett par våldtäktsmän och en hemlös man som hoppar mot döden och lämnar en förmögenhet efter sig. En ny up & coming polischef kärar ner sig i Rebus sidekick, Siobhan Clarke, men det går dåligt för honom. Och det går förstås dåligt för Rebus, på alla områden utom det han gör allra bäst: löser brott.
Jag gillar Ian Rankin och John Rebus och det skotska, så jag gillar förstås den här även om den inte riktigt är en sån där riktig bladvändare. Men det är som att träffa en kär gammal vän, som man gillar fast han dekar ner sig och är rätt hopplös.

Read Full Post »