Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Johanna Nilsson’


Här berättar jag om Johanna Nilssons Det grönare djupet, som är en sorts fristående fortsättning på Karin Boyes Kallocain. Sändes i fredags i Minuter till helg i 24Corren.
Jag har bloggat om boken här, och sen dess har sambon hunnit läsa om Kallocain och påmint mig om ett par saker jag glömt därifrån.

Read Full Post »

grönaredjupetDen starkaste bilden jag bär med mig från ”Det grönare djupet” är när Linda Kall betraktar en jättekatt som smidigt rör sig på besök i hennes trädgård. Den är mäktig, stolt och stark. Inte det minsta hotfull. Efteråt går Linda till Palatsets källare och besöker Katalogen över allt levande. Där läser hon sig till att jättekatten kallas lejon, ett havslejon.
Linda längtar ständigt efter sin make Leo Kall. Hon får aldrig veta att det är samma namn, men jag som läsare vet ju det.

”Det grönare djupet” är Johanna Nilssons tolkning av en möjlig fortsättning på Karin Boyes klassiska dystopi Kallocain. Den utspelar sig många år senare, Linda är 59 år när hon börjar skriva ner sina erfarenheter. De är dramatiska. Hur hon skiljs från sina döttrar Maryl och Laila, flyr från Kemistaden 4 till den mytomspunna Ökenstaden, och nästan dör på kuppen. Hur hon skapar sig ett liv i Ökenstaden, som trädgårdsmästare, och träffar Edo igen och blir vän med Rose. Vänskapen är mycket fint skildrad, Johanna Nilsson är bra på att skriva så där innerligt och rent och gripande om känslor. Kärlek. Längtan. Saknad.

Framför allt är det förstås en idéroman. I Kemistaden härskade diktatur, kollektivism, tvång. I Ökenstaden är friheten total, inklusive friheten att knarka och begå självmord. Edo vet att en dag slutar Världsstaten och Universalstaten att kriga mot varandra och då vänder sig vinnaren mot Ökenstaden. Han förespråkar en liten nedtonad stat för det viktigaste, men blir utbuad så fort han nämner ordet ”ledare” och ”vakter”. Han vandrar vidare till Klippstaden, där allt ska vara så bra, så bra.
Linda stannar kvar. Odlar sin egen och andras trädgårdar, röker på med Rose, får hem sina döttrar men förlorar den ena till drogerna. Den yngsta, Laila, är gravid och går i sin fars fotspår som kemist. När en av förtryckarna från förr försöker sig på en statskupp spelar Laila en nyckelroll.

Jag älskar Johanna Nilssons språk och att hon vågat ge sig på det här projektet, att hon tillåter sig att bli besatt av Boye och Kallocain. Men jag gillar inte att Linda är så naiv hela tiden, hon tror alltid att bara hon kommer till nästa ställe så ska människorna vara goda och samhället klokt och rättvist ordnat. Å andra sidan kanske detta hopp är det djupast mänskliga?

Read Full Post »

Det var underbara timmar på morgon och förmiddag. Hon satt som i en stor såpbubbla, vars insida var lika mjuk som mormors handflator.

Den bilden, från sidan 12, varar bara en kort stund men jag bär den med mig genom hela läsningen, som tröst. För det gör nästan fysiskt ont att läsa Johanna Nilssons sena uppföljare till debuten ”Hon går genom tavlan, ut ur bilden” från 1996.

Jag träffar alltså Hanna igen, och hon är lika förtvivlat hudlös, ledsen och ångestriden som då. Sådär så att man bara vill ta henne varsamt i famnen och krama henne, stryka över håret och säga att allt kommer att bli bra. Och det är precis vad Alex gör, mannen som Hanna träffar och blir kär i.

Det är omöjligt att läsa om Hanna utan att känna konturen av Johanna där bakom. Hanna är också författare, hon reser på uppläsningar och bokmässan, hon träffar förläggare och läsare och skriver, skriver, skriver. När hon inte har de rivande svarta fjärilarna som försöker klösa sig ut ur magen, eller de fruktansvärda äckelsmutsiga känslorna efter att ha ätit, säg, en liten portion spaghetti. Smutskänslorna hanterar Hanna genom att kräkas. Svartångesten leder till ett tablettmissbruk. Det är denna resa nedåt – och ännu längre nedåt – som är så svår att följa med på.

… vars insida var lika mjuk som mormors handflator.

Det mjukt egensinniga språket behövs, skönheten bildar kontrast till spyorna och de svarta känslorna och gör att man orkar läsa vidare.

Samtidigt – förlåt! – blir jag lite irriterad på Hanna också. Får en vuxen människa verkligen vara så krävande, så barnsligt behövande, så rädd för att vara just vuxen? Ironin i att Hanna träffar just Alex, en dyslektiker med matlagning som största intresse, är inte det största problemet i deras relation. Det värsta är att han har barn, två små på sex och åtta år, som behöver sin pappa på barns självklara vis. Och det klarar inte Hanna av, för egentligen vill hon vara ett barn själv. Vaggas och vyssjas. Bli omhändertagen.

Allting bottnar i att Hanna är skräckslagen inför att vara kvinna. Eller bottnar det i att Hanna, som hon själv tror, har något kemiskt fel i sitt huvud?

Johanna Nilsson har skrivit höstens modigaste och mest självutlämnande bok. Hon förtjänar många läsare, en Augustnominering, och massor av kärlek.

(Även publicerad här.)

Read Full Post »

utkantenEn handfull människor rör sig i cirklar och mönster som ibland berör varandra. De är ensamma, tilltufsade, skadade och kärlekstörstande. Sofia, född Stefan, som brutit upp från en sektliknande församling som ansåg att hon var Djävulens påhitt. Bea, med sin döda mamma och sin alkoholist till pappa, hon försörjer sig som tjuv och stalkar läkaren Jack som hon är kär i. Jack är kär i sin förra fru som han var otrogen mot. Musikaliske Måns med de skeva benen spelar gatumusik och längtar efter att närma sig Bea.
Rosa och Viktor älskar varandra och driver kafé Utkanten tillsammans. Men Viktor har cancer. Deras dotter Mirja blir god vän med Sofia.
Det här är en underbar liten bok och hon skriver så fint, så fint, Johanna Nilsson. Mest handlar den om längtan. Längtan efter att vara någon annan, att ha ett annat liv. Efter kärlek, efter en famn att krypa in i.
Somliga får det. Andra inte.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

ELIOT, GEORGE:DANIEL DERONDA Häftad 59 kr
HOFFMAN, ALICE:SKYLIGHT CONFESSIONS -OSI Inbunden 59 kr
HESSÉRUS, MADELEINE:TILL ISOLA Inbunden 59 kr
NILSSON, JOHANNA:DE I UTKANTEN ÄLSKANDE Pocket 36 kr

Summa 213 spänn på adlibris. En klassiker, en favoritförfattare, en som jag upptäckte i novellform och gillade, och så en icke-rea-pocket av Johanna Nilsson som jag länge velat ha.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »